lillyhammer

Äldre 21 Apr 20:57

619 svar

LESS på ofrivillig barnlöshet? Skriv av dig!

LängtansBlåaBlomma skrev 2014-04-21 20:27:34 följande:

Jag har en på jobbet som är gravid och hon har börjat vagga fram :) jag är så avis.

Fy vilken jobbig situation. Att undvika gravida på stan är ju en sak, att stänga ner fb en annan, att gå omvägar kring förskolor ytterligare, men att varje dag behöva jobba tillsammans med en gravid 8 h/om dagen...tortyr???

Har någon härinne provat akupunktur? Visserligen finns det ju inga vetenskapliga belägg för att det skulle fungera. Men många lovordar ju behandlingen och säger att de lyckats blir gravida genom detta. Men frågan är om de skulle blivit gravida ändå...

Jag gick till en akupunktur en gång men hon ville att jag skulle komma in 2 ggr i veckan, vilket skulle resultera flera tusen kronor i akupunkturbehandlingar/månad vilket jag inte har råd med :/ Men jag vet inte. Placeboeffekten är ju trots allt väldigt stark...kanske värt?

Som det är nu har jag börjat med träning. Yoga/tai chi för att lugna ner kroppen och tänka på annat. Känns som att det knappast kan göra mig mer ofrivillig barnlös...

lillyhammer

Äldre 22 Apr 19:47

#329

Unaangelita skrev 2014-04-22 06:55:56 följande:

Vi har inte provat akupunktur men har läst om det. Skulle va kul att prova. Själv har jag börjat träna 3 ggr i veckan, försöker gå ner några kilon och se om det blir lättare att bli gravid.. Har hört o läst om att det är svårare för överviktiga att bli med barn. Jag har väl 15 kg övervikt så borde gå ner lite. Vet någon om det gäller karlar också?? Spelar deras vikt någon roll?? Eller gäller det mest kvinnan?

Övervikt kan ju vara en orsak till infertilitet. Men det handlar väl också mycket om leverne? En smal som dricker mycket alkohol och äter väldigt onyttigt har väl inte så bra hormonnivåer=sämre chans att bli befruktad. Vissa har bara lätt att lägga på sig fastän de äter nyttigt. Kanske också därför de kollar upp sköldskörtelhormonet då det påverkar fertiliteten!

En mans spermiekvalite blir ju sämre ju mindre han rör på sig och om han inte får i sig alla vitaminer och mineraler. Det ena påverkar ju det andra. Men zink+folsyra och C vitamin är ju jättebra kombo för att öka spermieantalet å att vara ute och röra på sig mycket. Sen så oavsett att röra på sig ska ju frisläppa massa avstressande hormoner som har bra påverkan på kroppen oavsett om man går ner eller inte :D

lillyhammer

Äldre 22 Apr 19:50

#330

dansar skrev 2014-04-22 10:22:37 följande:

Jag har provat! Gick hos en av Sthlms bästa, som är "specialiserad" på barnlöshet, i samband med vårt tredje ivf. Betalade 4000kr totalt och har aldrig fått så dåligt resultat! Det är förstås individuellt hur man svarar på behandlingen, men för oss var det att kasta pengarna i sjön. Riktigt trist! Det enda positiva var väl att det var rätt skönt, en timme avslappning typ.

Tack för att du delade med dig av din erfarenhet. Det är lite som jag misstänker, att folk som går till akupunktörerna och blir gravida hade blivit gravida oavsett. Sen så råkar de ge "credit" till akupunktören och sånna som jag som är rätt desperat slänger pengar i sjön. Har letat efter ljus och lykta efter någon som helst vetenskaplig artikel som kan bekräfta men är som sagt mest bara placebo.

lillyhammer

Äldre 23 Apr 10:25

#334

Ska försöka med avslappning 1 gång om dagen minst 30 minuter+ träning 3 ggr i veckan.

Men har googlat sönder det här ämnet. Har kommit fram till följande iallafall. Finns en bok av någon som heter Spis dig gravid(ät dig gravid)-Bjarne Stigsby. Han menar att lite över hälften av alla infertila fall blir fertila bara de slutar upp med socker och dylikt. Insulin=boven. Där var allt form av processad mat, chips, kakor, godis, vitt bröd, rött kött dåligt för fertiliteten. Men mycket fisk, grönskaker,linser etc superbra.

Många LCHF forum vittnar om samma effekt. De som fått barn innan LCHF diet och efter LCHF diet. Dels genom att barnen innan dieten tog bra mycket längre tid att göra, men att när de väl gick på dieten blev gravida på en gång. De säger också att de barn som de fick innan innan dieten vägde vääldigt mycket, men med dieten så var de normalviktiga på 3-3,5 kg Att de knappt fick problem under graviditeten, mådde mycket bättre etc etc

Så frågan är om LCHF kan vara lösningen? Eller bara GI över huvud taget...

lillyhammer

Äldre 23 Apr 13:06

#336

Tiana skrev 2014-04-23 10:56:59 följande:

Här har jag snart provat allt, utan resultat. Mycket hänger nog på kosten, men det är bara en del av det hela.
Har gått både upp i vikt och ner i vikt, ätit nyttigare och mer varierat, ökat på vitaminerna osv osv. Så för mig personligen fungerar det inte. Men visst har mat och fertilitet ett samband för många andra, det tror jag!

Är lite gnällig idag efter att ha suttit på akuten två kvällar på raken. Precis pratat med gyn, och sköterskan skulle ta mitt fall med läkaren och återkomma. Jag hatar denna väntan! Tur jag är hemma idag och slipper folk... Är så arg på vården som tar tid, som inte tar en på allvar. Att bara vara här inne på familjeliv och se trådar med "jag har inte blivit gravid på andra försöket, sååååå synd om mig" gör att jag går i taket just nu.

Har du specifikt provat LCHF kosten? Och hur länge gick du på den isåfall? jag tänkte ge den några månader med start från idag. Kan ju inte skada!

Vården är lite som att vara med i ett lotteri. Beror ju vilket län du bor i, vilket sjukhus/vårdcentral du har samt vilken läkare. Du får ta och vila upp dig dessa dagar. Vården är ju väl inte heller känd för attt ta folk på allvar. Sen är ju inte våra problem "akut" enligt dem. Sen kan man börja undra om det är för att vi är kvinnor som denna skillnad finns? kvinnor kommer väl alltid till korta i vården...

Jag klarar inte heller av folk som gnäller efter några försök. Ibland känner man sig nära bristningsgränsen och tänker "jag klarar inte av mer, jag kommer att bli knäpp snart" men sen så har sambon sagt några lugnande ord och det känns bättre tillfälligt.....Men är väl några cykler ifrån att hamna på psyket känns det som...:(

lillyhammer

Äldre 25 Apr 09:45

#342

Grönpaprika skrev 2014-04-24 22:37:28 följande:

Min mamma har aldrig nämnt att jag fått diagnosen endometrios, vilket jag även opererats för. Det sista läkaren gjorde efter sjukhusvistelsen (där jag delade rum med ett par som gjorde abort) var att tala om för mig att jag antagligen aldrig skulle kunna få barn. Mamma föreslog i bilen hem att vi skulle åka hem till min syrras kompis och träffa hennes nyfödda tredje barn... Ältar och ältar utan att lyckas komma förbi min mammas totalt bristande lyhördhet. Själv är jag uppfostrad till att inte visa (negativa) känslor och har aldrig visat min svaghet, dvs. den bottenlösa sorgen, för henne. Vår relation har blivit mycket svår.

Bristande empati???

Det är rent utav sagt skadligt att inte få visa känslor (negativa). Tårar har en helande kraft. Du får ut stress och press. Får du inte ut det verbalt kommer din kropp att få ut det fysiskt. Så är det med känslor...man kan inte fly från dem :(

Har du provat att prata med din mamma? Typ Jag upplevde att när du sa så att det var extremt sårande.......o.s..v.

lillyhammer

Äldre 28 Apr 11:39

#344

Tiana skrev 2014-04-26 15:49:29 följande:

Hade idag ett nytt sånt där tillfälle då jag bara hade lust att hoppa upp och gå iväg. Berättade för en släkting om att jag har Endometrios och vad det innebär, inklusive svårt att få barn. Svaret blev "Ja alla har vi något, själv har jag fått jätteont i foten..." osv i en lång utläggning. Tack. Tror jag ska hålla tyst framöver...

NEJ! Du ska inte hålla tyst. Ditt problem ska inte förminskas. Det är ju pågrund av sådana människor som din släkting som infertilitet inte tas på allvar i vården. Det ses som ett icket problem. Som, "ja men du kan ju fokusera på annat". "Finns annat i livet". OM DET ÄR SANT; VARFÖR SKAFFAR DE SOM KAN BARN? VARFÖR VÄLJER DE INTE BORT BARN??????? DE SOM ÄR SÅ KLOKA I ATT "DET FINNS ANNAT I LIVET" ?? FÖR ATT DET ÄR VÅR BIOLOGISKA STÖRSTA DRIFT I LIVET!!!!!!!!!! Frånvaro av det är (för de som VILL ha barn) enormt förlust nästintill traumakänsla!!!

Nästa gång din släkting tar upp sitt fotproblem så stoppa henne och säg, ja och jag har ju ont i min nagel och berätta långt och ingående om ditt nagelproblem. Antar förresten att hon inte har barn själv ?

lillyhammer

Äldre 2 May 18:09

#348

Idag kom mensen igen. Vet inte riktigt vad jag tänkt mig. Varför skulle det blir annorlunda denna månad?

Jag är helt tom på känslor. Känner ingenting just nu. Börjar jag känna efter igen kommer jag bryta ihop.

Varför händer det här mig??????????????????? :( :( Jag orkar snart inte mer, men samtidigt är det ju det jag gör varenda månad. Jag lever på lånad energi....

lillyhammer

Äldre 9 May 18:08

#360

nypan skrev 2014-05-06 21:52:43 följande:

Hej igen Ligger här och grunnar. Jag har träffat en kille ett par veckor. Han har berättat att han tidigare har varit förlovad med en tjej i ca 7 år men det är det hela. Idag, på vår 5:e träff, så bjöd han hem mig till sig. När jag går in i hans lägenhet så står det en barnvagn och en spjälsäng i rummet. Han berättar att han har två små barn med sin föredetta. Han hade inte velat berätta det tidigare. Helvete. Jag har haft som regel att inte dejta någon med barn för jag är livrädd att fästa mig vid dem och sen att det inte håller med killen och få får jag aldrig se barnen igen. Han är nöjd med sina två barn och får se om han vill ha några fler. Nu är jag totalt tom i huvud och själ. Vad ska jag göra??

Om han redan nu säger till dig att han "är nöjd med sina två barn och FÅR SE OM HAN VILL HA FLER" betyder att han i bästa fall kanske kommer överväga att skaffa ett barn med dig.

Vill du ha barn så dra dig ur nu innan du börjar få för mycket känslor. En relation kan krackelera när som helst, säg att han säger att han vill ha barn om några år. Ni hänge rihop tills ni är 30. Sen tar det slut, och du står fortfarande på ruta noll och utan barn. Han har ju sitt på det "torra" med två barn.

Skaffa dig en kille som VILL ha barn och är utan barn!!! Du kommer att ångra dig rejält sen!

lillyhammer

Äldre 13 May 13:45

#362

Började "snoka" efter gamla klasskamrater som man inte är vän med på FB men lite roligt att se hur deras liv ser ut. Kanske tänker jag mig att hälften skaffat ett barn eller så (vilket är väl rätt normalt när man är 30)

Istället för en kniv i hjärtat var det som att nån körde ett svärd genom magen.

De flesta har hunnit bli 3-barns föräldrar! !!!

Jag kan knappt få ett....de har 2...eller 3......:( :( :(

Tur att jag inte längre har ett känslomässigt band med dem, men ändå. Bara tanken på att de har fått så många barn innan de ens hunnit fylla 30.

Det är synd att det kostar multum, annars hade jag nog åtminstone velat ställa mig i adoptionskön....så man vet att oavsett så får man ett barn inom 1-3 år. Kanske hade man känt sig lugnare då och mer tillfreds med sin "situation"....

lillyhammer

Äldre 14 May 20:11

#364

Tiana skrev 2014-05-14 09:20:27 följande:

Ja, det är riktigt frustrerande det där Lilyhammer! Nu har jag inte så många som har fått flera barn, men det känns. Och det rejält vissa dagar :(

Adoption är något jag precis börjat fundera på själv. Var kan man hitta information om det?

Det roliga är, när man börjar se folk få 3 barn och uppåt är det som att man inte ens längre bryr sig. Som att hjärnan stänger av för att orka med...Men då är jag också mest avundsjuk på alla gravida. Det är nåt så vansinnigt vackert med den växande magen....
Och det där härliga pirret att få längta och fantisera i 9 månader....så

Jag hittade adoptionscentrum . se som har massa information.
Men problemet är ju att de flesta länder kräver att man måste ha varit gift i minst 2 år innan man kan gå vidare som par!!! :(

Jag förstår inte logiken, det finns rent utav sagt IDIOTER som skaffar barn. Barn som växer upp i i misär, som placerars i fosterhemsfamiljer, de som får växa upp med missbrukande föräldrar, de som knappt ens har råd att mätta sina barn.

Men om jag och min sambo har varit ett kärleskfullt par i flera, flera år och har god ekonomi tillsammans (visst vi har inte flera hundra tusen på banken) men vi har pengar så det räcker och blir över. Och tänker ma på de miljontals barn som lever utan föräldrar, de som lever på gatan, som växer upp i barnhem i fattiga länder tills de blir 18 år...vi hade utan tvekan kunnat ta emot två barn redan idag och älskat de mer än livet. Tagit hand om dem, försörjt dem, fostrat dem och gett de ett fantastiskt liv fullt med möjligheter...men nej...då tycker andra länder att bra ekonomi räcker inte. Vi vill ha i princip rika människor. De som har råd att lägga ut upp till 400 000 på en adoptionsprocess. Ironiskt??

lillyhammer

Äldre 8 Jun 10:51

#368

Unaangelita skrev 2014-05-24 15:46:20 följande:

Måste få gnälla av mig lite känner jag. Idag inne på Facebbok skrev hela 3 st tjejer att de är gravida!!! Alla 6 år yngre än mig! Jag kunde fan inte förmå mig att skriva grattis ens. Blev så jäkla avundsjuk så jag började störtböla. Ena tjejen är singel, ena började precis på universitetet och den tredje är arbetslös och lever på soc. Hon vill fan inte ens jobba. Och ändå ska just hon få turen att få barn???
Varför blir inte jag gravid?? Varför ska just vi ha oturen att vara ett av de paren som inte har några fel, utan bara är ett av de paren som det kanske tar extra lång tid för?
Fy fan vad allt känns extra jobbigt idag! Alla säger att " Ta det lungt, stressa inte så kommer det, vänta bara tills ni har semester, tänk inte på det, jämför inte er med andra par" osv osv...Kan de bara hålla k**ften känner jag då.

Åh fy!!Jag har slutat skriva grattis och frågar inte ens längre om folks barn eller graviditerer för att jag känner inte ens UNS av glädje för dem. Det handlar inte om att jag vill ta ifrån dem deras glädje, men deras glädje når inte fram till mig längre....så att säga. Visst det låter bittert, men jag är bitter. Inte på dem, utan på min situation.

Hur lyckas en singel få barn? Jag tror knappast att "pappan" ville få barn med någon han inte ens är ihop med. Eller råkade hon "glömma" ta pillret? Fast den arbetslösa tar väl priset. Inte att hon är arbetslös, men att hon inte ens vill jobba. vilka värderingar för hon över till barnet? Att samhället ska försörja henne? Usch, jag blir arg!

lillyhammer

Äldre 8 Jun 10:56

#369

wishing skrev 2014-06-07 22:45:12 följande:

Jag har läst här inne lite grann, för att jag känner igen mig så mycket i allt det folk skriver. Jag och min man har inte försökt bli med barn lika länge som många av er (ett år nu), men känslorna är likadana så jag hoppas att det är ok att jag skriver här. Alla min mans syskon har barn, och alla utom en något äldre bror har flera. Idag kom den "glada" nyheten att de som "bara" har ett väntar barn nummer två. Jag är glad för deras skull, det är klart att jag är, men samtidigt kan jag inte annat än känna "Varför är det inte vår tur? När ska det bli vår tur?" Min man har velat ha barn mycket längre än vad jag velat, men han är också mycket bättre på att stänga av än jag är. Själv har jag märkt att jag blivit allt mer bitter mot alla runt om som blir gravida och får barn på löpande band - arbetskamrater som får nummer tre, gamla klasskompisar som får unge efter unge och gnäller på Facebook om hur jobbigt det är att sommarklänningarna inte passar för att de har bebismage, folk som gifte sig samtidigt som mig och min man som antingen fått barn redan eller har en på väg, och så ovanpå allt då en ny liten i familjen, trots att de fick barn så sent som i oktober. Det känns som om någon kör in en kniv i bröstet på mig och vrider runt. Nu börjar vi utredning för att se om det är något fel, medan jag går varenda dag och analyserar varje litet tecken från min kropp - är jag inte lite illamående? Är inte brösten lite ömma? Är inte mitt humör svängigare än det borde vara? Och sedan kommer mensen ändå. Och alla säger, "Ta det lugnt, sluta tänk på det" och jag vill slå dem hårt för hur jävla lätt tror de att det är egentligen?

Du är i helt rätt forum. Alla vi här har försökt väldigt länge och månad efter månad är besvikelsen ett faktum.

Det där du beskriver i slutet " ta det lugnt, sluta tänk på det"....prova att använda det i andra situationer så lovar jag att någon kommer att slå dig hårt. Ex hur ofta skulle man säga till någon som har kronisk värk, cancer, illamående..."ta det lugnt, sluta tänk på det"....?? NEJ ALDRIG för det är extremt oempatiskt. Men infertilitet...ja då får folk tycka, tänka, känna och säga precis vad som helst?!?!? Man blir rätt arg.

När får ni göra utredning?

lillyhammer

Äldre 9 Jun 13:35

#371

Unaangelita skrev 2014-06-08 11:01:31 följande:

Ja jag har också slutat skriva Grattis nu. Man får bara grattis när det är ens födelsedag från mig haha. Jag är jävligt bitter på min egna situation.
Singeln? Jo hon vet inte ens vem pappan är. Finns 2 kandidater. Smart tjej. Den arbetslösa har redan ett barn sen tidigare och vill hellre leva på mammapenning än att jobba.
Jag ska inte ens lägga mig i deras situationer, men det är svårt när man kämpar själv och varje månad kommer mensen. Men jag ska sluta bry mig bara. Och slappna av, för det är ju boten på all ofrivilliga barnlöshet.

Det är provocerande på många plan att en singel och att en som inte ens vill jobba blir med barn.
Någonstans ekar frågan "på vilket sätt är det här rättvist?"....

På vilket sätt är det rättvist att föda upp ett barn där man inte ens vet vem pappan är? På vilket sätt är det rättvist att en person som har noll ambitioner att ge tillbaka till samhället ska bara sitta och bli försörjd utav våra skattepengar och ändå kunna bli gravid....och den slutgiltiga frågan. Varför kan inte jag bli gravid, VARFÖR VARFÖR VARFÖR?
Det kommer inga tårar längre vid varje mens. Jag har slutat känna. Det känns som att hjärnan har stängt av alla dessa känslor.

lillyhammer

Äldre 10 Jun 10:01

#374

Bäbislängtan skrev 2014-06-09 16:00:35 följande:

Vi har försökt snart två år nu. Först problem med mensen efter pillerstopp. Vi trodde det skulle fixa sig när mensen bara kom igång. Nu har mensen fungerat som en klocka i ett år, ändå inget plus. Jag har ägglossning, känner tydligt av den och test ger utslag, vi har sex varannan dag runt ägglossning, vi orkar inte hela månaden. Inget händer, vi hoppas och jag gråter varje månad. Jag försöker allt jag kan att inte känna efter, inte hoppas bara vänta och se.

För utredning, vart vänder man sig? Vad händer?
Jag tror vi gör det till hösten om inget mirakel sker nu under sommaren.

Vi gjorde en utredning på skellefteå lasarett. Hur det ser ut för landstinget du bor på vet jag inte. Men för alla som bor i västerbotten är det att man får fylla i ett formulär på barnlöshetsmottagningens hemsida för både man/kvinna och sedan så inom 2 veckor kommer de kontakta dig. Sen följer ett par rutinprover dels för att se att du inte har problem med sköldkörteln, har normal aktivitet från hypofysen, äggstockar och sist en ultraljudsundersökning. För mannen är det bara att lämna ett spermaprov för att se spermakvaliten/antal. Allt som allt tog det ungefär 2,5 månader från första kontakten till att vi fick träffa ssk/läkare för samtal och sista gynundersökningen. Om du är osäker kan du kontakta din vårdcentral. Sen så stänger de den delen av verksamheten nu under sommaren, då det är noll prioritet för barnlöshetsutredning. Brukar stå när de öppnar igen till hösten på hemsidan.

Vi fick beskedet att vi är oförklarligt barnlösa och att "ta det lugnt, sluta med ÄL-monitor så löser det sig"...Jag blev fruktansvärt ledsen över det uttalandet. Om allt man behövde göra för att bli gravid var att ta det lugnt och inte använda ÄL-monitor så hade jag väl redan varit gravid? I 7 månader körde vi utan ÄL-monitor och "det händer när det händer"...men inte f*n blev vi gravida....som ssk hade jag hoppats på att hon skulle ha sagt något mindre klumpigt än det.

lillyhammer

Äldre 10 Jun 10:10

#375

Lillagris skrev 2014-06-09 16:34:09 följande:

Jag kan ju villigt erkänna att efter år av försökande inte klarar glädjas längre. Jag kan lixom inte få fram den känslan att åh gud va roligt för er längre.
Jag känner bara - FY FAN VA ORÄTTVIST

Kan tyckas elakt och det är det ju oxå men så känner jag.
Är oxå trött på gravida vänner som klagar på hur jobbigt det är och hur ont dom har. Vill bara skrika
- SKA VI BYTA?

Det här med att skaffa barn är verkligen en bergochdalbanan och ibland känns det som det inte är värt det och ibland känns det som om man hade kunnat gå igenom eld för att ha bli gravid...

Jag beundrar dock mig själv och alla ni andra som kämpar dag ut och dag in.

Precis så känns det. Det man snabbt lär sig om livet är att...det finns ingen rättvisa. Det är bara dåliga odds.

För varje samlag kring ägglossning är det ungefär 25 % chans att lyckas bli gravid. Slumpen fungerar j så att man kan ha otur gång efter gång, i flera år. Det finns inget "nu har du misslyckats 3 gånger och på det fjärde ska det alltså bli vinst"...

mmm. Ibland fattar jag inte hur man orkar. Många dagar vill man bara...ge upp. Men samtidigt, så inser man också att det man får i slutända kommer att vara värt varenda prövning man utsätts för nu.....

lillyhammer

Äldre 15 Jun 15:59

#385

Jag hoppas verkligen att era IVF går vägen! Håller tummar och tår!!
Vi har ett år kvar tills vi får starta igång IVF:n. Alternativt betala själva, men det kostar 60 000 :- för tre försök! :(

Idag var en dag då jag faktiskt inte tänkte så mycket på min barnlöshet. Var på affären och kassörskan är självklart höggravid. Tack för påminnelsen liksom.

Och igår var vi på kalas och sambons syskonbarn fanns där. Jag fick hålla tillbaka tårarna många gånger....

lillyhammer

Äldre 17 Jul 22:19

#394

woodridgeemprium skrev 2014-06-21 15:39:00 följande:

Hej tjejer!

Känner att jag passar in i er diskussion om hur man känner sig kring detta med att man vill ha barn och ivf:er. Känner att det skulle behöva finnas en grupp där vi "utstötta" stackare skulle kunna prata ihop oss och bli starka! Varför finns det inget ställe där sånna som vi, (vi som inte kan få barn) får möta andra i samma situation? Jag skulle vilja ha vänner som är i samma situation! Är det någon annan som känner likadant?!

Jo vi känner nog alla likadant skulle jag tippa på. Jag har ingen jag kan prata detta med om (förutom min sambo då).

Skulle nästan vara skönt att ha en liten stödgrupp i sin hemstad man kunde besöka. Att få prata av sig, älta och känna stöd IRL.

lillyhammer

Äldre 13 Aug 10:22

#404

Starshaped skrev 2014-08-04 21:34:39 följande:

Välkommen :) du är verkligen inte ensam om dessa känslor :)

Och ja det verkar som att de som tillhör de få som har lyckan att få barn på naturligt sätt lite förlorar förnuftet i samband att de blir föräldrar. Eller ja iaf radarn för att känna empati för hur andra kan känna som inte är lika lyckligt lottade.

Har själv förlorat en vän för att jag var ärlig och sa jag tyckte det var jobbigt när hon fick barn, och det då bara pratades barn, barn och åter barn. Då det då tolkades som jag var avundsjuk och missunnade henne det. Så håller med! Det är ooootroligt skönt att se att det finns likasinnade kämpar som ännu inte gett upp och som kan stötta varann.

:)

Har man inte fått kämpa för det är det svårt att förstå någon annans sorg i det hela. Men samtidigt så finns det ju något som heter EMPATI och det har ingenting att göra om man gått igenom något eller inte.

Angående din "vän" som du förlorade på vägen. Om en kompis skulle exempelvis förlora en av sina föräldrar eller ännu värre ett barn, går jag då och pratar om MINA föräldrar konstant eller mina barn just då? Ifall vännen säger att det är lite jobbigt att man pratar om sina föräldrar/barn när jag förlorat mina, då säger man inte "aha men det är för att du missunnar mig mina föräldrar/barn"....? Det har ingenting med det att göra. Det handlar om att man som VÄN måste ha empati nog att förstå att man inte beter sig eller pratar om vissa saker som en person upplever jättejobbigt ex dödsfall, förlust m.m...

Det kanske var ett jättedåligt exempel men jag tänkte illustrera hur löjligt hennes resonemang är och hur totalt oempatisk hon är. Jag tycker du ska leta upp henne och förklara för henne hur svinigt hennes beteende var!

LESS på ofrivillig barnlöshet? Skriv av dig!

INNEHÅLL