Singoallan

Äldre 11 May 18:06

124 svar

Fyra missfall... vad ska jag göra?

Hej,
Vet egentligen inte vad jag ska skriva.... har haft 4 missfall under cirka två års tid... inget barn ännu. Är 32 år gammal och känner hur hoppet börjar glida ifrån mig. Finns det någon mer där ute i liknande sits? Hur gör ni för att hålla modet uppe? Vill mest bara prata av mig med någon som är i en liknande situation.

Kram på er alla som kämpar!

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-05-11 18:12
Jo, jag vill även tillägga att jag gärna delar med mig av det jag hittills har fått erfara om det kanska kan vara till hjälp för någon. HAr testat på det mesta inom fertilitetsvärlden...

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-05-11 19:11
En fråga tiller som kämpar: Hur fixar ni livet i övrigt? Jag tänker på jobb, vänner och familj?
Själv känner jag att det är väldigt kämpigt ibland på jobbet. Känner mig svag och lite nervös och fixar inte mina sysslor som tidigare. Hjärnan har liksom stängt av och det är jättesvårt att prestera. Det i sin tur skapar stress... vilket jag är livrädd för med tanke på alla missfallen.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-05-12 14:23
Jag upplever att missfallsutredningen var ganska knapphändig och funderar ofta på vad som kan vara fel på min kropp. Har någon här på familjeliv undersökt era värden noggrannare? Jag tänker på t.ex. b12, folsyra etc. som har en avgörande roll vid celldelningen. Jag har tjatat mig till ett b12-prov en gång. Och det låg i "gråzonen". HAr förstått att det kan innebära både att värdet är för lågt eller tillräckligt. Men man bör utreda det vidare om man tex. har hypotyresos, vilket jag tydligen har... synd att läkare ska vara så svårövertalade. På sophiahemmet vägrade de ta sådana prover.

Singoallan

Äldre 11 May 18:44

#3

Hej och tack för ditt tips ändå NLAL!... Jag har testat både vanliga progesteronvagitorier och progesterall. Men inget har funkat hittills. Underbart att höra att det gick bra för dig i allafall. Man behöver massor med solskenshistorier för att hålla hoppet vid liv.

I mitt fall så har de flesta missfallen varit sk. missed abortions... de har stannat kvar men dött inuti. Vet faktiskt inte om progesteronnivåerna har något med det att göra. Misstänker att det beror på något annat...
Det enda man hittade vid missfallsutredningen var något högt TSH. Men det medicinerar jag för.

Singoallan

Äldre 12 May 12:51

#6

Hjärtligt tack för era svar NLAL och Che71! Blir rörd.. (Är extra gråtmild p.g.a. pms och besvikelse över att det inte blev något den här månaden heller).

Jag hade sista missfallet i december som blev en ganska långdragen historia... tror inte jag fick tillbaka mensen förrän i februari. Så detta är tredje cykeln som det inte blev något. Försöker hålla mig lugn och tänka att det är helt normalt. Ibland har jag blivit gravid på andra försöket och ibland har det gått nästan ett år.

Jag är också inne på det här med immunologi. Har läst på liiiite grann och har hittills lyckat samla på mig lite medicin hos olika läkare. Har i dagsläget prednisolon (5mg), trombyl, levaxin och progesteronvagitorier... Prednisolonet har jag ännu inte testat under en graviditet. Hoppas att det kanske kan vara till hjälp. Che71,vilken dosering har du på prednisolonet?

Så jäkligt att det blev ofostrigt för dig Che71 den senaste gången! Låter dock väldigt intressant med immunutredning . Men samtidigt lite läskigt. Hur lång tid tar utredningen, d.v.s. hur länge måste man vara i Grekland? Hur fungerar det med droppen? Ska man ta den i Sverige och hur fungerar det?

Jo just det ja.. tänkte även informera att jag har varit hos Ludmilla i Sundsvall... fick efter det besöket en "kur" som hon menar kan råda bot på missfallen... Vet inte hur mycket man ska tro på det... men jag griper efter varje halmstrå som kommer i min väg.

Singoallan

Äldre 13 May 16:18

#8

Hej Che71... Ååååå...tappar hoppet när jag läser om Athen och allt kring det... jag har inga kontakter inom sjukvården. Har inte pengar i överflöd heller... Är less på all stress kring allt och att inte bli lyssnad på av läkare... Känns inte som jag har kraften just nu att ge mig in i ett sådant projekt. Är imponerad av er som gjort det.

Jag känner inte till att jag skulle ha några fler immunologiska problem... min mage har väl inte alltid varit helt perfekt. Hade problem från det att jag var 20 till att jag var 30 ungefär men trodde alltid att det berodde på stress. Nu är jag inte lika säker längre på vad som var vad. Kanske kan vara värt att skippa gluten totalt under en längre tid? Om magen och tarmarna farit illa så kan ju det ha gett B-12 och folsyrebrist. Ska tjata mig till att de testar det på min nästa läkartid den 21/5. Men, äter redan ett B-komplex... så det kanske inte visar något. Hade även astma i tidiga tjugoårsåldern, "icke-allergisk". Men slutat medicinera mig för det då jag inte upplever några problem med det.... Sedan så mådde jag dåligt psykiskt i tjugoårsåldern... depression/panikångest. Vad som är hönan eller ägget i min "måendehistorik" är svårt att säga. Men jag har ju inte mått helt bra, och vad det beror på och om det har något med dagens problematik känns omöjligt att någonsin få veta. Kanske hade jag problem med sköldkörteln redan då som gav lite diffusa symtom?

Funderar mycket kring det här med kronisk stress. Om man har det eller inte. Man kanske har vant sig vid en förhöjd stressnivå så att man inte reflekterar längre över att man har det. Och vissa menar ju att det kan påverka vid missfall etc. Vad ska man göra åt det då??? Jag är lite inne på att försöka fixa sjukskrivning nästa gång, men precis som du säger så är det aldrig, aldrig. aldrig någon som frågat hur man mår och om man behöver sjukskrivas. Men det känns som om jag måste testa det i alla fall. Funderar även på att byta jobb och flytta.. bara för att få en nystart och "bara lämna allt gammalt och negativt"... Problemet med det är att jag tappar mina etablerade läkarkontakter. Håhåjaja... det är inte lätt att veta vad som är bäst för en själv och ens situation. Ja... nu blev det mycket babbel. Men tankarna snurrar runt i skallen hela tiden.

Och kineisk akupunktur med massa örtteer har jag testat. Är dock livrädd för rötterna och bladen han tycker man ska koka. Han kunde inte uppge vad de innehöll... bara på kinesiska... så det blev bara en extrastress. Senaste "hokuspokuset" som jag ska testa är hårmineralanalys. Fasen vad krass jag låter. Är skeptisk, men samtidigt så jävla frustrerad över att man hittar något så jag är beredd att testa nästan vad som helst.

Singoallan

Äldre 16 May 21:06

#11

che71 skrev 2013-05-16 09:12:16 följande:

äntligen fått mens efter missfallet

så vi kan börja om o satsa på 7:e gången gillt!!

men har maginfluensa sen några dagar, inte kul med diarreèr stup i ett o feber

Vad bra att kroppen kommit igång igen (syftar inte på maginfluensan

)! Ska du ta IL-dropp och de andra medicinerna nu? Vi kanske kommer att ha BIM ungefär samtidigt då? Jag har den 10/6...

EMAS skrev 2013-05-16 15:33:41 följande:

Hej Singoallan och ni andra,

Jag har fyra missfall bakom mig och en underbar son på fyra år som dock inte är min biologiska. Jag var 34 när jag fick mitt första missfall. Jag är nu gravid i vecka 24. Vi gjorde också missfallsutredning på Sophiahemmet, enligt både mig och min sambo var den riktigt dålig. Både bemötandet och bristen på intresse att verkligen försöka hjälpa till. Jag har en känsla att det är två saker som hjälpt mig, men givetvis har jag ingen aning om det verklgien är så. Det ena är att jag gick i akupunktur regelbundet innan jag blev gravid för femte gång. Hittade en akupunktör som kunde hjälpa till att förkorta menscykeln lite med teorin att om man har en lång cykel kan äggets kvalite hunnits försämrats när det väl blir befruktat. Och jag som inte ens tror på akupunktur . Det andra är att jag fick gå med i en studie i Borås med Lennart Blomqvist. Jag rekomenderar dig varmt att prova dessa båda saker om du inte fjort det redan.

Lycka till!

Grattis! Vecka 24! Underbart att höra. Blir uppriktigt jättteglad när det går bra för de som haft flera missfall. Skänker ett sådant hopp!
Ja, Sophiahemmet suger. Vill inte dit något mera. Har hittat andra gynekologer som jag tycker mycket bättre om, som faktiskt lyssnar på det man har att säga. Sen är de ju inte alltid av samma åsikt som en själv, men...

Jag har testat akupunktur i några månader. Borde kanske ha gått längre tid, men det blev bara för mycket med allt under en period så jag slutade. Lennart i Borås... visst var det trombyl som han studerade? Jag har testat trombyl också. Skulle vilja testa fragmin, men har inte fått det utskrivet av någon. Har jättehögt HB, typ närmare 160 (som idrottare som har bloddopat sig). Visst innebär det att man har tjockt blod? Å det är ju inte bra i dessa sammanhang. Ska till läkaren nästa vecka, ska be dem kolla upp det.

Tack för tipsen i alla fall!

Singoallan

Äldre 16 May 21:10

#12

Å mina höga HB-värden har varit precis efter rejäla missfall... tycker ju att man borde få sänkt HB då istället.

Singoallan

Äldre 18 May 01:24

#18

gosnosen skrev 2013-05-17 19:58:13 följande:

Högt hb ger inte tjockt blod!

Är du säker? Jag har för mig att ett ökat antal blodkroppar (förhöjt) ger tjockare blod. Vid för höga halter ökar t.e.x. risken för blodproppar.

Singoallan

Äldre 18 May 01:41

#19

Johanna03 skrev 2013-05-16 23:11:32 följande:

hej,

tre tidiga mf sedan vi började med ivf, har försökt få barn i 2,5 år nu och börjar kännas lite.. mindre hoppfullt än det gjorde i början. Har tagit progesteron vid 2 av återförandena, ingen som helst skillnad, gick åt helvete alla tre gångerna oavsett (jepp, jag är bitter). Har förhöjt TSH, sänkt inom referens med levaxin, men har läst på nätet och hört från doktorerna på RPC i Uppsala att patienter med TSH antikroppar (som inte går att medicinera bort, de finns kvar oavsett levaxindos) har fördubblad missfallsrisk. Ingen tröst, direkt, men kanske en del av förklaringen, även om det känns som att det borde finnas en enklare (och behandlingsbar) orsak.

Gör mf utredning nu, men iom att vi redan gjort en fertilitetsutredning är många prover redan tagna, dom har kollat livmoder, slemhinnor etc, så är väl mest kromosomfel kvar dom skulle kunna hitta (i en svensk standardutredning), har hört att dom flesta aldrig får en "diagnos", men känns bättre att kolla för säkerhets skull innan vi gör fler behandlingar.

Känns så märkligt att vi borde ha suttit här med en drygt 1åring här redan om allt gått som det brukar gå för de flesta och vi blivit gravida redan efter ca ett halvårs försök. Om första ivfen inte slutat i mf skulle vi fått vår bebis om ca en månad. Känner hur min motivation urholkas, både hemma och på jobbet, svårt att ge max när man har sina prioriteringar och allt fokus någon annanstans - alltid i pågående eller mot nästa behandling. Har funderat på att söka nytt jobb, men älskar egentligen mitt nuvarande och misstänker att det bara är längtan efter förändring, att bryta känslan av livsstagnation så avvaktar tillsvidare, även om jag känner mig alltmer less och ibland rädd för att jag gör ett sämre jobb än jag borde.

Får ibland kämpa för att orka vara så glad som jag vill vara och se allt bra jag har och inte bara den enda sak jag inte har, men är en rätt positiv människa i grunden så hittar alltid något som gör mig glad varje dag. Orkar inte renovera klart vår lägenhet, har ett rum som skulle blivit barnrum, känns helt poänglöst att göra någonting med det nu, vi bara använder det som förråd. Men annars har vi varit rätt duktiga på att aktivera oss och inte bara grubbla/sörja, har gett upp att planera utifall jag skulle bli gravid, skulle vi behöva ställa in en resa etc skulle det bara vara en seger. Behöver saker att se fram emot i vardagen, små resor, biobesök, middagar, fika och fester med vänner etc, det har blivit viktigare. Känns skönt att alla nära redan vet vad som händer, ingen som undrar när vi ska "välja att skaffa barn" etc. Vet om vänners bekanta som fått barn efter 5-6 upprepade missfall, så visst går det, men hade varit så mycket lättare om det löst sig direkt och skulle ge vad som helst för vissheten att det kommer lösa sig, för oss, tillslut.

Funderar ofta på varför vi gör det här mot oss själva, varför det känns så viktigt för mig att få barn. Jag vet att jag kan leva ett bra, lyckligt liv även utan barn, att min existens inte blir mindre värdefull om jag aldrig får bli mamma etc, de rationella skälen för att skaffa barn känns öerlag väldigt få, ändå lägger jag all energi på det. Bleh. Är ledsen och trött, behöver mer helg, mer semester, sommar och sol.

Hej Johanna03!
Jag känner också igen mig i det du skriver. Har även testat IVF (1 gång). Har två försök kvar, men jag avvaktar ett tag till med dem. Har hittills lyckat bli gravid spontant och hoppas snart bli det igen (och har för mig att iVF inte minskar riskerna för MF)... Har samma funderingar som du gällande varför man utsätter sig själv för allt det här... varför man låter det uppta så stor del av sin tid. Antar att önskan att föra liv vidare ligger rätt djupt rotad i vår natur. Kanske även lite tryck från samhället "alla andra skaffar ju barn"... Och man blir trött av det här, och ledsen. Har signalerat till min chef att jag håller på att gå i i väggen p.g.a. allt med detta och pressen på jobbet. Hon var mkt förstående och jag kommer bl.a. att få hjälp från företagshälsan.

Singoallan

Äldre 18 May 01:42

#20

che71 skrev 2013-05-17 08:09:53 följande:

Johanna03 känner igen mig i mycket du skriver.
För några år den trodde jag aldrig att jag skulle få barn (levde med en man som inte ville)
o nu har de senaste 3 åren varit en väntan, längtan, glädje o besvikelse o stor sorg.
6 missfall senare är jag här o har inte gett upp än.

Singoallan jag vet ju inte hur min cykel blir men BIM skulle ju kunna bli runt 10/6, vet sen när jag vet ÄL.

Ja nu börjar jag med prednisolon (från Aten) redan på dag 10 o sen hela cykeln, o så IL dropp på dag 18 o så Fragmin o babyaspirin på dag 21 o framåt...o så är det varje månad.
+ Fiskolja (omega3) o tomatjuice (kan ev sänka TNF) o apelsinjuice (ville Dr D) o förstås folsyra.

Tomatjuice!? Spännande, ska genast inhandlas. Finns det på vanliga mataffärer?

Singoallan

Äldre 18 May 01:46

#21

EMAS skrev 2013-05-17 08:35:43 följande:

Usch, det är verkligen jobbigt, jag upplevde samma sak, att man försöker lägga fokus på annat som faktiskt också är viktigt och ger glädje. Även om det ibland är tufft så tror jag det är bra, man ska inte låta livet stanna upp pga det här.
Sedan kan jag även säga till dig, Singoallan, när jag gjorde missfallsutredningen på Sofia blev jag gravid och fick då bla trombyl, men jag fick ett fjärde missfall i alla fall. Till Lennart i Borås åkte jag i slutet av december och hade bara ett par dagar innan fått ett plus igen och så började jag äta medicin efter hans ordination; Acetylsalicylsyra/placebo (vet ej förrens studien är över), levaxin för sköldskörteln och sedan vanliga vitamintillskott när man är gravid. Inget mer. Allt detta åt jag även när jag utreddes på Sofia (om jag nu inte äter placebo=sockerpiller, alltså). Då hade jag dock inte gjort akupuntkur innan. Jag vet inte vad som hjälpte, kanske bara slumpen, men jag tror ändå på att akupunkturen plus Lennarts omhändertagande spelar en stor roll. Bor du i Stockholm tipsar jag gärna om de två olika akupunktörer jag hade!

Ja, jag vill gärna ha tips om akupunktörer! Bor i Stockholm. Kan du skicka infon till min inbox?

Fyra missfall... vad ska jag göra?

INNEHÅLL