Abort eller behålla? :/

han kan ändra sig o bli en fantastisk pappa längre fram när han fått vänja sig vid tanken. 

Han kanske bara har panik eftersom ni ändå är väldigt unga. 

Om du verkligen har bestämt dig så behåll barnet. 

Jag tycker du ska behålla barnet. Han kanske ändrar inställning när han får se din mage växa? 

Annars behåller du barnet och flyttar ifrån honom. Boende löser sig och dina föräldrar kanske kan hjälpa dig? så att du kan få bo hos dem en tid. Bodde själv hos mina föräldrar då jag var gravid pga att jag pluggade utan CSN och min sambo ej kunde försörja oss då. 

Det löser sig! Behåll barnet!

Kram

Ibland önskar man att abort vore förbjudet, så skulle det inte unga människor som du behöva ställas inför detta dilemma. Klart att man skulle kunna säga att när man skaffar barn ska allt vara rätt, man ska vara klar med sin utbildning, ha ett bra jobb, vara två föräldrar, men så är inte alltid fallet, ibland vill livet ändå, fast man skyddar sig och gör allting rätt. Ända jag kan säga är att lyssna till dig själv, gör det som känns rätt i hjärtat. Tvivla inte på att du kommer kunna ta hand om ett barn, fast alla de yttre förutsättningarna inte är "rätt", för det klarar du alldeles säkert. Kram

Jo jag har tänkt den tanken. När vi väl pratar om det blir han rätt sur och nere men där i mellan så är han glad. Jag hoppas så att han ska acceptera det. Att han ska bli glad. Att han inte ska lämna mig. Oss :(

Om du väldigt gärna vill ha ditt barn, till den grad att du känner att du skulle svika dig själv, då ska du behålla det. 
Men du måste förstå att det kan bli så att du blir ensam mamma och får ta hand om barnet själv. 
Så du måste också utgå ifrån att den sitsen kan bli en verklighet. Och kan du klara av det tror du? 
Klarar du av att vara ensam mamma ett tag i början ifall din kille skulle lämna dig? 

Du är ju ändå rätt ung så därför frågar jag dig detta. 

Du måste tänka moget och försöka se vardagen med en bebis. Hur kommer din vardag fungera?

Barnet kommer komma efter jag har tagit studenten isf. Så studier har jag inga kvar, så om jag skulle bli själv skulle jag leva på fp. Det skulle bli svårt, men har familjen som stöd, det är jag helt säker på. Jag skulle klara mig med ett barn även fast det hade varit svårt.

Jag har svårt att se att han skulle sticka, jag har inte frågat honom om han skulle göra det för jag blir så himla ledsen bara av att tänka på det.

Du verkar känna så starkt för det här barnet så jag tror inte att det är en bra idé att du tar bort det, speciellt som du redan är så långt gången. En abort i vecka 15 är ju en väldig skillnad mot en abort i vecka 12, även fast det bara skiljer tre veckor. Det blir ju som en förlossning. Hade jag varit i din situation hade jag valt att behålla. Förhoppningsvis mjuknar sambon, annars fixar du det ändå. Lycka till, hur du än väljer att göra!

Du är ju långt gången nu så abort är ju inte riktigt på kartan längre.
Men naturligtvis ska du inte abortera ett barn du känner så starkt för, ni har ju alla förutsättningar i värden!
Han har nog massor av känslor och smått panik i kroppen nu, men det ger han såklart ingen rätt att bete sig illa!
Ni måste kunna kommunicera med varandra, det är A och O om man ska kunna ha en bra relation, berätta hur du känner och att du tycker det känns viktigt att ni pratar. Han hade faktiskt sex med dig och trots skydd kan man aldrig vara helt skyddad mot en graviditet.
Kram!

Jo, jag älskar vårt barn så himla mycket. Jag älskar min sambo med. Det är så fruktansvärt jobbigt! :(

Du kommer fixa det här. Och som du säger så har du familjen som stöd! Vad skönt det måste kännas! 

Jag var själv inte klar med min utbildning när jag blev gravid. Pluggar fortfarande och är föräldraledig. 

Tänk positivt! Första gången du håller i ditt barn, den lyckan övervinner allt!