Är jag deprimerad efter aborten?
Anonym (Deprimerad) skrev 2013-09-16 20:03:30 följande:
En månad sedan medicinsk abort, ville väl aldrig riktigt göra den.. men vad gör man när man lever på CSN?... Jag sa när jag låg inne på sjukhuset att jag kunde inte hitta skäl nog att genomgå aborten... nu i efterhand inser jag hur rätt jag hade... med alla komplikationer... rester kvar... inlagd en gång till... 2 sorts antibiotika...
Jag har verkligen försökt, tror mig. Jag har försökt. Jag har påbörjat nya kurser på universitetet. Planerat in resa till karibien och en partyresa med tjejerna nästa sommar, ska väl söka en massa extrajobb för att dessa planer ska bli mer än just planer...
men
alla andra är så mycket mer existerade. Att plugga och resa med tjejerna har varit viktigast i mitt liv...
men nu finns det ingen mening... ingen som helst mening med någonting...
Kommer inte ens iväg till skolan om dagarna... kan inte förmå mig att ens plocka fram frukost, sätta mig och pluggar eller gå en liten promenad med hunden...
Gick upp 07.00 imorse och har inte gjort någonting på hela dagen... När jag kollar på klockan är den plötsligt 19.00 och min bästa kompis ringer... orkar inte svara... sitter bara här med musiken i hörlurarna och lever i en fantasi... jag har fastnat i mina egna sjuka tankar om en bebis jag aldrig kommer få... när jag sover drömmer jag om bebisen...
Jag har tänkt flyktiga tankar om att bara avsluta allting... vad har jag för nått att leva för nu?.. Jag fick mitt livs mening och valde bort den... jag kan inte hitta tillbaka till mitt "gamla vanliga" liv och kan inte hitta någon glädje i de sakerna längre...
Vill nog bara skriva av mig...
Har precis som du börjat plugga nya kurser, tre samtidigt till och med, i hopp om att det ska hålla tankarna borta från det jobbiga. Men istället blir jag sittande utan att få något gjort. Har försökt skaffa mig intressen, återuppta gamla hobbyer som borde göra mig glad. Och det gör det, men samtidigt är det så meningslöst.
Min värsta tanke var (än en gång, precis som du skriver -) att jag inte kände att jag hade skäl nog att göra aborten. Det gick emot mina känslor. Men det som gjorde att jag genomförde den var studentekonomi och en pojkvän som inte kände sig helt med på noterna även om han bestämt sa att han stöttade i vilket fall.
Jag känner mig helt besatt av det här nu för tiden. Det är väl snart ett halvår sedan och det enda jag kan tänka på är att jag vill ha tillbaka det som kunde ha varit...
Hur länge sedan är det för dig? Är du tillsammans med killen? Vill gärna skriva av mig med någon i samma sits.