Några/någon runt 35 år som vill följas åt på vägen mot ett plus?
Vildhallon: Härligt att höra att testerna blir starkare och starkare!![Glad Glad](http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif)
Hej på er!
Hoppas på att också få vara med i er tråd. Vore skönt att känna stöd från andra i samma sits. Jag är 33 år. Vi har en dotter på 4 år och sedan i somras har vi försökt få ett till barn. Jag fick missfall (MA) i höstas. Det var jättejobbigt och tungt. Nu har vi försökt igen i några månader utan resultat. Jag använder mig av äl-stickor så jag tror att vi lyckas tima in rätt tid men inte hjälper det ändå.. Senast idag fick jag mens igen, och jag blev så besviken och gråtfärdig. För varje gång som mensen kommer så tappar jag hoppet mer och mer.
Vi kände de första åren efter att vi fått vår dotter, att vi inte ville ha barn tätt. Vi har så många vänner som skaffat tätt, och som känner sig så utmattade och trötta för att det tärt på dem. Vi har hela tiden känt att det inte varit någon brådska utan att vi gärna väntar ett tag. Men nu ångrar jag mig så mycket att vi inte försökte tidigare medans jag var yngre. Det känns som att jag får skylla mig själv nu för att jag väntat för länge. Tänk om jag aldrig mer blir gravid. Då kommer jag få ångra resten av livet att vi väntade i så många år istället för att försöka bli gravid igen efter ett tag. Behöver verkligen lite pepp och styrka för jag känner mig så deppig och orolig...
Välkomna alla nya! Kul med fler "mogna" som hoppas på en liten till!
Nu har jag precis klarat av första jobbveckan efter att ha varit föräldraledig i över ett år. Känns tufft att lämna lillen på morgonen och gå till jobbet. Även om jag vet att sonen har det jättebra med maken hemma så känns det som om jag överger honom på något sätt, väldigt orationellt, men det är väl mammahjärtat som talar...
Håller på att fundera på om vi ska börja våra syskonförsök vid ÄL i början av mars ("risk" att bebis kommer på sonens födelsedag) eller vid ÄL i slutet mars (BF julafton ), fast det borde ju inte gå så snabbt. Maken tycker att vi ska köra så snart som möjligt, medan jag velar. Jag vill ha ett barn till samtidigt var förra graviditeten inte jättekul alla gånger. Mådde illa de första 16 veckorna och från mitten av graviditeten kom foglossningen smygande och till slut gick jag på kryckor.
Har i alla fall börjat tempa, äta vitaminer och träna för att bygga lite muskler som förhoppningsvis kan kompensera fogarna lite.
Håller tummarna för er som närmar BIM, hoppas på fler plus i tråden.