Har totalt tröttnat på mitt bonusbarn!

Varför förväntas det av ts att hon ska ta hand om och fostra ett barn som inte ens är hennes ansvar?

Varför heter det alltid så vackert att pappan ska HJÄLPA TILL MER med barnet/barnen?
Är det inte helt självklart att han ska ta hand om och fostra det barn han frivilligt (förhoppningsvis) valt att skaffa?
Precis lika självklart är det att ts och mannen delar ansvaret för det barn de valt att gemensamt skaffa.

Det är väl inte så underligt. Tror du inte tjejen svarar samma, om någon frågar henne?
Pappan har tvingat in dem i roller som deras relation är för bräcklig för att klara av. Antingen kommer dottern att få nog och flytta till sin mamma på heltid, eller så får ts nog. 

Har pappan verkligen så lite intresse för sin dotter så ska hon bo heltid hos mamman.

Men vad tycker du är en bra lösning när pappan abdikerat från sitt föräldraansvar?
Vem ligger närmst till att ta hand om barnet då?

Jag tycker inte alls pappan reagerar vettigt. Hade han gjort det så hade han agerat och inte bara snackat.
Är han inte villig att ta ansvar så ser jag ingen annan lösning än att dottern bor hos en förälder som jag hopas vill ha henne och inte bara dumpar allt på sin sambo och sen bara skiter i hur det går.

Man kan inte ta den typen av vardagliga konflikter med en person som inte betyder något för en, det går bara inte. 
Ts lämnas ensam med det tråkiga, har du.......? ska du......? ta upp.......... osv. 
Det spelar ingen roll om tjejen är 12 eller 35, för man tröttnar, man vill inte springa och ta andras skit.

Det är det jag tror att hon gör, då svarar han med att hon ska sluta tjata och gnälla.
Det framgår inte hur hon sagt ifrån, om hon pipit fram något eller tagit till basrösten. Det börjar kanske bli dags att peka med hela armen och ställa krav att han själv (eller mamman) tar ansvaret för dottern, annars kommer det att bli konsekvenser för honom. 

Det har kanske redan gått så långt att det inte går att reparera igen, även om pappan skulle trilla och slå huvudet och plötsligt börja agera förälder i rena förvirringen.

Jag klandrar pappan till 120%, för han ska ALDRIG sätta partner och barn i en sådan situation där det riskerar att skära sig. Tjat och gnäll ska föräldern ta, för där finns bandet som klarar den påfrestningen.

Hade inte blivit helt förvånad om scenariot blivit följande. Dottern kommer hem från skolan, ts kommer hem från jobbet strax efter. Då sticker pappan iväg på fotbollsträning eller dragspelskurs el likn. med orden, -se nu till att xx gör sina läxor och duschar.................................

Det är ju helt självklart att man inte är en sk familj, och även att han tar hand om sina barn när dom kommer. Hade han inte tagit hand om dem så hade dom inte haft här att göra.

Det är fostermammornas jobb. Sk bonusföräldrar förväntas göra samma jobb, fast utan betalning.

Spelar ingen roll när pappan sköter dem själv. Man äter ihop och går sen åt skilda håll.

Att han har dottern vv när han inte ens är hemma utan jobbar istället, jag kallar inte det för att ta föräldraansvar.........

Hur vet du att det är en ömsesidig överenskommelse?

Tydligen!

Klart han vet. Jag har aldrig stuckit under stol med varken att jag har noll intresse av dem, eller att jag inte är direkt överimponerad av dem. Men han är själv väl medveten om deras mindre bra sidor.
Jag hade aldrig accepterat att dom skulle flyttat hit, men förövrigt får han umgås med dem så mycket han vill. Dom är alltid välkomna hit för att hälsa på.

Nej det hade jag faktiskt inte gjort. Dom kunde gott släpa sina rumpor ner för trappan och fixa den själva, eller bli utan.

Alternativet att han var fullt kapabel att själv ta hand om sina barn finns tydligen inte på världskartan. 

HaHa, som sagt så går det inte ens att jämföra egna och andras ungar.

Jo det har jag. Jag är social och har lätt för att få kontakt med människor. Jag gillar de flesta jag träffar, med undantag för ett par personer som jag inte alls har något gemensamt med. Vi har noll och inget gemensamt, hade det det hänt honom något, så hade jag aldrig träffat dessa igen. När artighets fraserna är avklarade så har vi absolut inget alls att prata om.

Jag tål inte människor som sitter och gnäller över att andra inte löser deras problem. Det är mer än en gång jag fått resa mig upp och gå därifrån.

Ska tilägga att jag är en privat person som inte tycker om att ha gäster hemma, tycker det är skönt att va ifred när jag kommer hem. 

Sen är det ju så att tonåringar ska själva ta sina mackor. Skulle aldrig någonsin köra samma curlingprogram som mannen gjorde och passa upp dem. Pallar man inte masa sig ned för trappan och bre mackor, då får man gå hungrig.
Så av ren princip så skulle jag ALDRIG gjort det hur mycket han än betalt mig, som frågan löd i (mejas) inlägg som du sedan citerade.

Jag skulle aldrig ens överväga att bre en macka åt dem, oavsett betalning. Jag gör tjänster åt människor som förtjänar det. Övriga får antingen ordna själva eller låta bli, det är helt ointressant för mig vilket de väljer.

Sen har jag inget f-skattebevis, så subventionen hade dom kunnat glömma. Jag hade dessutom huggt för mig ett fett överpris. Ohhhh, nu försade jag mig, snälla ring inte skattmasen.

Nej, dom har aldrig bott här, i vårt nuvarande hem. Dom kom hit ett tag vh, sedan övergick det till att hälsa på över dagen.
Vi har ingen nära kontakt med varann, så frågar du de så kommer dom med största sannolikhet att ge dig ungefär samma svar som jag. Vi är främmande för varann.

Nej inte alls. Vi har ingen anledning till att ha tätare kontakt med varann, dom lever sitt liv och vi vårt.

Om ditt mått på välkomnande är att stå beredd och passa upp, gärna innan behovet uppstått?
Så, nej då var dom verkligen inte välkomna. Jag har aldrig varit och kommer aldrig att bli deras betjänt, så det tragiska ligger i vuxna människor inte ens kan ta ett glas vatten om törsten slår till........................