Inlägg från: Anonym (Isioten31) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Isioten31)

    Lyckad medicinsk abort

    Härligt att höra att det gått bra. Ska själv börja min medicinska abort 21 januari. Är rätt nervös och orolig över ingreppet. Jag vet ju inte hur jag kommer reagera då och vad jag har för känslor. Även om det är en självklarhet för mig att göra abort just nu. Sen ser varken jag eller min pojkvän det som ett barn nu och på så sätt är det antagligen lättare att göra en abort.

    Måste dock erkänna att jag kollat lite väl mycket i trådar där abortmotståndarna gafflar högst och sidor som förespråkar livet i alla lägen och att det gjort att jag fått lite mer ångest kring det hela. Har dock lovat min kille nu att inte ta åt mig för vad som  skrivs och att inte ha ångest för mitt egna beslut som är rätt beslut gällande mig, min kropp och oss två.

  • Anonym (Isioten31)
    Anonym (orolig) skrev 2014-01-15 11:31:37 följande:

    Jag tycker verkligen att du enbart ska utgå från din och er situation och ingen annans. Jag och min kille gick och pratade med en kurator innan vilket verkligen hjälpte mig och honom. Hon ställde massa bra frågor som gjorde att vårt beslut kändes tryggare. Hon sa att jag skulle fundera på de orsaker som låg bakom vårt val när jag kände att jag tvivlade på beslutet. Bara du kan välja. Vi pratade mycket med varandra, jag och min kille. Ska man sätta ett barn till världen så ska det enligt mig finnas en trygg relation och en trygg situation i övrigt, och en längtan. Självklart var aborten ingen rolig sak att besluta om eller gå igenom men jag har inte ångrat mig. 

    Tack. Ja jag försöker gå utifrån min egna situation, att det inte passar med ett barn nu varken för mig eller min kille av flera olika anledningar. Jag vet inte om jag behöver prata med någon då jag ändå är säker på mitt beslut och jag och killen pratar väldigt mycket med varandra om situationen som sådan.

    Men då jag är en person som lätt tar åt mig, känslig och väldigt hård mot mig själv så blir det lätt att vare sig jag vill eller inte så tar jag nog åt mig om vad som skrivs. Hur oansvarig jag är som har sex utan skydd, vilken belastning detta är för samhället. Aborter kostar ju jättemylet skattepengar och allt annat vad rabiata abortmotståndare rabblar ut sig. Lägger upp bilder om hur fostret ser ut vecka för vecka. Ja jag vet att det är ett liv. Jag personöligen ser det inte dock som något fullvärdigt liv ännu, då det som är i mig inte i nuläget skulle kunna överleva utanför min livmoder.

    Känner mig hemsk emmelanåt som längtar till aborten så jag får det gjort. Samtidigt som jag skrivit innan kanske det blir jättejobbigt, är rädd för smärtan och andra komplikationer. Är glad att jag har min kille, som är helt underbar och stötar mig fullt ut i detta.
Svar på tråden Lyckad medicinsk abort