Inlägg från: Anonym (samma lika) |Visa alla inlägg
  • Anonym (samma lika)

    Jag klarar inte en abort....

    Hej TS!
    Finns du kvar i tråden? Jag är i precis samma sist och vet inte hur vi ska lyckas ta ett beslut. Det är vårt tredje, ett oplanerat barn och vi har kämpat rätt hårt med lillebror som föddes prematur. Maken vill inte börja om men jag känner en fruktansvärd ångest och sorg över att ta bort ett syskon. Samtidigt är jag rädd att behålla ett barn han inte vill ha. Om relationen går sönder, kommer han älska sitt oplanerade barn? Vad har hänt hos er? Jag vill gärna prata med någon som upplever vad jag gör, inte de som bara har åsikter.

    KRAM!

  • Anonym (samma lika)

    Jag har fortsatt läsa din tråd men har haft svårt att svara via mobilen. För oss löste det sig smidigare. Efter en vecka hade jag bestämt att jag inte ville genomgå en abort och maken har accepterat det även om han hade önskat att vi nöjt oss med två. Jag var rak och tror att du också tjänar på att vara det. Hur än det slutar. Om han ser att du velar tror han kanske att hans nonchalans kan ge resultat!? Stå upp för att du vill behålla barnet. Att det är ert gemensamma ansvar och att du förutsätter att han kommer ta ansvar dör det, med eller utan dig. Låter kanske hårt men jag tror att jag "vann" hans respekt på att vara stark..(vilket jag vanligtvis inte är).

  • Anonym (samma lika)
    Anonym (fråga) skrev 2013-07-24 12:03:29 följande:
    hej, jag har en liten fråga off topic. Jag är själv i en liknande situation att jag inte kan göra abort men har inga barn sen tidigare och pappan vill inte ha barn nu, om jag behåller så kan det bli som så att han stannar hos mig men enbart av pliktkänsla. Om du hade varit i min situation hade du behållt då?

    Jag kan inte svara på hur jag gjort i din situation däremot kan jag lova ett förhållande inte överlever av enbart pliktkänsla. Det verkar som du tvivlar på er?
  • Anonym (samma lika)

    Åh jag lider med dig! Hoppas allt löser sig snart! Hur långt har du gått nu?

  • Anonym (samma lika)

    Underbart att höra! Tror att de behöver en riktig omskakning för att förstå ibland. Jag tror jag vann även min mans respekt på att jag stod fast vid min åsikt. Han är med på noterna men fortfarande lite i chock. Och ärligt talat, jag med! Hjälp, hur klarar man tre? Vad långt ni alla hunnit, jag är bara i 7+5 än. BF 15 mars.

Svar på tråden Jag klarar inte en abort....