Har totalt tröttnat på mitt bonusbarn!

Fast det här rådet kan man ju inte ge rakt av. Det beror ju helt och hållet hur de har lagt upp allt ansvar i sin faaaaamilj.

Är TS FL? Är mannen den som står för huvuddelen av inkomsten? Har de råd att låta mannen jobba dagtid och bli av med OB?

Detta är viktiga faktorer som spelar in. För inte kan mannen försörja sin "nya faaaaamilj" och sen samtidigt ha 100% ansvar för barnen.

Eftersom ni inte är beroende av hans OB så bör han absolut leta efter ett jobb på dagtid då.
En bra början kan ju vara att han är FL med den nya bebisen nu då för då får han verkligen ta ansvar för alla tre barnen varannan vecka och kanske får en annan förståelse hur du har det nu.

Nu menade jag naturligtvis inte direkt efter födseln utan att han tar över efter 5-6 månader och är hemma ett år.

Ha sitt barn mindre för att man inte har råd och samtidigt skaffa nya barn? Ger du liknande råd till folk som inte har råd att betala sina räkningar? Ge dina gamla räkningar till någon annan och handla mer på kredit!?
Eller skit i och skaffa jobb och gå till soc istället. Du tror alltså inte på eget ansvar utan tycker att andra skall ordna så att ditt livspussel går ihop? 

Nu var ju inte TS i den sitsen men OM de hade varit beroende av mannens lön för att ha råd med fler barn så kan man ju inte lämna över ansvaret till någon annan utan man får snällt vänta med gemensamma barn tills dess att man har råd.  

Om mamman till flickan jobbar kväll varannan vecka och inte heller har råd att ändra sina arbetstider så återstår fosterfamilj då eller?

Att se till att ha råd att ta ansvar för de barn man redan har innan man skaffar nya ingår inte i din världsbild?

Du verkar verkligen tycka att alla män skall kunna gå vidare och att biomamman alltid skall ta det största ansvaret om de tidigare barnen så att mannen kan skaffa ny fru och barn.

Jag vet att din man inte varit villig att ta ansvar men alla män är inte skitstövlar utan det finns faktiskt de som är villiga att ta ansvar för ALLA sina barn. Inte bara de han har med den kvinnan han för tillfället lever tillsamman med.

Fast om pappan nu måste jobba kväll för att försörja de mer eller mindre otrevliga avkommorna han har med sin nya "erövring" så betyder det ju att han egentligen inte hade råd att skaffa fler barn. 

Man kan ju inte fortsätta föröka sig om man inte klarar av att ta hand om de barn man redan har. Det är där den nya "faaaaamiljen" i mitt exempel gjort fel från början.

Du vill i vanlig ordning få barnen att bli biomammans ansvar så pappan skall kunna leka "lyckliga faaaamiljen" i lugn och ro. 
Därav slutsatsen att du inte förstår innebörden av "eget ansvar". 

Dessutom verkar pappan i TS var vettig då han reagerar över hur TS behandlar dottern. Så han kommer nog inte köpa dina råd om att dottern skall flytta till mamman.

Fast vi kan inte veta utifrån TS att pappan har abdikerat sitt föräldraransvar.

De flyttade ihop och TS skriver själv att allt fungerade bra. De kanske gemensamt kom fram till att han kunde ta ett jobb på kvällstid.
Efter att de fått gemensamma barn har förutsättningarna förändras och nu när TS är gravid med nummer två börjar orken tryta.

Du förutsätter att mannen är någon form av tankeläsare som borde veta att han skall sluta jobbet och vara hemma med dottern.
Du tycker inte TS har något ansvar själv att tala om att hon vill ändra det de en gång kommit överrens om?

Nej just det....eget ansvar vet du ju inte vad det är. Det är ALLTID någon annans fel!

DU kan inte ta vardagliga konflikter med någon som inte betyder något för dig. Det gäller naturligtvis inte för alla.
Se på alla fostermammor. Jag förstår att du aldrig hade klarat av att axla den rollen men det finns många kvinnor som gör ett fantastiskt jobb med andras barn som far illa. Men enligt dig går detta alltså inte!?

Så visst går det om man har ett stort hjärta!

Dessutom bör man inte flytta ihop med någon om man har NOLL känslor för några av familjemedlemmarna. 
Det är väl där många styvmammor gör fel!

Det vet jag naturligtvis lika lite som du vet att det inte är en ömsesidig överrenskommelse och det antar ju du i alla dina inlägg. Du raljerar om hur dålig pappa han är och att flickan därför borde flytta till mamman.
 

Jag är faktiskt nyfiken på om du hade kunnat visa din sambo vad du skriver här om hans barn? Vet han om hur du känner inför dem? 

Om du inte klarar av att se kopplingen mellan att Ess skrev att man enbart kan ta vardagliga konflikter med biologiska barn och det jag skrev om fostermammor så vet jag ärligt talat inte hur jag skall kunna förklara det tydligare men jag försöker:

*En fostermamma är inte biologisk mamma åt barnet. Det betyder att hon har inte varit gravid och fött barnet.

*En fostermamma har inte samma band till barnet som till ett eget barn utan hon får jobba ganska hårt för att det skall fungera.

Du menar alltså att om styvmamman får betalt så kan hon ta hand av dottern? Skall hon få betalt när hon lagar mat åt mannen också? När de har sex? 

Det är pengarna som är skillnaden alltså. Får man betalt för tjänsterna så utför man dem. Så fungerar det inte i vår familj som tur är. Fast vi har gemensam ekonomi så det kanske skiljer sig åt då.

Så om din man betalt dig hade du kunnat fixa en macka åt barnen? Ja....vad skall man säga. Det låter inte som ni har ett sånt sunt förhållande. 

Ett barn förtjänar sina föräldrars ovillkorliga kärlek och det lyckas inte din man med. Hur kan du ens med att sitta och klaga på hur andra sköter sitt föräldrarskap där du själv lever med en som inte ens når upp till det mest grundläggande!? 

Hoppas för era gemensamma barn skull att de inte har några "mindre bra sidor" för där finns ju tyvärr ingen annan mamma att skicka dem till.... 

Stackars barn...