Singoallan

Äldre 18 May 01:55

124 svar

Fyra missfall... vad ska jag göra?

Johanna03 skrev 2013-05-17 20:09:40 följande:

Che71: även jag är i situationen att jag har en man som inte vill lika mkt som jag vill, eller i vart fall inte till varje pris. Det finns fördelar med det också, han har lättare att se ett liv utan barn, vilket så klart kommer hjälpa om det aldrig blir några. Har tagit upp frågan om adoption men hittills är det tvärnej, vilket såklart är jobbigt då jag själv ser det som ett bra alternativ om vi inte lyckas.

För mig kvittar det hur vi får barn, eller om det är biologiskt, bara vi får ett barn (inom rimliga gränser såklart, planerar inte att stjäla ett barn på stan om vi säger så) men för honom är det stor skillnad. Han kan tänka sig "vårat" barn, inte barn för sakens skull, eller hur man nu kan beskriva det, menar inte att låta okänslig. Och alla har rätt att dra sin egen gräns, suger bara när man inte tycker likadant, skulle kännas bättre om jag visste att vi hade en backup plan, dvs att vi får ett barn, om än inte hur.

Min man har också sagt tvärnej. Tills alldeles nyss, vet faktiskt inte vad som fick honom att ändra sig. Så nu har vi gift oss för att kunna ta steget vidare om/när vi känner oss mogna för att ge oss in i adoptionsvärlden (som inte heller verkar vara en dans på rosor)...

Singoallan

Äldre 20 May 18:33

#27

Nu har jag börjat dricka tomatjuice! Det första glaset var ingen höjdare, men man vänjer sig snabbt. Har även varit hos läkaren, som faktiskt lyssnade... så imorgon blir det att ta en maaaaaassa blodprov. Känns bra att checka hälsan lite. Kanske inte leder till något revolutionerande, men kan förhoppningsvis stilla lite oro.

Singoallan

Äldre 23 May 20:29

#30

Inelg skrev 2013-05-22 20:54:41 följande:

Hej där!
Känner mig lite ensam om detta "problem" då jag inte har en enda väninna som upplevt samma problem med att bli gravid! De får barn på beställning känns det som och många är gravida el har fått sina barn redan och vi började långt innan dom.. De har blivit gravida på första försöken och eller bara "blev" gravida utan planering.

Själv har jag kommit och gått här på FL. Gråtit skrikit glädjts åt alla under åren. Fått mkt stöd också från alla härliga tjejer här på FL.

Här är min story: ${#emotions_dlg.flower}$

Jag är 34, har en 16 åring hemma. Min sambo 29 och har en egen dotter hemma. Så vi båda har fått barn. Vi har ännu inte lyckats få något barn sedan vi började hösten 2011.
Väntade 8 månader innan vi blev gravida första gången april -12, men det slutade i missfall v6, och gravid i juni -12 som slutade i ett MA v10.
MF v5 aug, MF v5 September. MA v10 nu i Maj.. 5 st på raken!

Vi har påbörjat en missfalls/vanlig utredning för en månad sedan där både jag jag min sambo "passed the test". Båda friska. Har provat naturläkemdlen; Apiforce/Rosenrot som funkade eftersom jag blev gravid båda ggr april och juni, men då jag fick missfall så jag blev rädd att det skulle vara orsakats av naturpreparaten. Så jag provade dom inte efter 3:e MF. Men det blev ändå MF v5 i sept. Har sedan eller inte blivit gravid efter det. Det gick ytterligare 9 månader av försök. Sedan blev jag plötsligt gravid igen i april efter 10 dagars Rosenrot och en "självinsemination" hemma.

Min gyn sa att han ville behandla oss med blodförtunnande nästa graviditet. Men då ändrade han sig plötsligt och sa att mina "prover" inte visade på någon " koagulationsstörning" och att han därför inte behöver behandla mig!! Tyvärr blev det nyligen MA igen v10. Blev skrapad 17/5 i fredags. Och nu säger min gyn "-ojdå vi kanske skulle behandlat ändå. Vi gör det nästa graviditet"!! Whattttt!!!? Hur kan han säga så?

Nästa steg enl i vår utredning är "insemination" på Sofiahemmet i juni som jag vill avboka då det känns lönlöst. En remiss är skickad för IVFoch då det är lång kö får vi hjälp i September.

Känns som att en paus kan vara bra ändå. Vi ska gifta oss i aug nästa år men jag har ännu inte funnit glädjen i att planera bröllopet och jag tänker att jag vill inte boka ett datum dör jag "vet inte om jag är gravid då". Försöker att inte låta alla mina tankar och planer utgå från "gravidtankarna" - Konstiga tankar. :( Plus att bröllop är dyrt och jag vill ha pengar till ev IVF etc om det skulle behövas.. Jag är så trött och ledsen och vågar faktiskt inte försöka utan specialist hjälp längre. Orkar inte ett till MF. Så vi bestämde oss för att vänta på nästa utredning i september och på IVF.

Skulle ni vågat försöka själva eller skulle ni väntat på ivf hjälpen?

Vad kollas när man får hjälp med IVF? Tas det andra prover etc än vad min lokala gynekolog tog när han utredde oss?

Hej Inelg,
Jag känner mig också ensam. Har ingen i min närhet som gått igenom något liknande. Har en kompis som har haft 1 missfall..det är allt. Vilken jävlig läkare du har. Klart du ska ha blodförtunnande! Jag har också testat olika naturpreparat (borago och munkpeppar) och i efterhand funderat om de var anledningen till mina missfall.

Angående dina frågor så kan jag bara tala utifrån egen erfarenhet. Jag försökte direkt igen efter missfallsutredningen. Detta p.g.a.gynekologerna inte kunde hitta någon anledning till mina missfall och tyckte att jag borde fortsätta försöka. Gjorde kort därpå IVF. På IVF:en tyckte de att de prover som togs vid missfallsutredningen var tillräckliga. Så de kollade inget extra. IVF:en ledde inte till någon graviditet. Fick ganska få ägg, typ 5. 4 befruktades, men de delade sig inte i rätt hastighet. Jag har inte gjort någon fler IVF sedan dess. Tyckte det var väldigt jobbigt och jag blir ju gravid ändå. Någon månad efter IVF:en blev jag gravid igen, men fick MA. Jag har ingen förhoppning av att få mer hjälp av gynekologer. Har hittat en läkare nu som ska kolla upp en massa värden i kroppen + att jag har gjort en hårmineralanalys som visade på vissa obalanser som jag ska korrigera med hjälp av stöd av näringsterapeut och kost. Kanske hjälper det. Kanske hjälper det inte. Men analysresultaten var ganska spännande. De konstaterade bl.a. direkt att jag har hypotyreos, vilket redan har diagnosticerats av läkare...

De såg även att jag har för högt koppar i kroppen vilket hör ihop med högt östrogen och mindre progesteron. Kan bl.a. ge migrän, pms och myom... vilket jag har...

Så... jag hade nog fortsatt försöken om jag vore du. I allafall om missfallsutredningen var komplett (alltså att din gynekolog har gjort standardutredningen som landstinget gör).

Singoallan

Äldre 26 Jun 21:03

#51

Jaha.. Nu tycker gynekologen att jag ska äta p-piller i tre månader för att öka chansen till graviditet och förbättra ägglossningen (äggstockarna får vila m.m)... Är aningen skeptisk. Men kommer förmodligen att testa detta precis som jag testar allt annat. Men jag är rädd för biverkningarna.

Singoallan

Äldre 28 Jun 21:10

#53

halvbonden skrev 2013-06-27 19:54:45 följande:

Det kan nog vara en bra grej faktiskt. Jag har alltid tyckt att alla jag känner som äter p-piller och slutar med det blir gravida direkt och det går bra. Jag har ju inte ätit p-piller, slutade långt innan jag började med att försöka få barn. Så har tänkt ibland att jag blir straffad för att jag inte utsatt min kropp för onödiga hormoner, som jag trodde var en bra grej.

Samma här. Jag slutade också med p-piller för jättelänge sedan. Säkert tio år sedan, tyckte jag mådde dåligt av dem. Så jag ser inte fram emot det. Men å andra sidan kan det ju vara värt ett försök. Har flera vänner som slutat med p-piller och sedan blivit gravida direkt. Jag känner mig dock ganska kluven till det hela. Dels eventuella biverkningar och dels att man går miste om tre månaders försök. Å andra sidan tänker jag att det kanske vore en välbehövlig paus för mig och min make. Sexet i ägglossningstider är KNAPPAST passionerat. Ganska påfrestande faktiskt. Och dessutom kan jag passa på att träna mycket och äta lite mindre så jag går ner till normalt BMI. Är inte långt därifrån, men något kilo skulle inte skada.

Vi ska dessutom flytta långt i sommar och byta jobb. Så det vore ju ganska skönt att inte behöva oroa sig för eventuell graviditet så där i början.

Singoallan

Äldre 29 Jun 09:16

#56

halvbonden skrev 2013-06-28 22:28:28 följande:

Jag har tänkt så med att det skulle vara bra med en paus. Vi ska också flytta och jag skulle också behöva gående några kilon :). Lustigt att vi har nästan samma situation. Jag fick dåligt humör och gick upp i vikt av p-piller, och sen när jag provade minipiller kunde jag få småblödningar varannan dag, så det funkade inte heller..

Ja! verkligen lustigt!

Hur länge sedan var det du var gravid nu? Du kanske också skulle passa på och ta en viloperiod kombinerat med p-piller?

Singoallan

Äldre 29 Jun 09:26

#57

Tedax skrev 2013-06-28 23:24:45 följande:

Bara en liten fråga: Du skriver att du medicinerar för något högt TSH-värde? Vet du vad det är nu?

Frågar eftersom många läkare tyvärr inte har koll på att TSH-värdet bör vara under 2,5, helst under 2,0 om man vill bli gravid eller få behålla en graviditet. Referensvärdet kan ju vara så högt som 4,0!

Fick själv två tidiga missfall under ett år (två MF i vecka fem). Mitt TSH-värde var först 3,28 och sedan 3,99, alltså inom referensvärdet men tillräckligt högt för att försvåra en graviditet. Efter en del tjat på både VC-läkare och min gynekolog hamnade jag hos en fertilitetsläkare som skrev ut Levaxin, detta trots att hon sa rent ut att hon inte trodde att det skulle hjälpa. En månad senare var mitt TSH-värde ca 2,2 och månaden efter det testade jag positivt. Denna gången gick det hela vägen och nu har vi en liten guldklimp på sju månader. Fick ta om TSH-värdet upprepade gånger under graviditeten och även justera dosen Levaxin.

Hoppas att detta kan ge lite hopp! ${#emotions_dlg.flower}$

Ja, jag hoppas någonstans att det är mitt sköldkörtelvärde, d.v.s. min långsamma ämnesomsättning som har ställt till det och att jag därmed kan medicinera bort det med levaxin. innan det senaste missfallet hade jag dock ett riktigt bra tsh-värde, cirka 0,9. Det fördubblades direkt till cirka 1,9 i början av graviditeten, men det var ju ändå under gränsen på 2,0.

Det som däremot är lite knepigt men ändå väldigt spännande är det resultat jag fick av hårmineralanalysen. De konstaterade direkt att jag har en alldeles för långsam ämnesomsättning, trots att de inte kände till något om min medicinska bakgrund och trots att jag har bra TSH-värde. Övriga symtom som de beskrev att jag kunde lida av stämde också på pricken! Så nu försöker jag balansera upp ämnesomsättningen med hjälp av lite näringsterapi. Kanske inte hjälper, men jag tycker det känns bra att försöka.

Singoallan

Äldre 29 Jun 09:40

#58

sommarblomman81 skrev 2013-06-15 09:05:59 följande:

Här är en som oxå är 32 har kämpat i snart tre år med ivf och haft 7 plus på 9 försök. Kom till vecka 20 första gången och de andra gångerna har lyckan bara fått vara i någon vecka innan det blivit missfall.
Nu snurrar ju tankarna om det börjar bli dags att ge upp eller om det finns ett sätt för oss att bli föräldrar. Just nu känns det som om vi är beredda att prova precis vad som helst!

Oj, du verkar ha haft några riktigt tuffa år du också. Måste vara fruktansvärt att hinna gå till vecka 20... Jag har bara gjort ett IVF, det var vad som erbjöds efter jag gjort min resultatslösa missfallsutredning. Har egentligen två försök kvar i detta landsting, men nu kommer jag flytta och byta landsting så jag antar att jag inte får något fler försök då

. Visserligen har det inte känts aktuellt efter det första IVF:et, men man vet ju aldrig hur man resonerar om några år.

Du säger att det känns som om ni är beredda att prova vad som helst... har ni funderat på Athen? Har ni funderat på adoption eller surrgatmödraskap? Äggdonation?

Kram!

Singoallan

Äldre 29 Jun 09:46

#59

Kenneth 523 skrev 2013-05-28 05:49:51 följande:

Jag har upplevt barnlöshet i 13 år. Jag skulle rekommendera att ni får hjälp av labbpersonal. 32 är ju rena ungdomen i dagens Sverige. Ja skulle vilja gå djupare. Men det är ju inte ditt fel. Bara inte din tid.

Hej... Tack för ditt tips. Jag har dock träffat många olika läkare och har faktiskt, med lite list

, lyckats göra hur många prover som helst, utan resultat. Antar att man måste utomlands (Athen, London) för att komma gåtan närmare.

13 år är en lång tid. Har ni fått någon hjälp?

Singoallan

Äldre 29 Jun 10:55

#61

halvbonden skrev 2013-06-29 10:21:51 följande:

Jag är gravid nu kan man säga, men de har konstaterat att det antagligen är dött foster. Jag ska bara på sista kontroll i nästa vecka innan det blir skrapning eller tabletter. För fostret var tre veckor för litet så varken jag eller läkarna tror att det kommer visa något annat än att det är dött nästa vecka.

Men jag har tänkt på paus nu efter det, för vi har bokat in träff med ivf-klinik 27 augusti tror jag det var, och då tänker jag inte försöka något innan det. Kanske ska gå och få p-piller utskrivet, så att man testar det samtidigt, när man ändå ska vänta lite med att försöka.
Nu sist gick det bara en mens mellan att jag skrapades och när jag blev gravid igen, och samma innan det, så det har blivit lite väl många missfall på kort tid känner jag. Man ska nog lyssna på sin kropp när man känner att det börjar bli jobbigt..

Näääääää, fy fan vad jobbigt! Mina foster har också varit för små, men ändå kan man inte sluta hoppas mellan ultraljudskontrollerna. Ren tortyr är vad det är. Usch. Önskar att man kunde säga något till tröst.

Fyra missfall... vad ska jag göra?

INNEHÅLL