Inlägg från: Anonym (Ledsen) |Visa alla inlägg
  • Anonym (ledsen)

    Abort eller behålla? :/

    Jag kan börja med att säga att jag varit i denna situationen en gång tidigare när jag var 16, då gjorde jag abort i vecka 12, det gick bra fysiskt. Fick den hjälp jag behövde på sjukhuset. Men sen kom tiden efter som var mycket plågsam. Har nog aldrig mått så dåligt som jag gjorde efter den aborten. Jag kände mig som en mördare, jag grät i timmar och anklagade mig själv för en hel del saker. Idag tänker jag på aborten ibland, har fortfarande skuldkänslor men det går att leva vidare även fast det är jobbigt.

    Idag är jag 19 år, bor tillsammans med killen som är 22 i hyresrätt som var pappan då med. Idag är jag i vecka 15. Jag går sista året på gymnasiet. Jag jobbar extra och han har jobb. Blivit gravid trots skydd och vet inte vad jag ska ta mig till nu. Förra aborten gjorde jag för att jag var så ung och kunde inte erbjuda barnet det som jag ville.Även fast jag ville ha barnet så kunde jag inte. Jag kan inte göra en abort nu. Jag vill inte. Men min sambo vill inte ha barn. Han säger att jag förstör hans liv. Att jag är egoistisk som bara tänker på mig. Blir så ledsen och frustrerad. Oavsett vad jag gör så är det någon som blir ledsen. Klarar inte detta, det är så jobbigt. Jag vill verkligen inte förstöra min sambos liv, han är det bästa som har hänt mig och jag älskar honom så otroligt mycket. Han vill inte ha detta barnet och han ville inte ha förra. Vad ska jag göra?

    Jag var på ultraljud förra veckan och såg det lilla livet som lever i mitt mage. Det är det vackraste jag sett, med ett hjärta som slog, det lilla livet sparkade och grejade med händerna i ansiktet. Jag vill detta, jag vill ha detta barnet men jag vill även att min sambo ska vilja ha barnet. Hur ska jag kunna leva med att jag har satt ett barn till världen som inte pappan vill ha? Vad ska jag säga till vårt barn sen? Blir så förvirrad. Är så ledsen!

    Vad ska jag göra???

  • Svar på tråden Abort eller behålla? :/
  • Anonym (ledsen)

    Jo jag har tänkt den tanken. När vi väl pratar om det blir han rätt sur och nere men där i mellan så är han glad. Jag hoppas så att han ska acceptera det. Att han ska bli glad. Att han inte ska lämna mig. Oss :(

  • Anonym (ledsen)

    Barnet kommer komma efter jag har tagit studenten isf. Så studier har jag inga kvar, så om jag skulle bli själv skulle jag leva på fp. Det skulle bli svårt, men har familjen som stöd, det är jag helt säker på. Jag skulle klara mig med ett barn även fast det hade varit svårt.

    Jag har svårt att se att han skulle sticka, jag har inte frågat honom om han skulle göra det för jag blir så himla ledsen bara av att tänka på det.

  • Anonym (ledsen)

    Jo, jag älskar vårt barn så himla mycket. Jag älskar min sambo med. Det är så fruktansvärt jobbigt! :(

  • Anonym (ledsen)

    Dollan 89: hur gammal var du när du fick ditt barn? Fanns pappan med i bilden?

    Tack för allt er stöd. Det är så skönt att skriva av sig här för att höra andra. Stor lättnad! Tack!! <3

  • Anonym (Ledsen)
    Anonym (varitisammasits) skrev 2014-01-16 18:07:04 följande:

    Jag var gravid i 12e veckan med min pojkvänsbarn som faktiskt ville ha det, jag också. Dock så gick han på droger när jag var gravid och lovade att sluta då barnet blev fött. Jag vägrade chansa att mitt barn skulle få en missbrukande pappa så jag gjorde abort. Jag fick se ultraljud innan aborten och jag grät, jag sa att jag hade ändrat mig men dem hade redan gjort iorning för kirurgisk abort så det gick inte. Är glad att jag gjorde abort. BÅDA ska vara redo att bli förälder, glada över barnet. Kan tänka mig att det är svårt nog när det väl kommer sen endå så man ska nog ha dem bästa förutsättningarna innan. Som viktigast, att BÅDA föräldrarna vill ha det här barnet.


    Sorgen går över, det är inte mord då det är sådär tidigt gånget. Det kan inte ens kallas foster. Och du har HELA livet på dig att bli gravid det kommer komma fler chanser. Det är vad jag tycker iaf, det ska kännas 100% rätt för båda. Då man tvekar är det nog bäst att göra abort tror jag.

    Förlåt om jag låter negativ men det är min personliga åsikt! Jag har gjort 3 aborter, älskar barn men ångrar ingen abort även om jag gråtit över dem förut.


    Tråkigt att det blev som det blev för dig! :/

    Men du kan inte direkt säga att vi varit i samma sits för det tycker inte jag vi varit på grund av att sin pojkvän tog droger och inte min!

    Jag har gjort en abort redan! Det var det värsta jag varit med om! Och nej, sorgen går inte alltid över? Vet du vilken vecka jag var i sist? Vet du vilken vecka jag var i när jag skrev detta? Vet du vilken vecka jag är i nu? Så du kan ju inte direkt uttala dig om att det inte är ett foster! Vet du ens när ett embryo blir ett foster? Jo för många känns det som mord eftersom man faktiskt dödar sitt ofödda barn!

    Ska jag må skit bara för att han inte vill bli pappa? Ska jag ställa upp och göra ett ingrepp, genomgå smärta, må psykiskt dåligt mot min vilja? Nej! Då kan han hellre avstå från ansvar!

    För övrigt har jag bestämt för att behålla! Är i vecka 18 nu, ska på RUL på måndag! Pappan, även min älskade sambo har börjat acceptera det mer och mer! Han älskar mig och vårt ofödda barn! :)
Svar på tråden Abort eller behålla? :/