Hej!
Jag hoppas att du slipper, men jag är också bokad på en medicinsk abort på fredag. I mitt fall är det ingen tvekan. Fostret borde varit elva veckor men var bara sju. Mitt tredje missfall, men första som inte kommit ut av sig själv. Jag skulle vilja gråta, men jag är bara tom...
Jag vill inte göra "aborten" hemma eftersom vi håller på att renovera och har hantverkare här hela dagarna. Jobbigt nog att vara hemma och vara sjukskriven. Men jag har ett väldigt socialt jobb så jag hade inte pallat att gå dit. Idag hade stora tjejen ont i magen så idag har jag dessutom barnen hemma. Hinner ju inte älta så mycket iaf...
Eftersom det är tredje missfallet nu så hoppas jag få en utredning nu. De tog nio rör blod redan igår som de skulle skicka iväg. Hoppas få nåt svar på varför detta händer. Vill inte prata med nån kurator. Men vi får väl se hur det känns efter fredag.
Usch, har inte berättat för familjen. Fattar inte hur jag ska orka hålla god min på julafton, om en vecka...
Ska in och ta min första tablett idag. Sen övriga på fredag...
Nu är det dags. Nu ska jag ta bort mitt barn. Jag har förstått att man skälv får ansvar för att stoppa upp tabletterna. För att man inte ska känna att det är ett övergrepp då eller vad? Samma tabletter som när jag blivit igångsatt i förlossning och då har BM gjort det. Förstår inte. Men det kanske är för att man ska ha ännu sämre samvete och inte kunna skylla på nån annan än sig själv.
Jag är rädd. Rädd att blöda för mycket, okontrollerat. Har gjort det när jag fött barn. Livmodern drar inte ihop sig. Finns samma risk nu? Men mest rädd är jag att det inte ska komma ut. Att tvingas till en skrapning. Det är min mardröm. Tänk på mig idag...
Hoppas det går bra för dig TS. Att du slipper.
Nu är det klart. Som jag trodde blödde jag för mycket. Blödde igenom stora blöjor och två par byxor på en kvart. Läkare tillkallades, dropp kopplades, jag gick fasta och förberedas för skrapning. Läkaren gjorde en fruktansvärd undersökning där han drog ut en massa rester med en lång tuss. Sen såg han med VUL att 7 mm rester låg kvar i livmodern. Om dessa kom ut och blödningen avtog skulle jag få åka hem. Tack och lov gjorde de det.
Jag hade aldrig särskilt ont (fick två diclofenac på morgonen) men var väldigt rädd och tappade mycket blod.
Nu är jag hemma och har sovit två timmar.
Nu håller jag tummarna för att allt kommit ut och jag slipper skrapas även vid återbesöket.
Har nån av er haft någon kuratorskontakt? Jag har fått erbjudandet men inte känt att jag velat. Men ska nog ringa imorgon. Jag tycker att jag känner för lite. Är mest lättad. Behöver inte oroa mig för missfall längre. Det är ett faktum. Jag mår ganska bra och det skrämmer mig. Tror att jag borde bearbeta och tillåta mig att sörja. Men hinner inte med två barn, badrumsreniverig och julförberedelser.
Här ligger jag inlagd på kvinnokliniken på julafton :( Kändes SÅ hemskt att lämma min dotter. Började störtstörtblöda, Fick feber och svimmade mitt i firandet. Akut in på sjukhuset. Hoppas ni mår bättre.
Ni som gjort medicinsk abort, fick ni cytotec? Hur stor dos och hur fick ni dem? Jag vågade inte Googla innan utan har gjort det nu. Det verkar som att de flesta landsting inte använder cytotec alls. De som gör det verkar ge två tabletter upplösta i vatten och om det ev behövs påfyllning är det en halv tablett i vatten som gäller (att dricka alltså).
Jag fick fyra tabletter vaginalt direkt. Sen fick jag två som fick smälta under tungan under förloppet. Jag fick även två tabletter med hem att ta under tungan på kvällen.
Det verkar vara väldigt olika. Undrar om jag fick en överdos och det var därför jag blödde så mycket...
Jag blödde inte alls under denna graviditet som ju slutade i MA. Däremot med båda mina döttrar har jag blödigt i vecka nio och det har ju gått bra. Så blödningar behöver inte betyda något alls.
Elva dagar sedan min MA. Har blödigt hela tiden men det började bli sparsamt nu. Men så igår kom två små klumpar igen och idag har det kommit en handfull till. Ringde KK och de sa att det inte är nån fara så länge jag inte har feber eller störtblöder. Men det känns sådär. Trodde ju allt var ute nu. Tänk om jag tvingas till skrapning också :/
Ska dessutom ha massa gäster ikväll så detta kommer högst olägligt. Blä!
Blödningarna har lugnat sig nu igen. Hoppas det är över.
Jag var hos en kurator i måndags. Inte bra. Hon verkade mest vilja tugga tuggummi och fila naglarna och var inte särskilt intresserad av mig. Usch! Har en ny tid men ska ringa och försöka byta kurator då. Så ja, jag håller med om att empatikurs behövs.
Precis en månad efter min "abort" började jag igår att störtblöda. Har blödigt lite hela tiden men igår rann det ut. Blev tvungen att åka in med ambulans och skrapas. Inte så kul. Men nu blöder jag iaf bara lite och har inte ont. Hoppas verkligen det är över nu.
Jajemen, TVÅ månader efter MA har jag fortfarande HCG i kroppen. Troligtvis är det fortfarande nån rest kvar, fast det syns inget med VUL. Blöder fortfarande och har nu väldigt lågt blodvärde. Så på fredag ska de gå in med en kamera och se vad som är fel och sen ska jag skrapas igen. Skratta eller gråta?? Känns helt surrealistiskt...
3veckor sen mitt MA o sist på återbesöket för två veckor sned så va d förtjockad slemhinna kvar o Jag plussar fortfarande efter nästan 3 veckor.. Blöder bara brunt o gjort 5 dagar..... Borde inte testen visa negativt??
Nu var det inte tidiga ultraljuds vara eller icke vara denna tråd skulle handla om. Självklart ska man inte göra onödiga ultraljud med hänsyn till bebisen och landstingets resurser. Men att hoppa på människor som gått igenom något så svårt som ett MA är bara för lågt. Låt oss ha vår tråd att dela erfarenheter i och skapa en egen tråd om du vill diskutera tidiga ultraljud. För mig och kanske även andra kan ultraljudet ha varit skillnaden mellan liv och död. Tänk.
Har bara läst dom sista som skrivit här och tycker det är till hjälp.
Går själv igenom ett MA nu fick veta detta igår och skrapas på måndag.
Väldigt skönt eller hur man ska skriva att få veta hur andra känner och tycker.