Har totalt tröttnat på mitt bonusbarn!

Om föräldrarna själva fick tummarna loss och tog hand om sina mer eller mindre otrevliga avkommor, så slipper partnern irritera sig över dessa.

Som sagt så är det milsvidd skillnad mellan egna och andras ungar.

Hjälper det om ts flyttar?
Pappan tar ju inte hand om sitt barn. Utav vilken anledning ska barnet komma till pappan när han lämnar över ansvaret till ts?

Det lär bli hos mamman i så fall, för pappan jobbar ju kväll och kan inte ha henne.

Ja, det får han göra om inte mammorna tar heltid.
Trist bara att han inte inser redan nu att hans frånvaro förstör ts och dotterns relation. 
Trist att han inte inser att hans partners och hans barns relation inte är stark nog att klara av tjatande och tjaffsande, från båda hållen.

Jag tror inte på de relationerna där föräldern släpper allt och tror att det löser sig av sig självt. Det ser man ju här. Tjejen måste tycka det är pest att pappans partner går efter henne och tjatar om undanplock osv. När partnern i sin tur tycker precis lika illa om det, men känner att hon inte orkar/vill va städerska som med ett leende tar allt.
Eftersom deras relation bygger på att dom gillar varann, så är detta döden att bli intvingade i dessa banor.

Sen har pappan mage att ovanpå allt gnälla över att han tycker ts gnäller på dottern (jag hade gladeligen strypt gubben). Hade han skött sin bit så är jag 99% säker på att hela scenariot sett annorlunda ut.

Nej alla bonusmammor ser det inte som att man är en familj. De väljer att inte inkludera barnen, och överlåter till deras far allt som har med barnen att göra.

Jag vet en styvmamma som aldrig ens brett en smörgås till barnen, som hon bott under samma tak med varannan helg sen de var 4 och 6 år. De här små barnen finns inte för henne. Visst känner barnen det!  Jag förstår inte att man kan bete sig så kyligt mot barn, och jag förstår ännu mindre att man vill dela sitt liv med en sån. Obegripligt!

Om en styvmamma brer en smörgås åt sin mans barn, så behöver ju inte det betyda att han inte tar sitt föräldraansvar, för det gör den här pappan. Hennes kyla mot mannens barn är det många som reagerat starkt på. Ja, för mig är det fullständigt obegripligt att man vill dela sitt liv med en sån person.

Om du inte klarar av att se kopplingen mellan att Ess skrev att man enbart kan ta vardagliga konflikter med biologiska barn och det jag skrev om fostermammor så vet jag ärligt talat inte hur jag skall kunna förklara det tydligare men jag försöker:

*En fostermamma är inte biologisk mamma åt barnet. Det betyder att hon har inte varit gravid och fött barnet.

*En fostermamma har inte samma band till barnet som till ett eget barn utan hon får jobba ganska hårt för att det skall fungera.

Du menar alltså att om styvmamman får betalt så kan hon ta hand av dottern? Skall hon få betalt när hon lagar mat åt mannen också? När de har sex? 

Det är pengarna som är skillnaden alltså. Får man betalt för tjänsterna så utför man dem. Så fungerar det inte i vår familj som tur är. Fast vi har gemensam ekonomi så det kanske skiljer sig åt då.

Nej det hade jag faktiskt inte gjort. Dom kunde gott släpa sina rumpor ner för trappan och fixa den själva, eller bli utan.

Tragiskt