Vi som avbrutit 2013
För mindre än tre månader sedan födde jag en liten flicka i vecka 21. Det var min sjätte graviditeten med ett fantastiskt barn och många missfall men den här gången kändes det som att jag ljög när jag sa att vi skulle få ett till barn till sommaren. Jag kunde aldrig föreställa mig att jag höll det här barnet. Min man och syster sa båda att det bara var för att vi gått igenom så mycket med missfall och provrörsbefruktningar. På rutinultraljudet hittade man flera fel och efter flera undersökningar i två olika städer hade de hittat ett allvarligt hjärtfel och många andra saker som tydde på kromosomförändring eller ett syndrom. Vi gjorde fostervattensprov och hon hade trisomi 18. Vi valde till sist att avsluta men det var ett fruktansvärt beslut att ta och jag känner fortfarande skuld. Precis som några andra skrev var vår förlossning fin. Jag och min man stöttade varandra och har nog aldrig varit så när som då trots att vi har ett underbart äktenskap. Vi hade henne hos oss i fléra timmar efteråt och de två dagar vi var på sjukhuset är ljusa minnen i allt det mörka. Jag är lärare på förskola och hade bett de andra pedagogerna prata med barnen så att de visste och maila föräldrarna. Det första som hände när jag kom in första dagen efter sjukskrivningen var förutom kramar från flera barn som brukar göra det att ett barn sa till mig "ditt barn lever inte mer" och jag tyckte att det var bra. Jag och barnen pratade mycket om det som hänt, de tyckte att det var svårt att förstå. Och ett barn som bara är två kan fortfarande säga till mig att jag inte har bebis i magen längre och att jag kan köpa ny bebis. För mig har det varit fint. Många av föräldrarna har också pratat med mig om det och till och med gråtit. Mycket heldre att de ärligt visar att det är förnämligt än att de låtsas som att hon inte har funnits. Imorgon är det gravsättningen. Vi trivs i skogen och på kyrkogården som ligger nära oss finns en del som är skog med urngravar. Det är barkstigar och granris istället för planteringar. Vid gravsättningen ska vi ställa en hink med smultron för vår stora flicka vill att hon ska ha det att äta.