Lantlollan skrev 2014-01-14 13:25:39 följande:
Åh, vad jag förstår din oro Vildhallon. Jag tror och hoppas att allt är som det ska, men ibland är det ju skönt att bara få skriva av sig lite också. Att lätta på trycket.
Just nu är jag orolig för att över huvud taget KUNNA bli gravid, även om vi inte har försökt aktivt så länge (har dock kört utan preventivmedel i 1,5 år). På ett sätt skulle det lugna mig lite även om jag fick missfall, för då vet jag iaf att min kropp fungerar på steg ett - att jag KAN bli gravid öht.
Att man plågar sig så med alla dessa tankar. För att man vill så gärna?
Jag känner också så. Om jag bara fick ett tecken på att vi faktiskt kan få barn skulle jag känna mig lugnad. Men jag förstår också din oro Vildhallon, särskilt med tidigare MF i bagaget. Jag hoppas att det går vägen den här gången och att de första 12 veckorna går fort för dig.
Jag antar att det finns en ständig oro från den stunden man bestämmer sig för att bli gravid. Först för att kunna bli gravid och sen för MF och när man fött så har man ett barn att ständigt oroa sig för resten av livet :)
Vad roligt det vore om vi följs åt på vägen till plus, vidare under graviditetena och sen fortsätter under barnens uppväxt! :)