Denna dagen har varit en lång plåga. Har knappt orkat lämna sängen på en vecka och dessutom är maken sjuk. Idag fick vi tom be min mamma om hjälp med att rasta hundarna... Är så slut och illamående. Och det känns som att huvudet ska sprängas. Jag känner mej jätteego och dum som klagar över det vi väntat på i sex år, men jag mår så jäkla dåligt!
Kattisch: Tänker på dig o hoppas på goda nyheter här i tråden senare ikväll!
mwiksten: Välkommen! Vi har samma Bf, men det är första graviditeten för mig.
Jag mår bättre nu än i lördags. Då ville jag bara ge upp. Det var verkligen hemskt... Men mat är ff ett jätteproblem. Jag måste äta jättelite och väldigt, väldigt långsamt, med ca 2 timmars mellanrum. Äter jag för mycket/för fort får jag världens magsmärtor och magknip + diarré (ursäkta äcklet). Och äter jag för sällan mår jag så illa att jag har svårt att äta alls...
Det är en tuff diet att vara gravid! :-S
Åh, vad roligt att höra!!!!!!!!! 
Supertoppenkul!
Vilken vecka o dag är du på nu då?
Jag är 31, min man är 37, och vi bor i Trollhättan.
Jag var på inskrivning förra veckan och ska tillbaka för provtagning den 4/12. På måndag är det dags för vul, och det blir naturligtvis spännande att se om det faktiskt finns nåt där inne!
Jag kan inte heller äta godis och sötsaker. Ett fåtal sura godisar har slunkit ner när maken ätit, men det är inte alls så gott det brukar vara.
Ibland känner jag att något speciellt kommer gå bra att äta, men ofta chansar jag på det minst motbjudande jag kan komma på och sedan äter jag inte ens hälften av det. Det blir många äpplen! 
Jag har även stora problem med sömnen. Jag vaknar före kl 5 nästan varje morgon. Sedan kan jag inte somna om. Vid halv sju måste jag äta nåt för då kommer första vågen av illamående. Sedan blir det frukost vid ca halv tio, och sedan lägger jag mig o sover till kl 13-15.
Efter det kan jag vara vaken fram till åtta på kvällen, men sedan är jag helt slut...
Härligt...
Vi kommer inte göra kub om de inte erbjuder det av nån speciell orsak. 35-årsgräns gäller hos oss med så jag tror inte att det blir aktuellt.
Jag har också funderat på en doppler. Får se vad maken säger. Vad kostar den du beställde, Kattisch?
Jag tar mig ff knappt ur sängen. Men illamåendet lyckas jag iaf hålla i någon så när ordning med Postafen.
Imorse mådde jag så bra i en kvart att jag orkade hjälpa till med frukosten. Men sedan dess har jag varit liggande. Tycker verkligen att det ska bli skönt med vul på måndag, så att vi antingen kan glädjas över en bebis, eller få hjälp att avsluta denna misär om något är fel.
Hoppas naturligtvis på första alternativet!!!
Det är två!!!!!
Med två små hjärtan som slår!
Vi är helt chockade!
Ja, herregud. Världen har ställts på ända 
Två tripp-trapp, två sängar, dubbelt så många blöjor (jösses, det kom jag på just nu!), dubbla uppsättningar kläder...
Men det förklarar ju varför jag mått så uselt och varför jag svullnade upp redan i vecka 5.
De är båda 20mm långa och jag är i vecka 8+4.
Tyvärr så sitter du nog väldigt löst till... Det FÅR inte sparka dig pga graviditeten, men det räcker med att de säger att du helt enkelt inte passar in i arbetsgruppen, så har de skäl att avsluta din anställning.
Jag hade jobbat 5 av 6 månaders provanställning när jag blev sjuk. Jag fick sparken för att jag inte utförde mina arbetsuppgifter tillräckligt bra. Att detta berodde helt på min sjukdom spelade ingen roll. De hade rätten på sin sida.
Detta var dock 2008. Kanske ser lagen annorlunda ut nu, men jag har inte hört något om förändringar... 
Visste de om din graviditet när de anställde dig?