• Bara en människa

    Orkar man med en tvåa?

    Vi fick vårt första underbara barn för ganska exakt ett år sen.
    Under graviditeten skenade mitt blodtryck i höjden och jag låg inlagd en del på sjukhus. Förlossningen gick jättebra och vi har en underbar pigg och glad liten tjej här hemma.
    Nu har vi börjat fundera på om hon ska få ett syskon. Jag är 40 år och min sambo är 43 år.
    Ni som har erfarenhet, hur är det att ha två barn i stället för ett? Är det mycket jobbigare? Vi vill gärna att vår tjej ska slippa växa upp själv men jag är rädd att nästa graviditet också kommer tillbringas en del på sjukhus och orkar en "gammal" kropp av en aktiv tvååring ihop med en nyfödd?
    Hur har ni  det? 

  • Svar på tråden Orkar man med en tvåa?
  • Mercurialis

    Måste tillägga: Vårt första barn hade hunnit fylla två år innan vi hade bestämt oss för att vi ville ha ett barn till. Under det första året kände jag mig väldigt nöjd med ett barn.


    Don't walk in front of me, I may not follow. Don't walk behind me, I may not lead. Walk beside me and just be my friend.
  • Bara en människa
    Mercurialis skrev 2013-07-26 23:17:52 följande:
    I slutänden måste det ändå handla om vad du och din partner vill. Vill ni inte ha ett barn till men ändå skaffar ett andra barn för att ert första barn ska ha ett syskon, då blir det inte bra. Det kan ju vara så att ert barn kommer att stortrivas som ensambarn. Det kan också bli så att hon kommer att sakna ett syskon. Hur det blir, kan ingen säga nu. Därför tycker att jag att du och din partner måste känna efter vad ni vill och sedan köra på det och göra det allra bästa av det valet.

    Men, visst är det så att vissa val är väldigt svåra att göra. 
    Vi vill nog gärna ha ett barn till, jag är bara lite rädd att inte orka eller räcka till

    Intressant att läsa om andras erfarenheter
  • Bara en människa
    Mercurialis skrev 2013-07-26 23:19:17 följande:
    Måste tillägga: Vårt första barn hade hunnit fylla två år innan vi hade bestämt oss för att vi ville ha ett barn till. Under det första året kände jag mig väldigt nöjd med ett barn.
    Det kanske är så att mina funderingar beror på att jag inte är riktigt redo för ett till barn - än. Tanken har börjat gro och ger man det lite tid så vet man nog vad som känns rätt att göra
  • Mercurialis
    Bara en människa skrev 2013-07-26 23:24:59 följande:
    Det kanske är så att mina funderingar beror på att jag inte är riktigt redo för ett till barn - än. Tanken har börjat gro och ger man det lite tid så vet man nog vad som känns rätt att göra
    Så kan det vara

    Jag hoppas bitarna faller på plats snart för er oavsett vad ni bestämmer er för. 
    Don't walk in front of me, I may not follow. Don't walk behind me, I may not lead. Walk beside me and just be my friend.
  • Bara en människa
    Mercurialis skrev 2013-07-26 23:26:26 följande:
    Så kan det vara

    Jag hoppas bitarna faller på plats snart för er oavsett vad ni bestämmer er för. 
    Tack Glad
  • mammalovis

    Om du har en sambo du kan lita på till 100% att nuvarande barn har det bra med så är ju inte en sjukhusvistelse något problem utöver att du och barnet får en mindre nära kontakt ett tag. Sedan hur tuff man upplever att en graviditet är varierar ju kraftigt.

    Är barnen nära i åldern kan man ju ha turen att hinna vila/sova när båda barnen sover dagvila.  

  • Bara en människa
    mammalovis skrev 2013-07-28 22:54:07 följande:
    Om du har en sambo du kan lita på till 100% att nuvarande barn har det bra med så är ju inte en sjukhusvistelse något problem utöver att du och barnet får en mindre nära kontakt ett tag. Sedan hur tuff man upplever att en graviditet är varierar ju kraftigt.

    Är barnen nära i åldern kan man ju ha turen att hinna vila/sova när båda barnen sover dagvila.  
    Det tuffaste för mig under förra graviditeten var att blodtrycket sköt i höjden och jag blev väldigt tung och orörlig. Men så kanske de flesta upplever det oavsett hur många kilon man bär på? 

    Är det någon skillnad på att hinna få saker gjorda med en eller två små? Jag menar, oftast är det ju så att en av oss tar hand om lilltjejen och den andra fixar med saker som ska göras. 
  • Sölve

    Jag har två år mellan mina och jag blev totalt avskräckt. Det var den värsta tiden i mitt liv och självklart älskar jag mina barn men hade jag vetat hur det skulle bli med två små så hade jag nog inte skaffat ett till så snabbt.
    Efter mitt andra barn så sa jag aldrig mer och det känner jag än idag.

    Men hur den än är så är det ju ni som måste komma fram till det beslutet. Tycker dock att det andra barnet ska vara önskat för sin skull och inte bara för att barn "ska" ha syskon.  

  • Bara en människa
    Sölve skrev 2013-07-28 23:12:42 följande:
    Jag har två år mellan mina och jag blev totalt avskräckt. Det var den värsta tiden i mitt liv och självklart älskar jag mina barn men hade jag vetat hur det skulle bli med två små så hade jag nog inte skaffat ett till så snabbt.
    Efter mitt andra barn så sa jag aldrig mer och det känner jag än idag.

    Men hur den än är så är det ju ni som måste komma fram till det beslutet. Tycker dock att det andra barnet ska vara önskat för sin skull och inte bara för att barn "ska" ha syskon.  
    Ja, absolut ska "tvåan" vara precis lika önskat som "ettan". Hur mitt hjärta ska klara av att älska en till lika mycket är dock en annan fråga... har ju redan gett hela mitt hjärta till vår lilla

    Vad var det som var så hemskt? Var det överjävligt jobbigt? Förändrades allting i tillvaron? 
Svar på tråden Orkar man med en tvåa?