Skulle du klara av att göra en abort och sen leva vidare med din man utan att bli bitter?
Alla klarar inte av att göra abort så är det bara. Är det värt att ta bort detta barn för att göra din man nöjd? Värt att riskera ev depressioner som kan bli en följd av detta så att du kanske inte orkar med de barn ni har idag?
Är era barn stora nu så han känner att han inte vill börja om? Eller vad handlar det hela om?
Ok, då är det antagliegn så att hans er framför sig ytterligare många fler år som 'låst' till barnen och deras behov. En 3 åring klarar sig ju ganska bra själv långa stunder medan en bebis/1-2åring kräver mer i form av tillsyn.
Kanske är det så att han även känner att han nu har 'fått tillbaka' dig som fru och inte bara som mamma till era barn.
Det ändrar dock inte det faktum att du har bestämmanderätten ang abort eller inte.
Hur du än vänder dig så har du arslet bak, abort = riskera att DU vill lämna, inte abort = riskera att HAN vill lämna. Inget av det bättre än det andra.
Hur känner du inför att ev bli ensamstående 3 barnsmor jämfört med att bli ensamstående 2 barnsmor?
Personligen känner jag som så att han älskar era nuvarande barn, kanske kan han komma över det hela och älska även nästa?
Men jag känner ju inte din man så bara du kan svara på hur du ska göra. 
TS, jag vet att det är svårt, men kan du visa honom den här tråden? Eller skriva ett brev där du tar upp varför du blev så ledsen? Tala om att du behöver honom nu, hans stöd, inte att han lever vidare som om inget har hänt för något HAR hänt, ert BARN har hänt och det ligger i din mage och han vill inte att det ska få leva och det tär på dig för du kan inte ta bort det.
Försök dock skriva det utan anklagelse om att han inte bryr sig, skriv hur det känns för DIG.