Har totalt tröttnat på mitt bonusbarn!

Acceptera henne? Läs igenom din egen TS och skäms!! Fy.....

Det kan absolut vara besvärligt att ha en prepubertal ung människa boende i sitt hem, när man inte är förälder. Men, det är jobbigt att komma in i tonåren, med all den förvirring och identitetsutforskning, som det innebär. Ta en titt bakåt och försök minnas hur det var för dig när du var i samma ålder, så kanske du kan få en större förståelse för henne. Att skälla och klaga utan anledning, som du skriver att du gör, är att misshandla henne psykiskt. Varför tillåter du dig själv att vara en sån person som inte kan behärska sig och som misshandlar ett barn?

Du kan väl ringa till biomamman och berätta det du skrivit här? Tala om för henne att du hatar att hennes och din mans barn är hos er och att du omöjligt kan hålla käften och sluta hacka och gnälla på barnet. Berätta att pappan blir sur på ditt gnäll på barnet men att han inte gjort något mer åt saken. Come clean, vet jag. Hade jag haft en idiot till far åt mina barn som i sin tur tillåtit sin vuxna partner att bete sig så mot våra barn hade jag hemskt gärna velat få inblick i situationen så att jag kunde plocka ut mina ungar ur den destruktiva miljön. 

Barn ska inte behöva vistas ihop med människor som inte tål dem och som har så lite självkontroll och vanligt vett att de inte ens kan behärska sina impulser att bete sig illa. 

Ring mamma du. Skräd inte orden. Hon vill säkert veta.

Nej jag skäms faktiskt inte. Detta är vad jag känner. Absolut är det inte optimalt men det är sanningen. Men som du säger har jag inte så många fler val än att acceptera henne. Vad jag bad om vad tips och råd för att komma vidare i detta.

Mitt tips: SÖK HJÄLP!
Och då menar jag inte för att bli mindre gnällig, för det är ju sån du är.

Ett förslag är att behandla bonusbarnet så som du skulle önska att ditt biobarn blev behandlat av sin bonusmamma om du och din nuvarande man separerar