Missed abortion. Berätta era erfarenheter.
Fick missfall i min första graviditet och jag var helt förkrossad. Fostret dog i V8. Doktorn var fantastisk och bemötte mig så fint. Hon sa att 40-50% av ALLA kvinnor någon gång i livet får mf eller ma. Det är SÅ vanligt.
Tror set är därför man inte få kurratorhjälp.. Skulle kosta en ren förmögenhet att kosta på så många kvinnor det stödet. Livet är tufft helt enkelt.
Kort efter mf blev vi gravida på nytt och jag ville ha ett ul i v9 (när det går att se hjärtljuden) men fick höra av Mvc att jag och killen måste vara inskrivna först... Dvs att vi skulle inskrivas på Mvc och prata om kommande framtid. Så jävla idiotiskt?! Det är väl bättre med det mötet när man fått konstaterat att barnet lever?! Men så var processen och väl på Mvc satt jag med dövöra. Allt gick bra och vi har en underbar dotter som är helt perfekt! :)
Men jag kan bli matt av att tänka på hur utlämnad man är som gravid... Så jävla utlämnad åt sitt eget öde.
Vet ett par som berättade för alla den goda nyheten när de var i v 13. Alla gratulerade och var så glada. Vid RUL upptäcktes att barnet dött i v 11 i ett ma. De ville ha ett KUB men avråddes då de är under 35 år (dvs sjukvården ville spara på den kostnaden). Se var helt förtvivlade och det gjorde extra ont att se berättat för bekanta och kollegor eftetsom de trodde att det var fritt fram efter v12.
Kub borde vara en självklart erbjudande för alla blivande föräldrar men istället försöker sjukvården avråda par under 35 och i bossa landsting får inte unga par göra KUB alls utan måste då vända sig till privata kliniker. Helt otroligt.
TS sörj och ta din tid. Du har fortfarande gravidhormonerna i dig ( stannar kvar en jäkla lång tid...) så du är också hormoniellt extra känslig. Förklara det för din kille och låt hans sorg också få komma ut förhand hat också förlorat sitt barn. Många kramar!!!