Några/någon runt 35 år som vill följas åt på vägen mot ett plus?

Vad tiden sniglar fram just nu. Man går ju bara och väntar och känner efter hela tiden. Och om det inte har tagit sig så börjar en ny väntan, på ny väntan....gah! Nåväl, i slutändan kommer det ju ha varit väl värt all denna väntan .

Den här helgen har jag massor av grejer inplanerade i alla fall, så då har man lite annat att tänka på.

Hej på er!
Hoppas på att också få vara med i er tråd. Vore skönt att känna stöd från andra i samma sits. Jag är 33 år. Vi har en dotter på 4 år och sedan i somras har vi försökt få ett till barn. Jag fick missfall (MA) i höstas. Det var jättejobbigt och tungt. Nu har vi försökt igen i några månader utan resultat. Jag använder mig av äl-stickor så jag tror att vi lyckas tima in rätt tid men inte hjälper det ändå.. Senast idag fick jag mens igen, och jag blev så besviken och gråtfärdig. För varje gång som mensen kommer så tappar jag hoppet mer och mer.

Vi kände de första åren efter att vi fått vår dotter, att vi inte ville ha barn tätt. Vi har så många vänner som skaffat tätt, och som känner sig så utmattade och trötta för att det tärt på dem. Vi har hela tiden känt att det inte varit någon brådska utan att vi gärna väntar ett tag. Men nu ångrar jag mig så mycket att vi inte försökte tidigare medans jag var yngre. Det känns som att jag får skylla mig själv nu för att jag väntat för länge. Tänk om jag aldrig mer blir gravid. Då kommer jag få ångra resten av livet att vi väntade i så många år istället för att försöka bli gravid igen efter ett tag. Behöver verkligen lite pepp och styrka för jag känner mig så deppig och orolig...

Detta med missfall är nog det jobbigaste man kan vara med om! Jag har 2 st bakom mig .Ett -05 och ett i december -12 . Tyvärr känner jag att även OM och NÄR jag blir gravid kommer jag inte att kunna känna mig lugn och vara glad förrän jag minst har passerat vecka 20. Börjar nästan tro att man överanalyserar allt . MEN har man varit med om det ,vet man att det tyvärr är en möjlig utgång. Satt och räknade här om dagen, och skulle mina missfall blivit barn,skulle jag vara 4barns mamma nu! Mitt första missfall var i vecka 14 med tvillingar. Och det var nog bland det tuffaste jag varit med om! MEN nu är det ju så att vi ska ha ett plus mina damer! Och sedan ett barn ,och inte ett missfall! Eller hur?

Tack!
Jag har en undran oxo. Nu blir jag inte klok på detta med tester alltså. Cb dubbel visade inget igår. Fast gubbe idag. Ok så långt är jag med. Fick hem testlagrets test igår tänkte kolla med ett sådant oxo. Vad visar det? Inget?!? Nähä tänkte jag, rotade fram ett rosa cb oxo. O det visade en rund tom ring. Alltså ingen äl än. Vad ska man tro? Är cb dubbel inte att lita på då? Har äl redan varit? Lr vad händer? Någon som har råd att ge? Borde ha äl enl app imorgon på dag 15... Tillägger att det är samma morgonurin på samtliga test.

Idag är jag orolig. Jag tar progesteron sedan jag plussade för att gyn vid mitt första missfall trodde att jag kunde ha brist på det. Progesteronet ger också graviditetssymptom för en del personer. Jag har ömmande bröst och är trött men har annars inte så mycket mer symptom. Vi gick in i v 6 idag (5+0) och vi ska på VUL om 13 dagar och då är vi i slutet av v 7 (6+6). Jag är livrädd att jag ska ha fått missfall, men att progesteronet hindrar blödningen från att komma. (Tidigare har jag använt progesteronvagiatorerna någon gång för att skjuta upp mensen vid semester).

Om jag har fått missfall men progesteronet får kroppen att behålla det så måste väl ändå HCG-nivån sjunka? Är embryot dött så upphör väl produktionen av HCG? Jag tänkte att jag skulle köpa ett CB digital igen och testa. Då borde veckoindikatorn står på 2-3 veckor för att ligga på rätt nivå. Ligger det kvar på 1-2 veckor så kan det vara värre. Jag läste någonstans att för att få så rättvisande som möjligt på testet ang veckorna så ska man testa med morgonurin även om man passerat BIM.

Behövde skriva av mig lite... Önskar att jag kunde släppa oron...

Hej på er!

Jag har testat med CB dubbel sedan dag 7 och den har inte visat något. Men så idag visade den precis MAX! Dvs utan den blinkande "nu är det nära"-gubben. Antar att jag är en såndär med snabb stegring (eller att jag har för låga halter av det andra hormonet så att det inte är mätbart?)? Spännande iaf! :)