• Anonym (förtvivlad)

    Behålla mot mannens vilja - rätt eller fel?

    Hur kan man komma fram till ett svar när abort känns fel, när det känns som att man inte kommer klara av det? Hur gör man när mannen absolut inte vill ha barnet och det känns fel att sätta ett oönskat barn till världen, det är klart att det skulle vara älskat av mig men inte av en pappa? Är det egoistiskt av mig att inte klara av att göra en abort när det finns en risk att pappan bara kommer älska sitt första barn (med en annan kvinna), hur kommer barnet må då? 

    Är det naivt att tänka att det ordnar sig, att man klarar det själv när ett barn inte får de allra bästa förutsättningarna med en mamma och en pappa? Kommer jag få lida för och ångra beslutet i framtiden, vilket jag än väljer? Det är klart att man aldrig ångrar ett barn som finns men hur vet man att det är värt det? Hur kommer man över känslan att aldrig mer vara gravid, att det barn jag redan har aldrig kommer att få några syskon? 

    Hur gör man i en sådan låst situation, där det inte finns något rätt eller fel. Det finns inget beslut som får mig att känna att det är rätt beslut, det är att respektera en annan människas rädsla och ovilja eller att tänka på sig själv och konsekvenserna för mitt liv i framtiden. Vad är värst, att ångra en abort eller att veta att man "förstört" en annan människas liv. Hur kan det hamna på mig att bestämma över framtiden för en annan människa, eller hur kan det vara rätt att den andra människan ska få mig att känna att jag gör fel? Och var hamnar barnet, vem har rätt där, det är bara ett embryo för mannen, det är inget ännu och för mig så finns det redan ett liv med ett hjärta som slår, känslorna finns redan där.

  • Svar på tråden Behålla mot mannens vilja - rätt eller fel?
  • Anonym (alltid abort)

    Jag tycker att man ska göra abort om graviditeten var oplanerad och oönskad av minst 1 förälder. 

  • Anonym (förtvivlad)

    Moraliskt har jag alltid tyckt att det borde vara så att vill inte den ena så gör man abort. Även om jag förstår de som behåller. När man nu sitter i situationen själv så är frågan mer komplex än så. Svårt att motivera att ta bort något som faktiskt är älskat o svårt att hantera sveket från någon man faktiskt trott man känner o älskar.

    Det blir inga fler barn för mig, det vet jag, hade jag haft den trösten så hade det kanske varit lättare. Det blir troligen inte något förhållande kvar efter det här. Det är svårt att hantera två sorger.

  • Anonym (Trasig)

    Här är en som nyligen gjort abort mot min vilja för att sambon inte kände sig redo för barn. Jag tvekade in i sista sekund så sköterskan fick trycka i mig mer lugnande när jag låg på operationsbordet. Jag ångrar mitt beslut med varje andetag jag tar. Önskar att jag lyssnat mer på vad mitt hjärta sa och inte låtit skuldkänslorna ta över. För varför ska jag ha skuldkänslor? Han va lika "skyldig" som mig genom att ha medvetet oskyddat sex med mig.

    Nu lever jag med en enorm sorg, plågas av mardrömmar och barnlängtan större än någonsin. Om man ändå hade en tidsmaskin...

    Så snälla ni som våndas med samma beslut som jag va tvungen att ta. Gör ALDRIG något mot din egen vilja för någon annans skull

  • SupersurasunkSara
    Anonym (Trasig) skrev 2013-12-13 18:40:29 följande:
    Här är en som nyligen gjort abort mot min vilja för att sambon inte kände sig redo för barn. Jag tvekade in i sista sekund så sköterskan fick trycka i mig mer lugnande när jag låg på operationsbordet. Jag ångrar mitt beslut med varje andetag jag tar. Önskar att jag lyssnat mer på vad mitt hjärta sa och inte låtit skuldkänslorna ta över. För varför ska jag ha skuldkänslor? Han va lika "skyldig" som mig genom att ha medvetet oskyddat sex med mig.

    Nu lever jag med en enorm sorg, plågas av mardrömmar och barnlängtan större än någonsin. Om man ändå hade en tidsmaskin...

    Så snälla ni som våndas med samma beslut som jag va tvungen att ta. Gör ALDRIG något mot din egen vilja för någon annans skull
    Varför tvingade de i dig lugnande när du tvekade?? Min BM sa att man kan ändra sig tills sista sekunden om man vill och att de aldrig lät en tveksam göra abort.
  • maengs

    Förstår inte riktigt varför du ska känna dig egoistisk. Du prioriterar ditt barns liv framför din killes bekvämlighet. Finns inget egoistiskt i det. Visst han vill inte bli förälder, men på ett sätt är han redan det, erat barn finns redan och har redan börjat sitt liv, skulle det då va egoistiskt av dig att låta det få leva!? Känns väldigt ologiskt i mina öron. Det är väl mycket mer egoistiskt att be någon avsluta ett liv bara för att man själv är rädd för att behöva ta hand om det?

    Jag hade behållit, barnet är definitivt värd att få leva. 

  • Anonym (jag med)
    Anonym (Trasig) skrev 2013-12-13 18:40:29 följande:
    Här är en som nyligen gjort abort mot min vilja för att sambon inte kände sig redo för barn. Jag tvekade in i sista sekund så sköterskan fick trycka i mig mer lugnande när jag låg på operationsbordet. Jag ångrar mitt beslut med varje andetag jag tar. Önskar att jag lyssnat mer på vad mitt hjärta sa och inte låtit skuldkänslorna ta över. För varför ska jag ha skuldkänslor? Han va lika "skyldig" som mig genom att ha medvetet oskyddat sex med mig.

    Nu lever jag med en enorm sorg, plågas av mardrömmar och barnlängtan större än någonsin. Om man ändå hade en tidsmaskin...

    Så snälla ni som våndas med samma beslut som jag va tvungen att ta. Gör ALDRIG något mot din egen vilja för någon annans skull
    Jag vet precis hur det känns.. När man hade gett sitt liv för att göra aborten ogjord, och när man lever med vetskapen om att det aldrig går att ta tillbaka... Värsta känslan som finns...
  • Anonym (förtvivlad)

    Förälder är han redan till ett annat barn. Det egoistiska för mig handlar om dels att behålla något som den andra parten faktiskt inte vill ha och är panikslagen inför det andra handlar om en rädsla att barnet inte kommer att få bra förutsättningar. Tänk om pappan aldrig kan få riktiga känslor för sitt andra barn och att det kommer att märkas. Tänk om barnet får veta att vi gick isär bara för att han/honblev till, att syskonet betyder så mycket och han/hon ingenting, att vara oönskad. Detta skrämmer mig och gör att det ibland känns egoistiskt att fundera på att behålla, för vems skull blir frågan.

  • maengs

    Fast egentligen kan man ju aldrig garantera något barn perfekta förutsättningar i livet. Ett barns ena förälder kan ju dö i en trafikolycka imorgon, sånt vet man aldrig. Man kan aldrig veta exakt hur något liv kommer bli men det betyder inte att det är bättre att stoppa det nu. Jag tycker inte att man kan säga att vissa liv inte är värda att leva. Det är på nåt sätt inte upp till oss att avsluta liv för att vi tror att de inte blir tillräckligt bra, det är istället upp till oss att skydda det livet som redan finns och försöka göra det livet så bra som möjligt.

    Och än en gång så förstår jag att din kille är livrädd men hans rädsla tycker inte jag borde gå före ert barns liv. Barnet har hela livet framför sig, det ska få lära känna dig, få kompisar, gå i skolan osv Att bara ta bort allt detta för att pappan är rädd tycker jag känns väldigt fel mot barnet.   

  • Anonym (,,,)

    Hur gjorde du TS? Hur mår du?

  • Anonym (bestämd)

    Jag har en liknande situation.

    Jag är gravid och vill behålla barnet min kille verkar tycka att detta är jordens undergång.
    Men jag kommer att behålla barnet. Precis på samma sätt som han inte kan tvinga mig till något kan jag inte tvinga honom. Alltså, kan jag inte tvinga honom att engagera sig i barnet. 

  • Anonym (ångrar)

    Det värsta som hänt mig är när jag gjorde abort för att mannen ville det. Jag ville ha barn, inte han.
    Vad jag vill dela med mig till dig är:
    Du kan aldrig ångra ett barn, men du kommer troligtvis ångra en abort
    Ett barn kan aldrig förstöra en människas liv, det är han som väljer att hantera det så
    Ett barn kommer att kunna bli älskat även om det inte var planerat, och till och med om graviditeten blev av lite besvärligt, det beror på hur föräldrarna hanterar situationen.
    Han kan inte anklaga dig för att du väljer barnet, det är 50% hans "fel" eller förtjänst att det blev barn, ligga gick ju bra.
    Du bör tänka på dig själv, du bör känna efter vad du vill, Du har rätt att göra vad du vill och vad du känner för.
    För mig, och många andra att döma av svaren du fått, så är abort ett livsavgörande ingripande som är oåterkalleligt. Jag är inte emot abort som princip, men man måste vilja själv och känna att det är rätt beslut för DIG, inte för någon annan.
    Lycka till, ta hand om dig

  • Lindsey Egot the only one

    Finns det något att bygga på i detta förhållandet om han så tydligt säger att han inte vill ha barn med dig och enbart kommer älska sitt första barn. För mig hade det förhållandet dött och jag hade nog valt abort och lämnat mannen och sedan försökt finna en man som älskade mig för den jag är, som vill ha barn med mig och som inte har barn sedan innan.

  • Anonym (Maja)

    Det finns inget fast rätt och fel utan du måste ju utgå från din egen moral, allt annat är ju omöjligt.

    Det beror ju på vad du tycker är viktigast och vilka värden som står högst.

    Personligen ser jag att mitt ansvar främst är gentemot fostret/barnet, att se till att det får ett bra liv.

    För mig triumfar det en vuxen människas ev, oro.

    Men det finns inget facit, ingen "rätt moral" och ingen kan dela beslutet med dig. Vad du än väljer att göra är det ditt beslut.

    Fruktansvärt jobbigt skulle jag säga. Något att tänka på för alla dem som tycker att det är synd om män som inte kan göra abort. Tror att många i ta sits gärna skulle flytta över graviditeten och det stora ansvaret till partnerns kropp och låta honom vara ytterst ansvarig över en för många så svår och komplicerad fråga.

    Så jag vill bara visa att jag känner med dig, förstår hur jobbigt det måste vara och önskar dig lycka till i ditt beslut.

    (Men du kan ju också välja att inte ta något beslut alls...)

  • Anonym (Maja)

    Såg nu att det här är en gammal tråd, men hoppas att du mår bra idag med det beslut du tog.

  • Anonym (TaAnsvar)

    Ett barn förtjänar inte att dö pga pappans "brott". ETT fem år gammalt barn kan avlivas eftersom hans fader är en våldtäktsman. EN fem månader ofött barn bör inte tillåtas att bli dödad av samma anledning. Ett barn förtjänar inte att dö eftersom hennes mor och/eller hennes fader var oansvariga. Ett barn är helt oskyldigt. Ett barn besluta inte att hans föräldrar skulle nuppa eller att de skulle använda effektivt preventivmedel. Ett ofött barn är alltid oskyldigt och ska aldrig bestraffas .

  • pusspuss

    Gör det som känns rätt för Dig. Det är din kropp, ditt beslut! Han har lika stort ansvar som du i att ett barn blev till och om han verkligen inte ville ha barn så borde han ha varit mer försiktig. Om Du verkligen vill ha barnet och göra det Du kan för att ge den en bra uppväxt så finns det inget som säger att du inte kan behålla det, anser jag. Det finns inget som säger att en ensamstående mamma måste vara sämre än att ha både en mamma och en pappa. Jag själv har växt upp med en pappa som inte önskade mig från början och har sedan dess stött bort mig. Jag mår bra och lever ett stabilt liv med min sambo och en bebis på väg nu. Stå på dig och följ vad ditt hjärta säger :) Ta hand om dig och lycka till!

  • Anonym (a)

    hej
    jag behöll vår, nu 5 åring mot min sambos vilja... 
    vi bråkade ihjäl oss, han var vettskrämd... 
    jag kunde helt enkelt göra abort, jag hade redan fått en miljon moderskänslor och älskade den lille redan från att jag tog grav testet... 
    idag lever vi tillsammans har ytterligare ett barn och min sambo har älskat vår dotter från dag 1,... 

  • Anonym (Männens ansvar!)

    Så här är det: de allra, allra flesta män och kvinnor vet hur barn blir till. När man har sex utan att skydda sig, eller utan att avbryta innan utlösning, så riskerar man att bli med barn. Så är det. Om en man gjor en kvinna med barn, så får han stå sitt kast. Han hade ett val innan och under akten, ett ansvar. Jag anser att det är rent utsagt IDIOTISKT att frånta männen ansvaret. Då kan de köra på hur som helst, och sedan ångra sig!? Eh, nej!? De får bestämma sig INNAN - skydda sig eller avbryt - eller avstå sex. Så fort han kommit i kvinnan så får han stå sitt kast. Han kan inte komma och kräva att hon ska göra saker med sin kropp som hon inte vill - glöm det! Mannen har väl för fan också ett ansvar! Sluta knulla om ni inte kan ta ansvar för det för fan!

Svar på tråden Behålla mot mannens vilja - rätt eller fel?