Julibebis 2014

Jag kniper väl sporadiskt bara, för så kul är det ju inte Emellanåt funderar jag på om det kan vara fostervatten istället för kiss, men det är väl inte så troligt. Har för mig att någon sa att det inte luktar gott och imorse vågade jag mig på att lukta och det var väldigt unket...

Men eftersom jag också känner att jag trycker ut extra kiss när jag snyter mig på toaletten så är det väl med största sannolikhet det...

På ett ställe står det att fostervatten luktar hav. Hittade precis detta - ett trosskydd som kan upptäcka ev. fostervattensläckage! Kan ju vara värt att prova.

Var hos BM idag och det känns väl sådär så här efteråt. Hon förnekade att man kan läcka fostervatten och menade att antinget har fostervattnet gått eller inte, och då kommer mycket på en gång alternativt sipprar det ut gradvis, men ändå så mycket att man snabbt fyller en binda. Jag tyckte hon var lite nonchalant. Hon sa att om jag var orolig kunde jag träffa en läkare, men jag sa att hon ju fungerar som ett filter (mot att gå vidare och undersöka saken) och att jag antar att jag inte behöver oroa mig om hon inte ser någon fara. Men grejjen är att "flytningen" är svagt rosa/brunfärgad vilket alltså kan tyda på fostervatten. Och som jag har förstått det kan man visst läcka lite fostervatten bara. Men det sa hon att det inte stämde. Sen berättade jag också om tyngdkänslan och undrade om livmodertappen kunde vara öppen, då sa hon att den kan vara öppen 2 cm för omföderskor utan att det är ett problem Märkligt. Jag läste om en som var öppen 2 cm 2 mån innan BF och hon fick vila och övervakas...Det känns som att BM vill framstå som de kan mer än de kan och inte kan vara ödmjuka för sin egen osäkerhet. Jag tycker inte direkt att jag var provocerande eller så heller.

Sen diskuterade vi kejsarsnitt och jag mår dåligt över att hon uttryckte sån reservation mot att det skulle vara möjligt sist, då hon tidigt sa att jag inte behöver oroa mig för att nekas ett. Jag har ju valt att hoppa över Aurorasamtalen för att jag inte orkar gå igenom min tidigare förlossning (igen) och försöka övertalas om en vaginal förlossning, men nu sa jag att jag kan tänka mig det för att det kan vara bra att någon mer får reda på hur jag känner för ett kejsarsnitt, det känns så godtyckligt att det bara är upp till en läkare vid ett tillfälle att avgöra. Men nu har jag i alla fall fått ett datum för snittdiskussion i mitten på maj då jag är i v31-32 nånting. Och det tycker hon är tidigt! Annars är det vanliga att den diskussionen tas i v36. Märkligt. Många här har ju fått det beviljat långt tidigare. Det hade verkligen tagit bort en hel del oro i graviditeten.

En annan sak som var jobbig var att hon skulle känna om bebis var fixerad än (pga tyngdkänslan och oron för ev. fostervatten). Hon klämde så JÄDRA hårt!!! Jag tycker fortfarande att det känns obehagligt och blir faktiskt lite orolig för hur det påverkat fostret..jag antar att hon vet vad hon gör men skulle det ha skadats skulle jag ju aldrig kunna förlåta mig själv för att jag inte satte stopp. Man är i händerna på så auktoritära personer vad gäller mödravården tycker jag. Bara att jag vägrade väga mig uppfattades som ett krigsbrott, det fanns liksom inte på kartan. Jag var tvungen att ursäkta mig, skoja till det och ange den vikt jag haft hemma. Jag tycker förlossningsvården och barnmorskemottagningarna ofta är för barska och oempatiska när det borde handla mer om att ge individuell hjälp utifrån den blivande mammans behov!

Kan tillägga att hon var väldigt kritisk mot olika forum, men det är ju ofta där man kan få information om allt möjligt där man behöver det! Och jämföra. Jag sa tex att många fått beviljat snitt mkt tidigare och en del även innan graviditeten men hon sa att man vet ju aldrig varför det blivit så. Jag tror att det kan vara skrämmande att man har en del information som de inte vill att man ska ha vilket ju utmanar deras auktoritära roll. Samtidigt har jag ju inte heller hela bilden som BM har så jag kan ju förstå om hon tycker att man missförstått saker också. Men jag måste säga att jag överlag är rätt källkritisk och påläst så i mitt fall tycker jag inte att det stämmer..

Nu känner jag mig i alla fall rätt trött och moloken och ska bara ta det lugnt för att återfå någon slags balans. Tänk om man verkligen kände stöd och förståelse för BM! Samtidigt måste jag tillägga att jag inte tycker att hon är elak eller dålig, hon är okej. Bara inte sådär bra som jag hade behövt.

Usch vad det är jobbigt med alla krämpor. Emellanåt, som nu, är hjärtklappningen förfärlig. Den slutar aldrig och den gör mig helt orkeslös och matt. Magen spänner och värker, fogarna smärtar och på det är jag otroligt trött. Inte hjälper det att jag har en segdragen infektion sen två veckor tillbaka som gör mig helt sänkt!

Tyvärr är min sambo också drabbad av samma infektion men jag inbillar mig att han inte blivit lika sjuk - för mig började det med feber och muskelvärk och det har han sluppit. Men i kombination med att vår busunge sover väldigt lite så går vi båda på knäna just nu.

Vilket innebär att sonen har det jättetråkigt och blir ännu busigare. Kommer inte att bli någon rolig natt för någon av oss

Om jag ändå inte hade varit gravid nu - då hade jag kunnat ta allergipiller, slemlösande, alvedon och koffein och känt mig som en människa. Trots krämporna!