December bebis 2013

Hej på er. Jag ska gå och klippa mig och funderar på att även färga håret eftersom det nu efter sommaren har antagit en fläckig gul/brun/vit(!) "nyans" men är lite orolig över att färga håret under graviditeten. Är det någon som har sett en vetenskaplig rapport som kommit fram till om det är skadligt för barnet eller inte?

Lite off topic det här men jag känner ändå att jag vill säga något som en slags replik.

Det är ofta lätt att generalisera, men att säga att du inte skulle följa "ett råd som livsmedelsverket get!" är (i alla fall i min mening) att dra det till sin spets. Bara för att du inte väljer att följa tallriksmodellen (oavsett om du följer en viss diet eller helt enkelt inte tror på det) betyder det inte att livsmedelsverket inte kan ge några bra råd om näringsämnen och (potentiellt) skadliga ämnen i maten. Se t.ex. deras råd vad gäller fisksorter baserat på halter av kvicksilver, dioxin, pcb etc. Det är ingen bluff att dessa ämnen är skadliga verkligen inte något folk bör ta lätt på, speciellt inte gravida.

Och apropå "vetenskaplig fakta" så går det alltid (nåja, nästan alltid) att hitta vetenskapliga undersökningar både för och emot ett visst argument. (Vi svenskar är ju t.ex. nästan helt indoktrinerade i läran att "mjölk ger starka barn/ben" vilket är till direkt följd av mejeriproducenternas starka lobbyverksamhet för x antal år sedan. Allt baserat på "vetenskaplig fakta" naturligtvis. Ganska intressant att tänka på tycker i alla fall jag och då är jag ändå fortfarande en stor mjölkdrickare trots att jag vet att (den lilla) mängden kalcium som jag får i mig via mjölken är något jag kunde fått i mig lika lätt på annat sätt.) 

Jag är kvar på ungefär samma som innan jag blev gravid men om jag ska räkna från inskrivningen kanske det är 2kg eftersom jag var ganska uttorkad vid inskrivningen. Fast så små variationer räknar jag inte direkt med eftersom jag vet att jag före jag blev gravid kunde pendla nästan 3kg på en dag beroende på vilken tid på dygnet jag vägde/väger mig. Så det är först när vågen visar +4kg som jag kan börja ta det på allvar. Gick in i v.23 idag, första barnet, första graviditeten. Spännande att det är så olika

Oavsett om det hjälper att smörja in sig eller inte så kanske det känns skönt att göra det. Både fysiskt och mentalt för att det kanske får dig att känna att du gör något bra för din hud. Jag tycker själv att min hud känns ganska mjuk och elastiskt än så länge (gick i v.24 idag) men brukar smörja in den efter jag har duschat eftersom det är skönt och luktar gott, men jag tvivlar egentligen på att det faktiskt hjälper mot bristningar...

Ni som har fött barn innan och fick bristningar då: När uppkom dessa i er graviditet? Tidigt eller sent? Eller kanske efter barnet var fött? Verkar det spela någon roll om magen växte i jämn takt eller om den plötsligt "exploderade"? Märker ni samma förändringar den här gången eller är det något som skiljer?

Fy vad dåligt! Som alla andra har skrivit - BYT BM! Alla lägger på sig vikt olika, det fattar till och med jag som varken är utbildad inom det eller har varit gravid tidigare. Hade ju dessutom bra om alla som kommenterar ens utseende (både i positiva och negativa ordalag) bara kunde sluta upp med det också, så skulle förmodligen många slippa må dåligt. Fokusera på hälsan i stället liksom. Om du mår bra, dina värden är bra och bebisen mår bra så borde ju alla vara nöjda och belåtna, kan jag tycka.

Vad bra att du har slutat med godis och läsk på veckorna! Gissar att dina tänder tackar dig. Jag vet att mina tänder också skulle må bättre om jag kunde skära ner på sötsakerna...
Dock känner jag mig lite dum nu men jag måste bara påpeka, utifall du inte känner till det, att om du dricker (mycket) kolsyrad dryck så påverkar det dina tänder negativt också eftersom kolsyran sänker pH-värdet och därmed ökar syraangreppen på dina tänder. Förutom kolsyran finns det ju också mycket annat som är negativt med drycker som är smaksatta på konstgjord väg och som jag kan känna är minst lika dåliga för kroppen som läsk är för tänderna. Citronsyran som används i t.ex. Loka citron framställs ju av svartmögel och det känns ju kanske mindre kul att tänka på...
Nu får du inte tro att jag försöker ge dig dåligt samvete (herregud, jag vräker ju själv i mig massa onyttigheter emellanåt trots att jag vet vad de innehåller). Men eftersom du skrev om just Loka så tänkte jag att du, som så många andra, kanske inte är helt bekant med innehållsförteckningen så jag ville bara få dig att tänka efter en gång extra. Men om du känner att du inte bäljar i dig hinkvis med kolsyrad/ konstgjord smaksatt dryck så är det ju knappast något du behöver oroa dig över.

Jag känner igen lite av det du skriver. Tyckte det var skönt i början att det var många omföderskor som har lite mer koll än vad jag som är gravid för första gången har. Men ju längre tiden gick kände jag bara att jag tyckte att tråden fylldes av "de som sitter inne på alla svaren", "de som bara vill prata om allt som är jobbigt" eller "de som bara fokuserar på utseendet". För mig är det viktigt att fokusera på fakta och/eller på det positiva därför skriver jag mer sällan här nu. Ibland dyker det dock upp något intressant här så därför följer jag fortfarande tråden men för det mesta kollar jag i trådar som är lite mer positiva.

Vi har kollat. Och ångrar det. Kommer absolut inte kolla om det blir fler barn...

Jättesvårt att förklara varför vi ångrade oss. Kanske var det för att vi inte var helt eniga om att kolla. Jag ville det men inte min man egentligen. Kanske var det för att vi hade börjat ställa in oss på ett resultat och så blev det inte så. Vi kände oss besvikna helt enkelt. Detta ledde i sin tur att jag kände mig ledsen för att hen inne i magen skulle tro att jag inte skulle bli älska hen lika mycket. Vilket naturligtvis är en totalt irrationell känsla, men den smög sig in ändå. Men som sagt. Supersvårt att förklara varför vi ångrar oss.

Jag var också lite orolig innan för att berätta könet för folk eftersom  jag var rädd jag (hemska tanke) och min omgivning skulle börja köna barnet redan innan den fötts. Tack och lov har vi ganska genusmedvetna vänner och familj så för det mesta tycker jag att det har gått bra. Fast det hade varit mycket lättare om vi inte visste vad den som ligger där inne har mellan benen...

Lustigt hur folk uppfattar ordval olika. Kanske förklarade jag inte tydligt nog vad jag menade så här kommer ett litet försök på en mer utförlig förklaring.

För mig betyder att vara positiv inte samma sak som att "bara skriva om gulliga mysiga saker" eller att det "ska vara puttinuttigt hela tiden". För mig handlar det om att se saker och situationer realistiskt men att fokusera på det positiva i stället för på det negativa (jag är inser ju nämligen att det nästan alltid finns två (eller fler) sidor) av samma mynt). Och jag förväntar mig verkligen inte att folk ska ljuga för mig och ge mig en redigerad version av deras verklighet, även om det kanske är lätt att tro för de som läser vad jag har skrivit. Tvärtom önskar jag öppenhet och ärlighet men om det tvunget måste serveras ihop med negativet och klagomål så kan jag faktiskt klara mig utan det. Jag hyser inga som helst föreställningar om att det som har med barnafödandet och att bli förälder är "puttinuttigt" bara för att jag är gravid för första gången men så har jag visserligen inte den föreställningen om resten av livet heller.

Om jag skulle få önska hejvilt (för det verkar ju vara det jag gör nu  ) så skulle jag även uppskatta om de som skriver, skriver ur sitt eget perspektiv och inte generaliserar. Jag har nämligen fått uppfattningen av att alla graviditeter, förlossningar och barn är olika så därför blir det för mig lite paradoxalt att läsa saker som "man vill väl gärna att allt bara ska vara mysigt och trevligt.." eller "det är ingen dans på rosor att vara gravid..." (bara två exempel men jag tror ni förstår vad jag menar) eftersom det förutsätter att alla känner på samma sätt.