December bebis 2013

Exakt så tänker jag med! Om jag vore så "rädd" för ett sjukt barn, då skulle jag inte våga skaffa barn alls....jag känner liksom att jag inte kan "välja" att abortera ett barn med DS när det likagärna kan uppstå andra mkt värre komplikationer ändå. Det finns inga garantier....Jag har fött ett barn med hjärtfel. Detta fel är inte ärftligt och gick ej se i förväg. Han är fullt frisk idag, men även om han inte hade varit det hade jag ALDRIG velat vara utan honom och hade aldrig valt bort honom för ett "friskt" barn om jag fått veta detta under graviditeten....Det är svåra frågor och alla måste få göra som de vill, men även om KUB ger bra siffror finns ju ändå 1000 andra saker som kan gå fel som kan vara betydligt värre än en lätt version av en trisomi...

Jag förde detta på tal för att det kändes viktigt för mig att få höra ifrån någon som tänkte som jag. Dvs som INTE ville göra KUB. Jag har aldrig krävt att någon ska försvara sig eller att det ska bli en etisk diskussion. Men i alla möjliga trådar diskuteras KUB och vi som inte vill göra KUB måste också få ha rätt att prata om det då även vi kan känna att vi gör "fel" som inte gör som alla andra verkar göra och gör KUB fast man är under 35. Om någon inte vill prata om detta behöver man inte svara. Jag är dock glad att några tog sig tid att skriva om detta då det känns bra med flera infallsvinklar.

Varför diskuterar du detta överhuvudtaget om du inte gillar typen av resonemang? Jag tycker det är tråkigt att inte kunna prata även om känsliga saker. Jag har inte skrivit någonstans att jag inte respekterar de som gör KUB jag har till och med skrivit att jag förstår det! Jag sökte NÅGON som tänkte som jag då jag känt mig ensam i mina tankar. Jag startade denna tråd då jag önskade att vi skulle kunna prata om ALLT som rör en graviditet. Detta ska inte vara en censurerad tråd. Då finns medlemsgruppen med olika tematrådar där man kan välja vad man vill prata om. I denna tråd har ALLA rätt till en åsikt och är det något man inte vill diskutera då låter man bli och sen behöver man inte läsa de inlägget. Vi är väl alla vuxna människor och jag utgår från att vi kan respektera varandra oavsett om vi har samma åsikt eller inte. Därmed inte sagt att man inte kan reflektera kring olika vinklar av ett problem. Om vi ska "tysta ner" allt som är känsligt, och bara prata om sånt som är lättsamt, då känner i alla fall jag att jag lika gärna kan läsa föräldratidningar där allt beskrivs så skimrande. För mig är i alla fall familjeliv ett bra forum för sådant som kanske inte lika lätt går att prata om med alla "vänner och bekanta".

Påhopp är aldrig okej, men att ha en annan åsikt än vad någon annan har är inte påhopp. Det är att ge en annan bild av ett dilemma som kan nyansera ett problem. Det finns inget rätt eller fel i detta. det är pest eller kolera vad man än väljer.   

Vi har alla klart och tydligt skrivit att vi är FÖR abort. Huruvida vi själva gjort eller kanske kommer tvingas till aborter eller om andra kommer det har absolut ingenting med denna diskussion att göra överhuvudtaget. Precis som de som Gör kub får prata om det måste vi som INTE gör kub också få prata om det. Jag väljer att inte tolka ditt inlägg som att de som gör abort gör mer "rätt" då jag anser och hoppas att även du anser att det ej finns rätt eller fel utan det är upp till var och en.

Jag lämnar denna diskussion med dig. men om någon annan vill diskutera KUB:s eventuella fördelar och nackdelar i denna tråd hoppas jag att ni "vågar" göra detta. För som jag nämnde tidigare skapade jag denna tråd för att ALLT ska kunna vädras. Under förutsättning att vi respekterar att vi tänker olika.

Jag vill också förtydliga att bara för att JAG är tveksam till om jag skulle fixa en så sen abort pga av tex DS så har det absolut INGENTING att göra med min övriga inställning för aborter då jag är feminist och anser att fri abort är en rättighet.      

Menade att man vet vilken trisomi det rör sig om men även om man vet att det är tex trisomi 13, eller 18 så kan även dessa innebära lättare fel. Alla med dessa trisomier är inte så sjuka att det inte är förenligt med liv. Det var så jag menade. Tänk om jag då "råkar" abortera bort ett foster som faktiskt hade kunnat levt och inte alls varit särskilt skadat. Det är sådana tankar som snurrar i mitt huvud. Om jag visste till 100% att barnet skulle dö direkt efter förlossningen vore det väldigt enkelt för mig med. Men tänk om det trots allt hade kunnat leva ett rätt långt liv utan större handikapp? Usch, jag vill helst inte tänka på detta alls, men genom att jag fick valet att göra KUB i mitt landsting trots min relativt unga ålder så börjar ju tankarna snurra....=(

Jo det är ju så, samtidigt som jag känner att även om man får dåliga siffror så är det ju inte säkert att barnet är sjukt och att då planera och som jag skulle göra oroa sig så länge och sen kanske barnet är friskt känns också jobbigt. jag vill ju kunna vara glad under graviditeten. Hade nog önskat att jag bodde i ett län där de inte ens frågade mig pga min relativt unga ålder. Under mina två förra graviditeter tänkte jag inte ens tanken att barnet skulle kunna få DS tex, det var inget prat alls om dessa tester och jag oroade mig inte alls. Min andra son som föddes sjuk, visste vi ju inte om i förväg och fast det blec chockartat och var en omtumlande första tid så vet jag faktiskt inte om det hade blivit lättare av att ha vetat om det innan, rent mentalt alltså, tror jag hade oroat mig massor. Nu gick det bra och inom 2 månader var han "frisk" och färdigopererad men om vi vetat detta redan från v.15 typ så hade det blivit en extremt lång och utdragen oro...usch jag vet inte, finns fördelar och nackdelar med allt. Du har så rätt i det du skriver, man får lyssna på sitt hjärta och sin magkänsla helt enkelt.

tack, vad fint sagt=)

usch vad jobbigt=( mitt illamående går i vågor. När jag inte mår illa oroar jag mig och tror nåt är fel. När jag mår illa undrar jag varför jag inte njöt den dan jag inte mår illa.

Tur du slapp kräkas i bassängen.....hehe.
Jag mår jättebra på förmiddagarna, mår sämre och sämre ju längre dagen går. Konstigt faktiskt, man hör ju mest talas om morgonillamående.       

Mellan mina två äldsta barn är det 14 månader....detta blir en "sladdis" då äldsta kommer vara 8 år när trean kommer och barn nummer två kommer vara nästan 7 år.... (samma pappa till alla tre)

Känns helt underbart att få en liten igen=) Storesyskonen ser SÅ mycket fram emot detta och min yngsta son frågar varje morgon - "hur stor är bebis nu"...sen vill de se appen i mobilen och kolla hur den ser ut;=)

  

Jag har två prematurer sedan innan. De kom 3 resp 6 veckor förtidigt...."räknar" nog med att även denne lill* kommer kika ut u förtid. Jag har inte fått någon förklaring till varför mina barn kommit tidigt. har du? Jag hade dock MASSA förvärkar hela graviditeterna och tillslut orkade väl inte kroppen kämpa emot längre antar jag. Tyvärr hade varken sängläge eller bricanyl effekt på mina förvärkar=((

Ja det får vi hålla tummarna för!

oj, föddes hon redan i v.26 alltså. Hur gick det? Mår hon bra idag? Jag hoppas min lill* vill stanna kvar till efter v.30....det är mitt delmål. Sen är jag glad för varje vecka som går utan att bebisen kommer ut....