Oplanerat gravid, min man vägrar fler barn, indirekt hotar mig

Jag satt i din sits för 1,5 vecka sedan. Jag fick reda på att jag var gravid i v.13 trots preventivmedel. Jag har tagit flera tester innan och fått negativt så jag har trott att symptomen har hört till min sjukdom.

Min sambo ville absolut inte ha barn nu och jag som redan gjort två aborter har sagt i flera år att jag inte gör en till och att vill han inte ha barn så får han också skydda sig (eftersom jag de andra två ggr blev gravid med preventivmedel också).

Efter ultraljud hade jag bestämt mig att nej jag kan inte göra så mot mig själv igen, jag kan inte bruka våld på mig själv för att göra någon annan glad.

Det blev ett herrans jävla liv och han sa fruktansvärt elaka saker till mig och att han inte ville veta av mig om jag behöll barnet, jag skulle aldrig få träffa min "son" (sambos son) som jag uppfostrat som min egen i 4 års tid.

Jag hade bestämt mig och tog den lilla stolthet jag hade kvar (livet inom mig) och packade väskorna. Jag hade fyllt bilen och skulle nu bara skjutsa pojken till fotbollen för att sedan komma och hämta katten.

Trots att min sambo kände som han gjorde så visade det sig att även om han inte vill ha barn så vägrar han att förlora mig så ja, han fick ångra sig.

Nu vet ju jag att hans reaktion kom av rädsla pga två tidigare förhållanden som resulterat i två barn varav ett utan en mamma som bryr sig och ett vars mamma gör allt för att förstöra för min sambo och "lurade" till sig ett barn med honom.

Nu har ju inte din man uttryckt hur mycket han älskar dig direkt utan tvärtom. Han visste väl att du var oskyddad? Var han skyddad?

Sex kan alltid resultera i barn och det är nog de flesta införstådda med.

Vad du behöver bestämma är, vill du ha hans barn? är du berädd att förlora det du har idag? Som du ändå kanske förlorar. Är du beträdd att bli mamma helt själv?

Vill du ha kvar barnet/ inte klarar att göra abort så stick och lev ditt eget liv som mamma.

Det var jag på väg att göra och skulle aldrig ångra mig. Jag är fortfarande berädd att gå så långt trots att jag älskar min sambo enormt mycket och vi har ett underbart liv ihop som redan inkluderar barn. Nej jag trycker inte ner mig så lågt att behaga någon knöl som inte kan ta eget ansvar.

Hoppas att det löser sig för dig!!

Det finns ju kurator att prata med hos kvinnokliniken. Du kanske skulle vända dig dit? Ofta hjälper det att prata för att komma fram till ett svar.

Du måste så klart väga för och nackdelar både praktiska och psykiska.

Gör en lista på för och emot där du poängsätter varje anledning baserat på hur viktigt det är för dig. Räkna ihop poängen och börja ifrågasätt varför du fick högre/lägre poäng. Det är ofta lättare att då se hur man känner. Ibland kan man komma fram till att man kanske inte alls ville det man trodde av rätt anledningar, det kanske snarare var så man önskade eller det msn vill är praktiskt omöjligt osv.

Jag lider verkligen med dig. Du står i ett fruktansvärt vägskäl. Sänder sig stora kramar och hoppas att du snart kommer fram till vad du vill.

Kom ihåg att du är stark och kan gå din egen väg när du vill. Dessutom verkar det som om han riktigt förolämpar dig som person och en sådan kanske du ska fundera på om vi vill leva med oavsett om ni ska ha barn eller inte.

Kram