Vi som avbrutit 2013

Stackare!
Ja, hur kan någon som är så trasig vara så livlig?! Vi är flera som slagits av samma tanke...
Har läst mycket om genetik, då jag har två nära vänner som har genetiska fel och behöver PGD för att kunna få friska barn. Tyvärr låter det lättare än vad det är...
Samvetet/skuldkänslorna ja.... Fy sjutton! Men det lättar med tiden har jag märkt. Nu är det ganska exakt fyra månader sedan vår fina dotter föddes och den värsta ångesten över att jag dödat mitt livs kärlek har lättat.
Stor kram till dig!
Hej. I april i år gjorde jag abort då det framkom ett par deffekter på fostret och även beskedet att barnet troligtvis inte skulle leva utanför min kropp. Jag var i vecka 20 och fick föda fram min underbara son. Han var helt fantastisk. Fem månader efter det fick jag reda på att jag var gravid igen, och planerna startades igen. Oron fanns där, men jag försökte ändå vara positiv. Att ajg var gravid igen gjorde på något sätt sorgen efter min förlorade son lite lättare. I vecka 10 fick jag göra ett tidigt ultraljud, nacken såg för bred ut och jag skickades för att göra moderkaksprov. Det provet visade absolut inga som helst fel och livet kändes återigen bra. Två veckor senare, fick jag göra ett ultraljud som en uppföljning av moderkaksprovet. Och då brast livet igen. Hjärtat slog inte. Så dagen efter blev det skrapning, i vecka 16. Jag har förlorat två söner på ett år och sorgen är total. Hjärtat blöder och själen skriker.
Helst av allt önskade man ju att trådar som dessa inte fanns, men på något sätt är det skönt att veta att man inte är ensam.
Jag vet inte vart jag vill komma med detta inlägg, jag antar att jag bara ville få skriva av mig och få dela detta med andra som jag vet förstår mig!
Styrkekramar till alla er!
Förstår att du mår jättedåligt trots att det "bara" var i v.12. Det är en stor chock att höra att ens barn som sprattlar runt där inne är svårt sjukt/missbildat. Det går ju inte att ta in... Det är så hemskt och så hemskt orättvist! Stå på dig och ta hand om dig oavsett vad andra säger och tycker.
Kram