Orkar man med en tvåa?

Jag tycker inte att det är särskilt mycket jobbigare att ha två barn än ett. Jag är snart 43 år och har en sexåring och en treåring. Äldsta barnet var nästan tre år när andra barnet föddes och ganska självgående.

Jag kan förstå din oro angående att en andra graviditet kan medföra sjukhusvistelse. Båda gångerna jag har legat på sjukhus innan barnen fötts och sedan har det blivit neonatal eftersom barnen har fötts för tidigt och varit tillväxthämmade.

På det hela taget tog jag det med ro. Jag bestämde mig för att inte oroa mig så länge inte läkare och barnmorskor gav mig anledning till oro.

Första graviditeten fick jag tidig vattenavgång i vecka 32+3 och låg två veckor på sjukhus. Det tog jag med ro. Då fanns det inget barn hemma och väntade.

Under andra graviditeten fick jag diffus preeklampsi och blev inlagd i vecka 33+0 och låg där tills sonen föddes i vecka 35+3 och sedan blev det 2,5 vecka på neonatal ovanpå det. Då var det lite annorlunda att vara inlagd, eftersom jag hade ett barn hemma. Men även det tog jag med ro. Sonen var ju med sin pappa så det fanns ju ingen anledning till oro. Vi talades vid i telefon varje dag och sonen var och hälsade på vid tre tillfällen. Men det var så klart helt underbart att till slut komma hem från sjukhuset och få vara hos honom igen. 

Det senaste året har de verkligen börjat leka med varandra. Det är helt underbart att se. De kan leka i timmar tillsammans. Sedan blir de osams om något och så sams igen och leken fortsätter.

Det går inte att säga att det ena eller det andra är dumt. Det beror ju helt på vad du och din partner känner att ni vill göra. 

Jag var 29 när jag fick andra med två år emellan. Tyckte första året var helvetiskt rent ut sagt med omställningen och chocken och stressen som det innebar. Nu är mina 2 och 4 och allt är mycket lättare. Så förbered dig på jobbigt första tiden... Sen är det SÅ värt det.

I slutänden måste det ändå handla om vad du och din partner vill. Vill ni inte ha ett barn till men ändå skaffar ett andra barn för att ert första barn ska ha ett syskon, då blir det inte bra. Det kan ju vara så att ert barn kommer att stortrivas som ensambarn. Det kan också bli så att hon kommer att sakna ett syskon. Hur det blir, kan ingen säga nu. Därför tycker att jag att du och din partner måste känna efter vad ni vill och sedan köra på det och göra det allra bästa av det valet.

Men, visst är det så att vissa val är väldigt svåra att göra. 

Måste tillägga: Vårt första barn hade hunnit fylla två år innan vi hade bestämt oss för att vi ville ha ett barn till. Under det första året kände jag mig väldigt nöjd med ett barn.

Så kan det vara

Jag hoppas bitarna faller på plats snart för er oavsett vad ni bestämmer er för. 

Om du har en sambo du kan lita på till 100% att nuvarande barn har det bra med så är ju inte en sjukhusvistelse något problem utöver att du och barnet får en mindre nära kontakt ett tag. Sedan hur tuff man upplever att en graviditet är varierar ju kraftigt.

Är barnen nära i åldern kan man ju ha turen att hinna vila/sova när båda barnen sover dagvila.