vill inte göra abort

Behåll!

Då blir det inte fel.

Är du överlycklig ska du givetvis inte göra abort.....

Jag tycker också att du ska behålla!

Och om din sambo har varit villig till barn innan han fyller 25, så borde ju inte något år spela så stor roll, nu när ni redan har råkat baka en liten :) Och att han dessutom har haft oskyddat sex med dig under ditt minipiller-uppehåll tyder ju också på att tanken av ett barn inte kan vara helt främmande för honom.

Han kanske bara är chockad just nu och behöver lite tid att smälta det? Eftersom det råkade hända lite tidigare än planerat?

Precis det jag också menar på, men han står fast vid sin åsikt och sa senast igår "jag kommer inte att ändra mig nu" har tid för undersökning på kvinnokliniken imorgon. Ångestframkallande att man går dit som "abortsökande". Är SÅ rädd att jag kommer få ångra detta resten av mitt liv.

Ang mitt uppehåll av minipiller så har han sagt att han inte tänkte sig för då och inte tänkte att jag faktiskt kunde bli gravid. Väldigt smart kille...

Frågan är ju om jag riskera att bli lämnad. Känns lite 50/50 att han skiter fullständigt i mig eller stannar och faktiskt finner sig i det.

Känns ändå som det blir fel eftersom barnet inte är önskat av sin far och inte kommer bli älskat som han/hon förtjänar. Hans egna ord... Tyvärr :( den hårda sanningen

Behåll barnet om du nu vill, men var förberedd på att bli ensamstående. Du kan aldrig tvinga en människa att bli förälder ås risken är stor att han lämnar dig, det är lika illa att tvinga någon att bli förälder som det är att tvinga någon till abort. Tuff sits

jag är i exakt samma situation som dig, lite ålderskillnad bara jag är 18 och han 20, det är svin jobbigt och jag vet inte heller vad jag ska göra.. 

När jag blev oplanerat gravid så blev min sambo chockad och rädd och ville inte alls ha barn. Han hotade med att lämna mig om jag inte gjorde abort osv. Jag beslutade mig ändå för att behålla och räknade med att bli ensam. Han blev snorarg och drog när jag berättade det, 4 timmar senare kom han tillbaka

Idag är våra tvillingar snart 7 veckor gamla och han är världens bästa och stoltaste pappa och vi har aldrig varit så lyckliga! Han har berättat nu i efterhand att det var chocken och rädslan som fick honom att reagera som han gjorde.

Så vill du behålla och känner att du klarar det om du blir själv, så behåll! En abort mot sin vilja är hemskt, tro mig, jag har gått igenom det när jag var yngre..

Åh fina du! Att fler sitter i samma sits som mig va det sista jag ville höra :(

Berätta gärna mer om er, varför vill inte din kille behålla?

nja oskyddad betyder inte "jag är redo att skaffa barn" ;) kan lika väl vara "oj glömde"

men välj att behåll när du är lycklig över detta men var beredd på att du kanske blir ensam i föräldraskapet.. 

vi har varit tillsammans i några år och bor ihop, jag studerar och han jobbar. På det sättet har vi det väldigt stabilt, men eftersom vi båda var extremt unga när vi träffades har vi inte alltid haft de så lätt men på senare tid så har vi haft ett väldigt kärleksfullt och bra förhållande. När ja fick veta att ja var gravid så vart ja först väldigt rädd och han med såklart, men jag älskar barn och har alltid sagt att skulle ja bli gravid vill jag behålla. Självklart känner jag fortfarande så och jag känner mig glad över det här, jag blir lycklig när jag tänker på det här barnet. Men han låter sina rädslor ta övertaget, ena sekunden vill han behålla och andra inte. Han får det alltid att låta som att i slutändan beror det hela på vad han vill "vi vet inte ens hur vi ska göra än" säger han till alla som vet om det medans jag känner att jag redan vet hur jag vill göra. jag försöker såklart få honom att känna sig delaktig i beslutet och att hans röst är lika viktig som min men det känns som att han tror att han har det sista ordet.. på så sätt kännr jag mig pressad, är det så att han inte vill behålla så kommer han anse att "bara för att inte jag vill ha de här barnet så tvingar du mig nu in i en situation som ja inte vill vara i och därför ska du göra abort" medan jag tänker att det är precis likadant fast ur ett annat perspektiv liksom, jag blir ju lika tvingad jag.. 

Okej. Eran situation är lite annorlunda mot våran...
Vi har jobb båda två, bor ihop i min bostadsrätt, mycket god ekonomi osv. Jag har bott utomlands och pluggat så känner mig rätt "klar" med det. Jag har också tänkt som du att blir jag gravid så finns det inget annat alternativ än att behålla. Det bestämde jag mig för efter en abort jag gjorde som 16-åring :/

Min sambo vill dock inte alls, han är 110% säker på att han inte vill och har även sagt att han inte kommer bry sig om varken mig eller barnet om jag sätter det till världen.  Dessutom, jag har varit på VUL nu och då fick jag informationen att fostret var ganska mycket mindre än normalt och blev tillbakaflyttad 2 veckor (till v.5)  fast jag vet att det är omöjligt att pyret blev till då. Känner av mina ägglossningar + att ett clearblue digital visade 2-3 veckor sedan befruktning och det var ca 2 veckor sedan jag tog det testet.

Känner exakt likadant som du när du beskriver att du känner dig pressad. Han tycker att jag är en hemsk människa som vill sätta ett barn till världen utan en pappa, lika hemsk tycker jag att han är som tvingar mig att döda mitt barn :/ försöker få honom att förstå vad det är han utsätter mig för genom att visa hur en abort går till (finns en del nasty videos på youtube) , då jag fått tid för kirurgisk abort om 2 veckor. Hoppas han tar till sig det snart och hoppas av hela mitt hjärta att han ändrar sig. Just nu vill jag behålla den lilla och hoppas att hen är frisk och växer ikapp sig! annars är det ju som det är... Då behöver inte jag genomgå ett ingrepp iaf, känns på något sätt mindre hemskt då eftersom naturen fått sköta sitt då.

Hur går det för er? vad är nästa steg? Stor kram till dig!

Kan du ens fortsätta med en kille som säger att "han inte kommer bry sig om varken dig eller barnet om du väljer att sätta det till världen"?

Oavsett vad som händer? Han visar ju sitt rätta jag här. Om du nu gör abort eller förlorar den lilla, kommer du ens klara av att bo ihop med någon som misslyckas att stötta så fatalt? Det är en sak att inte vilja bli pappa, men fostret finns ju där redan, och han har bidragit till det.
Om barnet blir utan pappa är det hans val. Det FINNS ju en pappa.

Jag tycker att du borde fundera precis som personen nedan sa, vill du ens ha en sådan kille inblandad? Jag hade valt att behålla oavsett även om det är svårt att vara ensamstående.. men jag förstår dina frågor eftersom jag själv ställt dom. 

Idag kom vi överens om att behålla, min kille sa att han är väldigt rädd men att han förmodligen också skulle ångrat sig ifall vi gjort abort och att han är mer redo än han tror. De enda "kravet" han hade var att vi skulle planera alla delar kring studier, ekonomi (mamma ledighet) osv och det tycker jag är väldigt logiskt och det hade vi såklart gjort ändå men det var det han var mest orolig över. Det är otroligt skönt att ha ett svar! 

Jag hoppas att det går lika bra för dig, snälla uppdatera här kring vad som händer. kram

Så tidigt i en graviditet är VUL faktiskt inte helt att lita på.. (Har gjort flera stycken pga allvarliga sjukdomar i släkten som riskerar att flyttas till barnet.) Enligt min mens skulle jag vara i v 5/6 när vi gjorde första VUL, vilket läkaren också sa. När vi gjorde ett till när jag var i v 10+2 (enligt både mens och läkare jag träffat tidigare) så fick jag höra v 7!! Blev otroligt chockad, förstod inte riktigt. Verkar dock som att det kan ha varit antingen ett litet foster då, eller att det helt enkelt blev konstig vinkel eller nåt annat knas under VUL för en vecka senare var jag i v 11+1.. 

Lite rörigt kanske, men poängen jag har är att VUL så tidigt är svåra att göra tidsbestämning på

Klart jag funderar i dom banorna. Han har ju verkligen visat sidor som jag absolut INTE vill ha i en partner. 

Åh, gud va roligt! Stort grattis till er båda! Börjar misstänka att rädsla än boven hos min sambo också. Idag är det exakt 2 veckor sedan jag plussade och igår när jag frågade honom om en abort känns helt 100 för honom så svarade han nej, och att det faktiskt är ett liv vi avslutar. Verkar som poletten har ramlat ner! Dock så vill han fortfarande abort även om han inte är lika säker som innan. Som tur är har jag inte tid för abort förrens 11 dec så vi har ett tag kvar på oss att fundera.

Hur långt är du gången? om jag behåller borde vi ju få ungefär samtidigt :)

Guuud va skönt att höra, hoppas att det är så! BM sa att foster ibland kan ligga under normal tillväxt fram till V 10-12 sen brukar de växa ikapp.  Funderar dock på att ringa kvinnokliniken och be om ett till VUL, bara för att vara på den säkra sidan :)

tack! Jo alltså min kille lät precis likadan men det var bara i 2-3 dagar han var övertygad om att han ville göra abort, men sedan så började han tänka annorlunda men har inte sagt något förrän idag iom att han inte ville att ja skulle få för höga förhoppningar ifall han skulle ändra sig, men nu är han säker och valde att berätta det. Det jag gjorde var att ge honom tid, jag pratade inte om det jag nämnde det inte ens utan det fick han göra själv. Han har själv kommit fram till det här och det måste dem göra. De måste känna att de är delaktiga i beslutet och att de får bestämma själva! Även om de i slutändan ALLTID ligger i våra händer. 

 

Enligt senaste mätningen på VUL så är jag i v.6+4 nu, men ska tillbaka om några dagar och  göra en ny! 

Följ det som är rätt för dig, du har jobb och det ordnar sig! Om du går med på aborten för hans skull men själv känner bara NEJ så kommer er relation aldrig repa sig. Dessutom som andra sagt: han visar upp väldigt tydligt hur han känner i frågan och låter väldigt kall. Så det kanske inte är något att bygga på ändå. 

Han kan välja att inte vara delaktig men underhåll får han lägga. Tråkigt men man ska inte tvinga någon som absolut inte vill - åt något håll. Då får man ta ansvaret själv - om det är det man vill.

Stort lycka till!