Inlägg från: Malin81a |Visa alla inlägg
  • Malin81a

    Vi som avbrutit 2013

    Hej, ja ska läsa in mig på tråden ikväll när barnen sover.

    Igår fick vi fatta det fruktansvärda beslutet att avbryta graviditeten. Barnet kommer troligen inte att klara sig pga outvecklad hjärna.

    Det är ett efterlängtat barn av hela familjen och nr 3 skulle det bli. Är i v 20. Dottern som är 7 år är väldigt ledsen. Någon som har tips på hur jag ska möta hennes sorg? Mitt i min egen.

    Min man tycker det mest är tur att det upptäcktes och vi hann avbryta. Jag förstår inte att han kan se det så lättvindigt. Han förstår inte riktigt hur jag kan ta det så hårt. Säger det inte men jag förstår det ändå.

    På söndag få jag tabletten. På tisdag är det dags. Jag är väldigt nervös. Har haft mycket lätta snabba vanliga förlossningar. Men blir detta samma. Är ju igångsatt onaturligt. Hur ont gör det? Tänk om barnet lever när det kommer ut? Hur ofta behövs skrapning? Rädd för narkos.

    När får jag bli gravid igen?

    Är det någon som har svar på någon av min funderingar är jag jätte tacksam.

  • Malin81a

    Tack minlillagroda. Tårarna rinner när jag läser ditt svar. Det känns så skönt att det finns andra som kan dela sina erfarenheter med en. Jag har fått svar på många av mina funderingar via ditt inlägg.

    Jag tror jag försöker hantera barnen på samma vis som du beskriver att ni gjort. Vi pratar jättemycket med barnen om det som hänt och alla sover tillsammans för att få trygghet av varandra.

    Vi kommer också ha minnesstund med barnen så de får säga adjö.

    Var smärtan hanterbar efter smärtlindring?

    Hur orkar man så länge utan mat? Jag är jätte beroende av att äta!

    Åter igen tusen tack för att du delar med dig.

  • Malin81a

    Nu har jag legat vaken ett bra tag och känt barnet röra sig. Kan inte förstå att den är sjuk när jag känner den röra sig.... Jag måste nog be om att få ett utdrag ur min journal och läsa det läkarna skrivit om och om igen. Vill att detta ska vara över.

  • Malin81a

    Igår kl 7.30 var vi på sjukhuset. Eftersom jag inte ätit på 1,5 dygn pga illamående fick jag dropp och en tablett mot illamåendet. Det är jag tacksam för. Jag tog på de fina sjukhuskläderna och sedan fick jag de 4 första vagiatorerna som skulle starta allt. Efter 15 min började sammandragningar och jag tog lite smärtstillande tabletter.

    Kl 10.30 kom kuratorn och hälsade på. Hon pratade en halvtimme. Det var väldigt skönt tycker jag.

    Vid 11.30 började det göra ont ordentligt och jag fick en tablett morfin. Strax därefter fick jag två nya vvagiatorer som skjutsade på värkarna än mer. Nu kände jag en väldig press nedåt och det gjorde väldigt ont. Fick smärtlindring direkt i blodet. Blev lite borta av den. Tog bort värksmärtan helt men inte den enorma pressen nedåt. Efter 15 min då jag tjutit så skulle de lägga nnågon blockad. Väl inrullad i det rummet kommer det en annan barnmorska som undrar vad som händer om jag tryckte.

    Två tryck och lilla Sofia var ute. Så jag slapp sprutan. Ett tryck till och moderkakan kom. Är lite sur att min barnmorska inte hade koll på att det var klart för att få ut barnet så hade nog ont en stund i onödan.

    Sofia levde inte när hon kom ut. Vi vilade i 20 min och sedan kom de in med henne på vårt rum. Vi hade köpt en fin filt att vira in henne i. Även ett gosedjur.

    Nu kom sorgen för min man. Det jag hade förstått länge blev nu klart för honom.

    Vi hade henne till och från hela eftermiddagen. Alla var väldigt lyhörda för våra önskemål. Vi tog bilder och avtryck av händer och fötter.

    När vi skulle åka hem öppnade barnmorskan fönstret så Sofia kunde flyga ut.

    Idag en dag efter känns det så otroligt tomt. Jag vill tillbaka till igår och vara med henne på sjukhuset.

  • Malin81a

    Tack till er för era stöd och era berättelser. De hjälper mig verkligen att bearbeta detta hemska som hänt.

    Skönt att höra att det blir lättare!

    Bra idé med gosedjur. Det ska jag ordna.

  • Malin81a

    Någon mer som fått antydan till mjölkstockning efter avbrytandet? Har inte feber men är jättesvullna och de är så varma. Har ni fått tabletter eller det skulle gå över av sig själv?

  • Malin81a

    Tack Charlie40. Vad o obeskrivligt sorgligt att gå igenom det två gånger.

    Jag har en undran till kom jag på. Jag har fått tid för återbesök till ansvarig läkare på obstetriska mottagningen osäker stavning. . Vad gör jag på det besöket? Har mitt i allt glömt att fråga detta? Är en knapp månad efter avbrytandet.

  • Malin81a
    Charlie40 skrev 2014-09-11 22:33:58 följande:

    Jag fick återbesök för att se att allt såg bra ut och ställa frågor. Jag blödde 6 veckor efteråt och tyckte det var jobbigt men tydligen hade mensen kommit mitt i alltihop så jag kunde inte riktigt skilja det åt. Nu försöker vi en tredje och sista gång och har ÄL i helgen. Det kommer bli jobbiga 12 veckor innan moderkaksprovet är gjort och vi fått svar. Så känslorna är i vallning inför en ev. Graviditet.


    Jag håller alla tummar och tår för att det ska gå bra denna gång för er.

    Läkaren ringde idag då hon glömt sjukskrivningen. Jag passade då på att fråga vad återbesöket hade för syfte. Det var som du skrev att diskutera allt med lite perspektiv. Även att diskutera en eventuell ny graviditet. Det känns bra tycker jag.
  • Malin81a

    I onsdags kändes allt nattsvart. Efter det känns det samma alla dagar. Det är så tomt. Känns eländigt att inte ha bebis i magen längre. Det finns dock ljusare stunder också. Har jobbigt med att läcka mjölk. Lindar dem hårt. Tydligen kan de pillren som man får för att stoppa produktionen ha effekt att man kan må ännu sämre psykiskt. Så de vill helst inte ge dem.

    Det var en jättefin ceremoni i torsdags. Syskonen fick vars ett gosedjur samma som lillasyster fick. Det var en super idé. De släpper dem inte ur sikte nu. Stora tjejen på 7 år grät igenom hela ceremonin och en timme efter oavbrutet. Vi pratar mycket om det som hänt.

    Längtar också efter att sluta blöda. Tänker börja ny bebisverkstad på direkten så jag får mitt tredje jordbarn. Hoppas det kan hjälpa till att bearbeta sorgen efter Sofia som vi namngivit henne till.

    Tack för att du frågar. Denna tråd har varit och är ett fantastiskt stöd.

Svar på tråden Vi som avbrutit 2013