vill inte göra abort
jag är i exakt samma situation som dig, lite ålderskillnad bara jag är 18 och han 20, det är svin jobbigt och jag vet inte heller vad jag ska göra..
Inlägg från: Anonym (duärinteensam)
|
-
-
vi har varit tillsammans i några år och bor ihop, jag studerar och han jobbar. På det sättet har vi det väldigt stabilt, men eftersom vi båda var extremt unga när vi träffades har vi inte alltid haft de så lätt men på senare tid så har vi haft ett väldigt kärleksfullt och bra förhållande. När ja fick veta att ja var gravid så vart ja först väldigt rädd och han med såklart, men jag älskar barn och har alltid sagt att skulle ja bli gravid vill jag behålla. Självklart känner jag fortfarande så och jag känner mig glad över det här, jag blir lycklig när jag tänker på det här barnet. Men han låter sina rädslor ta övertaget, ena sekunden vill han behålla och andra inte. Han får det alltid att låta som att i slutändan beror det hela på vad han vill "vi vet inte ens hur vi ska göra än" säger han till alla som vet om det medans jag känner att jag redan vet hur jag vill göra. jag försöker såklart få honom att känna sig delaktig i beslutet och att hans röst är lika viktig som min men det känns som att han tror att han har det sista ordet.. på så sätt kännr jag mig pressad, är det så att han inte vill behålla så kommer han anse att "bara för att inte jag vill ha de här barnet så tvingar du mig nu in i en situation som ja inte vill vara i och därför ska du göra abort" medan jag tänker att det är precis likadant fast ur ett annat perspektiv liksom, jag blir ju lika tvingad jag..lonelygirl92 skrev 2013-11-26 08:53:13 följande:Åh fina du! Att fler sitter i samma sits som mig va det sista jag ville höra :(
Berätta gärna mer om er, varför vill inte din kille behålla? -
Anonym (TS) skrev 2013-11-27 19:53:45 följande:Okej. Eran situation är lite annorlunda mot våran...
Vi har jobb båda två, bor ihop i min bostadsrätt, mycket god ekonomi osv. Jag har bott utomlands och pluggat så känner mig rätt "klar" med det. Jag har också tänkt som du att blir jag gravid så finns det inget annat alternativ än att behålla. Det bestämde jag mig för efter en abort jag gjorde som 16-åring :/
Min sambo vill dock inte alls, han är 110% säker på att han inte vill och har även sagt att han inte kommer bry sig om varken mig eller barnet om jag sätter det till världen. Dessutom, jag har varit på VUL nu och då fick jag informationen att fostret var ganska mycket mindre än normalt och blev tillbakaflyttad 2 veckor (till v.5) fast jag vet att det är omöjligt att pyret blev till då. Känner av mina ägglossningar + att ett clearblue digital visade 2-3 veckor sedan befruktning och det var ca 2 veckor sedan jag tog det testet.
Känner exakt likadant som du när du beskriver att du känner dig pressad. Han tycker att jag är en hemsk människa som vill sätta ett barn till världen utan en pappa, lika hemsk tycker jag att han är som tvingar mig att döda mitt barn :/ försöker få honom att förstå vad det är han utsätter mig för genom att visa hur en abort går till (finns en del nasty videos på youtube) , då jag fått tid för kirurgisk abort om 2 veckor. Hoppas han tar till sig det snart och hoppas av hela mitt hjärta att han ändrar sig. Just nu vill jag behålla den lilla och hoppas att hen är frisk och växer ikapp sig! annars är det ju som det är... Då behöver inte jag genomgå ett ingrepp iaf, känns på något sätt mindre hemskt då eftersom naturen fått sköta sitt då.
Hur går det för er? vad är nästa steg? Stor kram till dig!Jag tycker att du borde fundera precis som personen nedan sa, vill du ens ha en sådan kille inblandad? Jag hade valt att behålla oavsett även om det är svårt att vara ensamstående.. men jag förstår dina frågor eftersom jag själv ställt dom.
Idag kom vi överens om att behålla, min kille sa att han är väldigt rädd men att han förmodligen också skulle ångrat sig ifall vi gjort abort och att han är mer redo än han tror. De enda "kravet" han hade var att vi skulle planera alla delar kring studier, ekonomi (mamma ledighet) osv och det tycker jag är väldigt logiskt och det hade vi såklart gjort ändå men det var det han var mest orolig över. Det är otroligt skönt att ha ett svar!
Jag hoppas att det går lika bra för dig, snälla uppdatera här kring vad som händer. kram
-
Anonym (TS) skrev 2013-11-28 20:19:09 följande:Klart jag funderar i dom banorna. Han har ju verkligen visat sidor som jag absolut INTE vill ha i en partner.
Åh, gud va roligt! Stort grattis till er båda! Börjar misstänka att rädsla än boven hos min sambo också. Idag är det exakt 2 veckor sedan jag plussade och igår när jag frågade honom om en abort känns helt 100 för honom så svarade han nej, och att det faktiskt är ett liv vi avslutar. Verkar som poletten har ramlat ner! Dock så vill han fortfarande abort även om han inte är lika säker som innan. Som tur är har jag inte tid för abort förrens 11 dec så vi har ett tag kvar på oss att fundera.
Hur långt är du gången? om jag behåller borde vi ju få ungefär samtidigt :)tack! Jo alltså min kille lät precis likadan men det var bara i 2-3 dagar han var övertygad om att han ville göra abort, men sedan så började han tänka annorlunda men har inte sagt något förrän idag iom att han inte ville att ja skulle få för höga förhoppningar ifall han skulle ändra sig, men nu är han säker och valde att berätta det. Det jag gjorde var att ge honom tid, jag pratade inte om det jag nämnde det inte ens utan det fick han göra själv. Han har själv kommit fram till det här och det måste dem göra. De måste känna att de är delaktiga i beslutet och att de får bestämma själva! Även om de i slutändan ALLTID ligger i våra händer.
Enligt senaste mätningen på VUL så är jag i v.6+4 nu, men ska tillbaka om några dagar och göra en ny!