Inlägg från: Sunshine1979 |Visa alla inlägg
  • Sunshine1979

    Några/någon runt 35 år som vill följas åt på vägen mot ett plus?

    dalin79 skrev 2014-11-07 07:38:36 följande:
    Förstår dig helt å fullt. Har velat ha barn länge, över 10 år men inte träffat rätt förrän för ca 2 år sedan så känt mig stressad ett tag. Ff.a sedan mitt förra förhållande tog slut för ca 5,5 år sedan strax inban jag skulle fylla 30. Firade inte min 30 års dag utan var på gymmet då och körde ett hårt pass istället. Min nuvarande sambo är dessutom 12 år äldre och har inte några barn sedan innan så tiden är ju knapp...särskilt om man ska få hjälp...

    Förstår dig också att du kan tycka det är lika jobbigt som en som inte har några barn eftersom du gärna vill ge din dotter ett syskon. Många är ju snabba med just kommentarer som "du får vara glad över att du har ett barn redan"...men som sagt, sorgen kan vara lika stor i detta fall.

    Kan även förstå att det är lite jobbigt då din sambo tar lite lättare på det hela. Samtidigt kanske han vill peppa dig och inte visa alla sina känslor?! Lite så är min sambo. Tror vi kvinnor i allmänhet är lite mer oroliga och pessimistiska i dessa lägen....tyvärr.
    Ja det är säkert så. Han försöker nog bara ta ner mig på jorden.

    Ja, det spelar ingen roll om man har ett barn sedan innan, MF och att man har svårt att bli gravid är inte lätt vilken situation man än befinner sig i. Vissa kanske har lättare att hantera sorgen än andra.

    Nu vill jag inte vänta längre, nu vill jag ha en liten...(en gång till). Såklart är det för att jag längtar så efter bebismys igen men det är ju också så att jag vill att min lilla tjej ska ha någon att ty sig till i vått och torrt när jag och sambon inte är kvar. Visst, alla syskonförhållanden är inte på det sättet jag vet men det är min tanke att hon inte ska känna sig ensam.
  • Sunshine1979

    UpplandsKubb, önskar dig verkligen lycka till och hoppas ni inte behöver kämpa så länge.

    Mrs Lowlife, jag lider med dig, det är lätt att komma in i en negativ cirkel när man har ett mål som man inte riktigt kan göra så mycket åt än att ge det tid. Jag trodde verkligen inte att det skulle ta så här lång tid. Sen får man små indikationer på att det kanske är något positivt som sedan visat sig vara fel. Det tar mycket energi att hoppet går upp och ner hela tiden. Igen, alla lyckokramar som finns till oss alla!!!

  • Sunshine1979
    Blåblomman skrev 2014-11-07 22:41:11 följande:

    Jo min sambo är införstådd i allvaret. Vi har ju nu försökt i 18 månader. Vi lyckades ju i maj men det slutade i missed abortion. Just nu genomgår vi en fertilitetsutredning så förhoppningsvis får vi svar i december om vi behöver hjälp på traven.

    MrsLowlife - sänder en massa styrkekramar till dig. Och var inte rädd för att söka hjälp. börja i tid är mitt råd, tror gränsen går vid 12 månader , 6 månader om man är över 35. För såna här utredningar och ev kö till ivf kan ta tid. Och jag känner att jag hellre vill veta om något är fel än att pröva månad efter månad utan resultat.


    Jag har tittat lite på inseminering, tänkte söka hjälp om det inte blivit något i vår. Såklart är det inget vi vill men vad ska man göra. Jag har märkt att jag blivit otroligt nere efter detta MF. Förra gången var det mer som ett väghinder som vi var tvungna att passera. Jag hade ju hört att det kan vara ganska vanligt med MF innan andra barnet av något anledning som jag inte vet. Men när nu andra MF kom så tog jag det hårt faktiskt. Jag kan inte se det som en bump i vägen, känns mer som en stop skylt.
  • Sunshine1979
    dalin79 skrev 2014-11-08 18:28:42 följande:

    Hej!

    Fick jätteont idag igen och fortsatta bruna flytningar. Brösten är inte alls ömma längre. Varit på akuten. De kunde inte se något foster på VUL men såg en liten prick som kan utvecklas till foster, som kan vara en X graviditet eller så är det så att jag haft ett MF. Så de tog blodprov (hcg) som ska upprepas på måndag. Men verkade som läkaren trodde MA eller X. S inte så skoj just nu!


    Åh nej, jag hoppas verkligen att tiden går fort och ni får svar så att ni kan ta det med er i framtiden. Jag vet inte vad jag ska säga. För mig hjälper nästan inget i den stund som ni upplever. Om det visar sig vara negativt så försök fokusera på nästa ÄL än på det som varit. Jag vet att det inte är lätt. Ta hand om dig, hoppas innerligt att de onda försvinner snart.
  • Sunshine1979

    Jag fick just reda på att min vän har fått en liten pojke i går natt. Jag är jätteglad för hennes skull men ändå kan jag inte låta bli att vara bitter också. Varför!? Jag vill BARA kunna glädjas med henne och inte behöva tvinga bort alla andra tankar som kommer smygande. Jo jag vet varför. Tänker på varför inte jag kan, vad jag gör för fel. Allt som jag gjort och inte hon, på hennes hälsa i jämförelse med min. Men vad vet jag. Hon kanske har kämpat precis lika mycket som jag. Jag känner mig som en hemsk person. Hon är en varm och härlig person och kommer att bli en grym 2-barnsmor. Samtidigt hjälper det inte att vi och en till var i samma mammagrupp förra gången. Vi var tre som umgicks och två av oss hade BF på samma dag nu. Jag är inte en av dem! BITTER!!!!

  • Sunshine1979

    Dalin79, det är nog bra att någon kan följa med dig så att du får all info korrekt. Det är viktigt nu att få någon som kan höra de positiva och inte bara de som ev är negativt. Jag hoppas inte tråden fastnar här utan att vi kan fortsätta följa varann. Stort lycka till och hoppas på det bästa möjliga nu. Stor kram

  • Sunshine1979
    dalin79 skrev 2014-11-12 17:20:32 följande:

    Tack alla!

    Jag håller lite koll här då och då men lär ju inte ha så mycket att dela med mig själv på ett tag eftersom jag efter denna behandling måste vänta minst 3 månader innan vi försöker igen. Och till att börja med är det ju total avhållsamhet som gäller tills blödningen lagt sig. Så bara att gilla läget och försöka tänka på annat och kanske hitta på något skoj då detta är över för denna gång.


    Gumman! Detta kanske kan vara ett bra tillfälle att boosta med bra träning och ändra matvanor som gynnar framtiden. Kanske en tid att förbereda kropp och själ på en förhoppningsvis kommande bebis. Bara för att få ut det bästa av en tid som annars gått åt väntande eller? Hoppas på att ni kan komma igång snart igen. Hör av dig när det är dags eller om du behöver skriva av dig under tiden.
  • Sunshine1979
    Asali79 skrev 2014-11-13 10:58:21 följande:

    Iskristall jag har BIM idag torsdag. Så vägrar går på toan idag smile1.gif
    Lycka till med goset i helgen Flört


    Spännande, lova att uppdatera hur det går.
  • Sunshine1979

    Har "myset" börjat bli omysigt för er ännu. I börja av ägglossningsperioden är det roligt och mysigt men efter några dagar blir det bara arbete. Känns det inte lite som ett måste till slut. Egentligen orkar jag inte men ok då. Det är ju sista dagen nu så vi måste ju. Eller? Kanske är det bara jag...

Svar på tråden Några/någon runt 35 år som vill följas åt på vägen mot ett plus?