• dansar

    LESS på ofrivillig barnlöshet? Skriv av dig!

    Hej alla ni som kämpar för att bli med barn!

    Jag vet inte om fler känner ett behov av att skriva av sig om allt möjligt som har med barnlöshet att göra, det kanske bara är jag, men då får det vara så. Jag och min man har försökt bli med barn i fem år nu, genomgått 4 IVF och inte ens varit i närheten av ett plus. 
    Vi är i 30-årsåldern, alla våra vänner har ungar och nu börjar yngre syskon skaffa barn. Överallt är det upptryckt i ansiktet på oss hur underbart det är att vara förälder och vi påminns ständigt om hur vi inte fått uppleva det och kanske aldrig får det. Julen var särskilt jobbig, då vi inte har så många barn i släkten var allt fokus på de få små när de öppnade klappar, åt mat, lekte, busade osv. Och samtalen vid matbordet handlade nästan uteslutande om barnen och mammorna var i centrum för svaren (såklart). Det var som en nål i ögat som vreds om varje gång och timme efter timme diskuterades det jultraditioner för barnen, klappar, matvanor och alt där emellan. Samma sak när man umgås med vänner. Jag skiter i hur lilla Anna och Bertil vände sig för första gången, jag vill inte sitta där när ni diskutrerar saken i en hel timme! Vill ibland bara skrika till - DET GÖR ONT!  PRATA OM NÅGOT ANNAT! (Men gör det förstås inte)

    Och överallt vill folk lägga sig i vår situation och komma med "goda råd", som tillexempel att "slappna av så går det". Folk förstår inte hur ont eller hur förolämpande en sån kommentar kan vara. 

    Till sist har vi alla dessa trådar här inne. Som i sig är fantastiska och uppmuntrande, det är skönt att prata med folk som går igenom samma sak som en själv, prata symtom och hormonbehandlingar. Men jag har alltid hamnat bland dem i tråden som fått alla "styrkekramar" i slutändan, aldrig fått skriva om hur vi plussade. Det gör ont.

    Missförstå mig inte, jag unnar ALLA mina vänner, familjemedlemmar och kämpande systrar här på FL all tid i världen att få prata om sina ungar, jag kommer nog alldeles säkert vara likadan! Men det gör ont att inte få vara inkluderad, att inte få instämma när de pratar om hur underbart det är när ens barn somnar på ens bröst. 

    Är det någon som känner igen sig?? Tänkte att här kan vi skriva om allt som INTE har med plus, symtom eller sånt att göra. Här kan vi få gnälla av oss med likasinnade helt enkelt! Det kanske bara är jag som sagt, men finns det fler som känner likadant, välkomna!
    Kram på er!

  • Svar på tråden LESS på ofrivillig barnlöshet? Skriv av dig!
  • Wittra
    LängtansBlåaBlomma skrev 2014-04-20 18:39:25 följande:
    Jag har gråtit hela dagen idag. En familjemedlem berättade i helgen att de väntar barn
     Hon är yngre än mig och det känns konstigt. Jätteglad för deras skull, men vi då?? Vi är inne på nittonde månaden. Går på fertilitetsbehandling sen ett år tillbaka men har svårt att få ägglossning. Har haft ägglossning för drygt 1,5 vecka sen så jag går o väntar på att få testa om några dagar. Har dock inga symptom och pendlar mellan sorg och hopp. En graviditet känns nästan ouppnåeligt!
    Fyfan, man vill ju bli glad och bara kunna glädjas med dem men man blir bara påmind om sin egna situation och tänker "jaha, ytterligare en som lyckas..."

    jag har inte hängt med i din historia riktigt, du tar Pergotime eller hur var det? Har ni försökt med IVF eller står i kö dit? Tänker lite så att om nu försökt i 19 månader och tragglat med Pergotime en tid och det inte fungerat så borde ni få komma vidare, med då t.e.x IVF. 

    Håller med om att graviditet känns jätte, jättesvårt. Ska förhoppningsvis dra igång med IVF i slutet av sommaren och tanken på att kanske, kanske bli gravid känns helt otroligt konstigt. Jag? Skulle VI kunna bli gravida?? Känslan är nästan som att fundera kring om man vinner storvinst på triss... 

    Lessnat rejält senaste halvåret på det här med barnlösheten, i juli i år har vi försökt i exakt 2 år. Det är helt sjukt hur tiden bara rusat. Och under de senaste 2 månaderna så har ungefär 5 (!!) personer annonserat ut sin graviditet på facebook etc. 

    Jag vet att detta inte är någon tävling, att det inte handlar om gravid  först "vinner"....men varje gång någon berättar om sin graviditet så känns det onekligen som om jag och dem befinner oss i ett maratonlopp och jag hamnar allt längre bak. Ser allt fler "gå i mål" men själv bara springer jag och springer......jag kämpar och kämpar men inte fan kommer jag närmare målet för det......

    fyfan vad trött man blir... 
  • LängtansBlåaBlomma

    Vi kastade p pillren för 19 mån sen. För 16 månader sen provade vi Pergotime tre omgångar. I maj 2013 började vi med Puregon. Jag har kört fem doser Puregon nu. Pauser pga ledighet, cysta och överstimulans men totalt fem Puregonbehandlingar varav tre lyckats = gett äl. Jag väntar nu på att få ta graviditetstest. Ett år med Puregon är mycket så jag är öppen för ivf.


  • MTLL

    Har umgåtts med vänner som har 2 barn varav den yngsta är ca 1 mån, de vet om våra svårigheter så det känns rätt ok, fast hjärtat blöder när den minsta ligger och sover i hennes famn :( Annars har vi umgåtts med andra vänner som inte har barn än och familj som vet om vår situation. Svårast e ju när man är runt små barn, då känns det dom mest. Men bara att se gravida magar och barnvagnar kan få en att brista!

  • lillyhammer


    Jag vet att detta inte är någon tävling, att det inte handlar om gravid  först "vinner"....men varje gång någon berättar om sin graviditet så känns det onekligen som om jag och dem befinner oss i ett maratonlopp och jag hamnar allt längre bak. Ser allt fler "gå i mål" men själv bara springer jag och springer......jag kämpar och kämpar men inte fan kommer jag närmare målet för det......

    fyfan vad trött man blir... 
    Precis så känns det. Man springer och springer och kommer aldrig fram till mål. Frågan är hur länge man ska orka???

    Just nu känns det som att man har större möjlighet att kunna bli en astronaut eller sveriges statsminister än mamma.

    Ironiskt hur man tar sig på magen varje månad i hopp om att den ska bli större.Få gånger en kvinna säger att hon vill gå upp i vikt men för oss är det ju vår största dröm just nu :) Fantiserar om hur stor och härlig kula man kommer att ha. Herregud vad jag kommer att njjuuuuta av mina gravidmånader sen! Känslan av att kunna få drömma sig bort, börja köpa babykläder och spjälsäng etc, börja tänka på namn.....fytusan vad jag är avundsjuk på alla gravida just nu :(
  • LängtansBlåaBlomma
    lillyhammer skrev 2014-04-21 19:07:29 följande:
    Precis så känns det. Man springer och springer och kommer aldrig fram till mål. Frågan är hur länge man ska orka???

    Just nu känns det som att man har större möjlighet att kunna bli en astronaut eller sveriges statsminister än mamma.

    Ironiskt hur man tar sig på magen varje månad i hopp om att den ska bli större.Få gånger en kvinna säger att hon vill gå upp i vikt men för oss är det ju vår största dröm just nu :) Fantiserar om hur stor och härlig kula man kommer att ha. Herregud vad jag kommer att njjuuuuta av mina gravidmånader sen! Känslan av att kunna få drömma sig bort, börja köpa babykläder och spjälsäng etc, börja tänka på namn.....fytusan vad jag är avundsjuk på alla gravida just nu :(
    Jag har en på jobbet som är gravid och hon har börjat vagga fram :) jag är så avis.
  • lillyhammer
    LängtansBlåaBlomma skrev 2014-04-21 20:27:34 följande:
    Jag har en på jobbet som är gravid och hon har börjat vagga fram :) jag är så avis.
    Fy vilken jobbig situation. Att undvika gravida på stan är ju en sak, att stänga ner fb en annan, att gå omvägar kring förskolor ytterligare, men att varje dag behöva jobba tillsammans med en gravid 8 h/om dagen...tortyr???

    Har någon härinne provat akupunktur? Visserligen finns det ju inga vetenskapliga belägg för att det skulle fungera. Men många lovordar ju behandlingen och säger att de lyckats blir gravida genom detta. Men frågan är om de skulle blivit gravida ändå...

    Jag gick till en akupunktur en gång men hon ville att jag skulle komma in 2 ggr i veckan, vilket skulle resultera flera tusen kronor i akupunkturbehandlingar/månad vilket jag inte har råd med :/ Men jag vet inte. Placeboeffekten är ju trots allt väldigt stark...kanske värt?

    Som det är nu har jag börjat med träning. Yoga/tai chi för att lugna ner kroppen och tänka på annat. Känns som att det knappast kan göra mig mer ofrivillig barnlös...
  • Unaangelita

    Vi har inte provat akupunktur men har läst om det. Skulle va kul att prova. Själv har jag börjat träna 3 ggr i veckan, försöker gå ner några kilon och se om det blir lättare att bli gravid.. Har hört o läst om att det är svårare för överviktiga att bli med barn. Jag har väl 15 kg övervikt så borde gå ner lite. Vet någon om det gäller karlar också?? Spelar deras vikt någon roll?? Eller gäller det mest kvinnan?

  • Tiana

    Här avslutades påsken med en tur till akuten igår. Har lyckats bli överstimulerad av mina Pergotime tydligen... Och att komma fram till vanliga gyn är ju ett skämt en dag som idag.

  • dansar
    lillyhammer skrev 2014-04-21 20:57:31 följande:
    Har någon härinne provat akupunktur? Visserligen finns det ju inga vetenskapliga belägg för att det skulle fungera. Men många lovordar ju behandlingen och säger att de lyckats blir gravida genom detta. Men frågan är om de skulle blivit gravida än

    Jag gick till en akupunktur en gång men hon ville att jag skulle komma in 2 ggr i veckan, vilket skulle resultera flera tusen kronor i akupunkturbehandlingar/månad vilket jag inte har råd med :/ Men jag vet inte. Placeboeffekten är ju trots allt väldigt stark...kanske värt?



    Jag har provat! Gick hos en av Sthlms bästa, som är "specialiserad" på barnlöshet, i samband med vårt tredje ivf. Betalade 4000kr totalt och har aldrig fått så dåligt resultat! Det är förstås individuellt hur man svarar på behandlingen, men för oss var det att kasta pengarna i sjön. Riktigt trist! Det enda positiva var väl att det var rätt skönt, en timme avslappning typ.
  • lillyhammer
    Unaangelita skrev 2014-04-22 06:55:56 följande:
    Vi har inte provat akupunktur men har läst om det. Skulle va kul att prova. Själv har jag börjat träna 3 ggr i veckan, försöker gå ner några kilon och se om det blir lättare att bli gravid.. Har hört o läst om att det är svårare för överviktiga att bli med barn. Jag har väl 15 kg övervikt så borde gå ner lite. Vet någon om det gäller karlar också?? Spelar deras vikt någon roll?? Eller gäller det mest kvinnan?
    Övervikt kan ju vara en orsak till infertilitet. Men det handlar väl också mycket om leverne? En smal som dricker mycket alkohol och äter väldigt onyttigt har väl inte så bra hormonnivåer=sämre chans att bli befruktad. Vissa har bara lätt att lägga på sig fastän de äter nyttigt. Kanske också därför de kollar upp sköldskörtelhormonet då det påverkar fertiliteten!

    En mans spermiekvalite blir ju sämre ju mindre han rör på sig och om han inte får i sig alla vitaminer och mineraler. Det ena påverkar ju det andra. Men zink+folsyra och C vitamin är ju jättebra kombo för att öka spermieantalet å att vara ute och röra på sig mycket. Sen så oavsett att röra på sig ska ju frisläppa massa avstressande hormoner som har bra påverkan på kroppen oavsett om man går ner eller inte :D
Svar på tråden LESS på ofrivillig barnlöshet? Skriv av dig!