Anonym (Hen)

Äldre 7 Oct 09:36

31 svar

När kan man börja skaffa barn efter en abort?

Jag och min man väntade vårt 3e barn..
Vi hade velat fram och tillbaka i ett års tid om vi skulle skaffa fler eller inte? Båda ville men var rädda för förändring, så vi sa "blir det så blir det" och det tog 6 månader,
Men jag i mitt hormontillstånd ville göra abort, men mannen ville behålla.
Stundvis ville jag behålla men var livrädd för alla förändringar och om vi skulle ha ork? Även om vår relation var stabil så vart man att tänka, kommer vi orka?

Jag har gjort en abort i´tidigare när jag var riktigt ung (14 år), och den aborten ångrade jag aldrig, det kändes bra och lättnad från första stund.

Aborten nu kändes aldrig som en "lättnad".. Jag ångrade mig redan vid första tabletten men genomförde fast jag ångrat mig med tanke på skador, och missfalls risk... jag grät hela tiden under hemma aborten. jag har mått så dåligt.

Nu har jag gråtit dagligen, jag vill gärna ha ett 3 barn, Jag vill ju ha större familj, jag kan INTE FÖRSTÅ varför jag gjorde abort? Varför? Varför? Ångrar mig att jag inte vågade mig på ett tredje.. Nu inser jag ju att jag ville hela tiden, men jag var rädd. Jag vill inte vara rädd jag vill ha fler barn.

När kan man börja planera in ett barn efter en abort? När kan man bli gravid utan att det ska vara problem efter aborten?

Anonym (Hen) Trådstartaren

Äldre 7 Oct 10:11

#6

Anonym (s) skrev 2013-10-07 09:38:53 följande:

Ni kan börja försöka redan månaden efter, blödingen brukar ju pågå som en vanlig mens ungefär.

Jag väntar också mitt tredje barn nu, är bara i v 5 och det var planerat. När vi plussade fick jag panik och undrade vad fasiken vi hade gjort. Nu har chocken lagt sig och vi e glad och det får bli som det blir...

Lycka till TS, ni kan börja försöka redan efter blödningen!

Vad härligt tack!! Vad skönt att höra, och grattis till dig!

Anonym (s) skrev 2013-10-07 09:41:05 följande:

Ps. Har läst jättemånga trådar om tredje barnet om föräldrar som fått panik och gjort abort och ångrat sig. Det verkar vara "vanligt" att man får kalla fötter med trean. Dom allra flesta verkar även känna en viss oro över förändringen från att gå från två till tre barn. Jag håller mina tummar för att ni får plussa snart...

Är det vanligt? Jag har aldrig hört om att folk får panik vid 3e? Inte dom människorna man har ikring sig i allafall, dom verkar väldigt lugna och barnkära, Så man undrar ju vad som var fel på en själv?
Men är nog säkert som du säger, man är ju rädd för att det ska vara en STOR skillnad på 2 och 3...
Men 1-2 var ju en stooor skillnad och var en svår omställning, numera är man ju van

Anonym (Gravid igen) skrev 2013-10-07 09:51:45 följande:

4mån efter sa gyn/bm till mig som tidigast

Varför 4 månader? Vad grundar sig det i? Ägglossningen? Hormoner? Mens ska ha stabiliserats?
Eller är mifgyne så länge kvar i kroppen?

Anonym (Hen) Trådstartaren

Äldre 7 Oct 10:13

#7

Anonym (D) skrev 2013-10-07 09:43:57 följande:

Ni kan försöka direkt, men jag skulle rekommendera att ni innan ni försöker igen kontaktar mvc eller bvc och ber att få komma till kuratorn/psykologen för att prata igenom allt ordentligt så att inte samma situation uppstår igen. Lycka till!

Absolut, Jag ska beställa tid för kurator och försöka diskutera varför det "blev som det blev" när vi ändå ville ha barn innan, dock vacklade vi en del stundvis men övervägande ville vi tills jag vart gravid.
Då var det jag som var den som oroa mig för allt. Maken han var lugn stabil och ville ha barnet, men eftersom jag var orolig ville han stötta mig i mitt beslut.. :/

Anonym (Hen) Trådstartaren

Äldre 7 Oct 10:33

#12

Anonym (Min åsikt!) skrev 2013-10-07 10:14:41 följande:

Alldeles för enkelt att göra abort!! Ni borde inte ha rätten till fler barn!

Ja det kan jag också tycka det är FÖR enkelt att FÅ göra abort. Men det är INTE enkelt att göra abort, Det är smärtsamt både fysiskt och psykiskt och min ånger och smärta fysiskt och psykiskt som jag haft borde väll vara straff nog? Eller ska jag straffas mer?
Jag anser jag är en bra mamma till dom jag har, Det gör inte mig till en dålig människa att göra misstag? Alla gör misstag, Och mitt kanske är värre än vissa andras..
Men om vi får fler barn, Så kommer det barnet få ett bra liv, En kärleksfull familj, Ett hem, Stabil ekonomi,Och ingen dramatik i hemmet. Jag tror faktiskt att jag kan ge barnet en väldigt god uppväxt och uppfostran. Med tanke på dom 2 jag redan har. Jag tycker barnet förtjänar det. Inte jag. Jag känner mig redan som en "Ond" människa och önskar inget hellre än att ha det ogjort. Så visst sparka på mig när jag ligger ner, Jag sparkar på mig själv också.

Anonym (Hen) Trådstartaren

Äldre 7 Oct 10:36

#14

Anonym (??) skrev 2013-10-07 10:30:17 följande:

Jag tycker att du verkligen ska tänka igenom detta, hur vet du att det inte slutar med att du gör abort igen? Och ja, i vissa falls så kanske abort är för enkelt. Du har redan aborterat en planerad graviditet, räcker inte det?

Jo jag tycker också att det räcker. Därav vill jag gärna ha ett 3e barn att behålla..

Anonym (Hen) Trådstartaren

Äldre 7 Oct 11:24

#15

Anonym (s) skrev 2013-10-07 10:35:41 följande:

Att stå inför ett abortval är inte enkelt, sen gör ju tidspressen att man inte kan tänka klart heller. Man vet att man inte har betänketid för alltid vilket kan leda till beslut som dina TS. Att man i efterhand ångrat sig. Dom borde ha snappat upp dig på GYN, och frågat om du var säker m.m . Till och med erbjudit dig en kuratorkontakt pga din osäkerhet!

Ja jag trodde som skulle erbjuda kurator.. Men det gjorde dom inte. Hen på gyn bara boka in abort på en gång, Inget kurator samtal innan eller nåt. Så när jag väl kom dit skedde vul och tabletterna inom 30 min..
Har inte fått erbjudande om kurator efteråt heller.
Dom frågade om jag gjort abort tidigare och visste hur det gick till jag svarade ja, Dom frågade om pappan och jag var överens?. Jag undrade vad det hade för relevans för dom? men eftersom han stöttade mig oavsett så svarade jag ja. Vi diskuterade preventivmedel, då jag inte har mycket att välja på. valde nåt. sen var det vul, sen raka spåret till barnmorska med tabletter. Gick så snabbt allt. I mitt huvud tänkte jag på när min minsta var baby och hur söt och go hen är idag. Det gjorde ont i hela hjärtat och jag stängde av känslorna, jag trodde det hade med att jag tvekade och att man gör ju alltid det lite innan tabletterna. Så jag trodde det skulle kännas solklart när jag väl tagit dom och att beslutet skulle kännas rätt.. Men det gjorde det aldrig. Jag bara grät och var i chock att jag ens tagit tabletten.. Och nu förstod jag att jag måste fullfölja allt fast jag inte ville. Så bara grät konstant..

Anonym (Hen) Trådstartaren

Äldre 9 Oct 11:46

#20

MinnieMouse skrev 2013-10-08 22:56:26 följande:

För en månad sen gjorde jag också en abort. Tredje graviditet. När jag tog tabletter det kändes så självklart. Vi skulle inte ha fler barn. Men sen två-tre veckor efter kunde jag inte sluta tänka på vad jag hade gjort. Varje kväll så fort jag var själv grät jag. Och jag gråter fortfarande. Jag ångrar mig. Nu har vi, jag och min man pratat om det. Nån dag så ska vi bli gravida igen. Du är inte ensam. Jag vet precis hur det känns. Ärligt talat det är så skönt att jag inte är ensam som har gjort något såå dumt. Lycka till syster! Kram

Tack! Var lättnad att få läsa detta!
Jag trodde jag skulle känna annorlunda efter aborten. Jag hade ju förväntat mig att jag skulle känna lättnad, och att saker skulle bli bättre.

Istället har jag känt sorg, saknad, och känt mig fruktansvärt hemsk som människa.
Och visst ångrar jag det jag gjort. Men jag vet också att gjort är gjort. Jag kan inte ta tillbaka det.
Och med all rätt förtjänar jag det inte heller.
Jag får försöka bli gravid på nytt, om jag lyckas.
Efter aborten så känner jag mig lugnare med tanke på fler barn, inte lika orolig för alla farhågor som jag kände innan. Och jag vet att blir jag gravid framöver så kommer det vara ett önskat barn och ett barn jag kommer behålla.

Anonym (Hen) Trådstartaren

Äldre 11 Oct 18:16

#22

MinnieMouse skrev 2013-10-10 15:17:02 följande:

Tack till dig också. För mig var det också en lättnad att läsa den här tråden, att det finns flera som tänker som jag och flera som är i samma situation som jag. Jag har inte pratat med någon om det här. Ingen av mina nära och vänner vet vad jag har gjort så det känns lite skönt att läsa tråden. Jag kan bara hålla med om att jag känner precis som du. Blir jag gravid igen och det hoppas jag att jag gör då kommer det att vara ett önskat barn. Jag började jobba på nytt ställe samtidigt som jag fick reda på att jag var gravid och det gick ju inte ihop. Så jag tänkte att det ända alternativ var att göra en abort. Nu i efterhand inser jag att det var fel tänkt. Hade jag bara pratat mera med någon annan så hade jag kanske tänkt om men vad kan man göra nu. Gå vidare men det tar tid.

Jag har inte heller berättat för någon... Dagen efter aborten hade vi middag med hela släkten och ingen visste något. Kände direkt inte något skäl till att berätta för alla heller.. På kvällarna när barnen har sovit, om jag hunnit har jag gråtit. Annars har jag bitit ihop för det mesta, tränat, åkt och handlat , tagit hand om barnen som vanligt. Till och med umgåtts med folk som vanligt.. Sorgen bär jag på ensam. Och ångra sig och vara ensam är hemskt. Önskar mensen kan komma och man får börja försöka igen.

Anonym (Hen) Trådstartaren

Äldre 13 Oct 06:27

#24

Anonym (en till) skrev 2013-10-11 22:40:32 följande:

MinnieMouse o Ts, här har ni en till som gjort abort, gjorde den för 6 veckor sedan o önskar så djupt att jag kunde göra de ogjort, skulle va mitt femte barn o trodde verkligen inte jag skulle få fler barn, jag vart ganska pressad till abort när jag va in för undersökning, personalen ansåg att de va bäst, jag va kluven men dem mena på att 5 barn är mkt o i all hast där inne tog jag första tabletten, jag åkte hem i tårar o önskade barnet ville stanna iaf, men fullbordade i ren rädsla att de hade tagit skada, nu vill jag inget hellre än att bli gravid igen o går i samma tankar som dig ts när kan man börja försöka igen?

Hej, Undra varför det är så vanligt att man får panik vid fler barn?
I mitt huvud så låter 4-6 barn ungefär lika "jobbigt" eller har jag fel? haha
Men för dig så låter säkert 2-4 barn lika "jobbigt?

Varför blir man rädd för fler barn? Jag tror ju nånstans att man klarar mer än man tror och att fler borde ju inte tära mer på relationen och pengar än dom tidigare barnen.
Varför hör man bara om sånt här på forum? varför är det ingen som "Varnar" och berättar om hur det kan kännas när man väntar fler barn. Alla hör att vi Ett barn är den stora omställningen. Jag upplevde nog 1 till 2 som värre. Därav var jag ju mer orolig för hur en 3e skulle bli.. Sånt borde man bli informerad om!
Efter en abort så kan eller får man bli gravid efter man fått mens efter aborten.
Så just nu väntar jag mest på att mensen ska komma tillbaka så man får börja försöka...

Anonym (Hen) Trådstartaren

Äldre 19 Nov 12:40

#28

MinnieMouse skrev 2013-11-17 13:22:07 följande:

Nu har vi bestämt oss för att bli gravida igen. Det var stor sorg efter aborten som jag känner att jag inte klarar av, om jag inte blir gravid igen. Finns det flera som har gjort abort som ångrar sig och vill försöka igen?

vi försöker aktivt få barn efter aborten och jag hoppas det lyckas!

Anonym (Hen) Trådstartaren

Äldre 20 Nov 08:40

#30

Anonym (ångerfull) skrev 2013-11-19 21:45:36 följande:

Har gjort abort för en månad sen. Ångrar det djupt. Har två barn så hade blivit nr tre..

Kan känna igen mig i det mesta du skriver ts. Var så bombsäker på mitt beslut, tvekade aldrig sista veckan. Hormonerna måste spelat mig ett spratt! Så fort jag svalt första tabletten ångrade jag mig. Så fort gravidhormonerna började gå ur kroppen var det precis som jag vaknade upp ur en dröm, levt i en dimma.Grät när jag gjorde hemaborten. lusläste här på fl om man kunde genomföra trots man tagit första tabletten. Ringde bm och rådgjorde. De menade att risken var väldigt stor på missfall efter det.

Min situation var inte stabil. Har problem med min dotter, adhd och tonåring. Många sömnlösa nätter, har en liten pojke också, som kommer mycket ikläm.Tyckte som sagt det var väldigt starka skäl till abort. Nu känner jag att jag hade klarat av det och absolut vill ha en till! Känner absolut igen mig. Hade önskat BM hade lyssnat mer på mig. Frågade ju om jag var säker. "Tror det" svarade jag. Hon erbjöd kurator hjälp efteråt.Tackade nej. Säger som ts, varför, varför??
Vill absolut försöka med en till så fort allt kommit igång. Inte vågat säga det här till min karl heller. Han tror ju detta är något jag inte vill. Vad säger era karlar? Skönt se det är fler som tänker lika!

Verkar faktiskt som det är väldigt vanligt att få panik när man väntar 3e läst om många på fl som väntat 3e och gjort abort och ångrat sig.
Jag fick mens efter 34 dagar efter aborten, och 12 dagar efter det äl.
så har använt mig av älstickor och sånt utifall det skulle krångla iom aborten.

Min man var inte nå chockad när jag sa jag ville ha fler barn trots att vi precis gjort abort.
Han hade ju sett hur ledsen jag var, hur jobbigt det varit. så när jag sa jag ville ha fler så ville han det med.

När kan man börja skaffa barn efter en abort?

INNEHÅLL