Julibebis 2014

Jag tycker det där med SGI är så jäkla rörigt. Själv bytte jag jobb i mitten av februari och höjde min lön rätt mycket. Kommer bara att hinna jobba fem och en halv månad innan det är dags att vara mammaledig. Jag har för mig att jag läst någon stans att om tjänsten anses vara stadigvarande så ska min SGI baseras på den ändå. Min tjänst är en fast tjänst på 100% utan provanställning så den borde ju anses som stadigvarande. Hoppas jag... Jag har i alla fall skickat in mitt moderskapsintyg och när de fått det ska Försäkringskassan skicka ut lite info och när de fått mina svar så ska de nog beräkna min SGI. Tror jag...

När jag fick sonen så blev allt knas och försäkringskassan förklarade så snällt för mig att jag "hamnat mellan stolarna". Jag har alltid varit nog med att inte få något glapp för att skydda min SGI, trodde jag. Under hösten 2011 jobbade jag och pluggade samtidigt men i november kände jag att det blev lite mycket och sa upp mig från mitt jobba. Jag valde att inte söka CSN efter som jag tjänats så mycket under året så skulle jag bli återbetalningsskyldig och sökte först till vårterminen. Jag trodde att jag var skyddad i och med att jag pluggade men det var jag inte. När jag pratade med tjejen på försäkringskassan så försökte jag förklara att jag inte var berättigad till studiemedel men det spelade tydligen ingen roll. Jag skulle ha sökt studiemedel för december och sedan betalat tillbaka pengarna till CSN när de gjorde en inkomst koll. Det hela slutade med att min SGI baserades på den deltidstjänst som jag haft när jag pluggade istället för den heltidstjänst som jag hade innan. Blev betydligt mindre pengar varje månad än vad vi räknat med från början. Vi löste det med men det var inte kul.

Jag har skickat in mitt anställningsavtal till dem i söndags så vi får se vad de kommer fram till den här gången. Tycker det är jobbigt att de tar så lång tid på sig att fatta beslut bara. Vill ju veta nu hur mycket jag kan räkna med.

Jag planerade i helgen och det gick bra. Däremot så skockade jag ju inte in det för det har jag fått för mig att man inte kan göra innan bäbis kommer.

Jag har utan tvekan världens bästa jobb! En gång i månaden kommer det en massör och han är helt gudomlig. Jag har haft rätt ont i höften och varit väldigt stel men han bara trollar bort det! Jag ligger på rygg och så lyfter han lite på mitt ben och trycker på någon punkt och sen gör det inte ont längre. Gudars vad glad jag är att jag vågade säga upp mig och söka nytt.

Jag går på toa en gång per natt men det är mest för att vår son vaknar och då passar jag liksom på. Annars sussar jag sött och gott hela natten. Är oxå i v. 25.

Jag tycker du kan ringa in till förlossningen och höra med dem. (Visst är det dit vi ska vända oss nu?)

Jag tänker att det nog inte är någon fara, är det brunt så är det dessutom gammalt blod. Men det kan vara skönt att prata med någon som kan sånt.

Vad skönt att höra. Sov så gott.

Fy vad jobbigt! Jag håller alla tummar och tår för dig.

Just nu är jag så jäkla upprörd så jag knappt vet vart jag ska ta vägen! Min svärfar är helt jävla otrolig! Min sons kusin blir 9 månader nästa vecka. Hon är en liten latkorv och har ingen som helst lust att sitta själv än. Hon är tillräckligt stark och stabil men har ingen lust. Det är inget konstigt med det. Men det som gör mig så jävla arg är att svärfar hela tiden ska höja henne till skyarna om att hon är så förbannat duktigt. Mycket duktigare än vår son. I dag så sitter han och säger att hon är ju så nyfiken och aktiv, han kan inte minnas att vår son var så aktiv. Men för helvete, vår son satt själv när han var sex månader, när han var nio månader rullade han runt i hela lägenheten. Kusinen rullar från mage till rygg och sen är hon nöjd med att bara ligga där. Är det att vara aktiv? Ja, det är klart hon sträcker sig efter sina leksaker när hon sitter i sin stol, förutsatt att de ligger nära.

I och för sig kan jag förstå att han inte minns att vår son var aktiv, de träffade ju nästan aldrig. Kusinen träffar han 4-5 gånger i veckan. Vår son träffar han max tre gånger i månaden. Och det är inte för att vi inte vill utan för att han inte är intresserad. 

Ytterligare en sak som gör min galen är att sedan min sons kusin föddes förra sommaren har mina svärföräldrar inte lagt upp ett enda kort eller skrivit en enda rad om honom på deras Facebook-sidor. Däremot dyker kusinen upp titt som tätt.

Hur kan man göra sådan skillnad på sina barnbarn?! Ska bli jäkligt spännande att se hur de kommer vara när den här bäbisen kommer. 

Så mina vänner har jag gnällt klart för i dag.

Tack. Ja, när min sexårige son till och märker av det och inte vill åka till farmor och farfar om kusinen är där så är det illa. Jag skulle gärna vilja att min man så till sina föräldrar men han klarar inte av det. Han har bara på riktigt stått upp mot sina föräldrar en gång och jag har aldrig sett honom må så dåligt som han gjorde då så det tvingar jag inte honom till någon mer gånger. Däremot är jag jag fasligt nära gränsen av vad jag kan stå ut med så risken är stor att jag exploderar snart. Mitt tålamod har ju inte direkt blivit bättre sen jag blev gravid.