• Wira

    Om ni bara kunde uppskatta kärlek....

    Mariohn skrev 2014-01-06 19:24:01 följande:

    ...Det är ett helvetiskt gnällande på FL om påträngande familj och svärföräldrar som vill besöka efter förlossningen!! Bespara mig era dramatiska förlossningsberättelser och förklaringen till varför ni inte kunde sitta, ligga eller stå och inte klarade av att träffa folk. Givetvis ska ingen ta emot besök efter en förlossning om de inte känner att de orkar eller klarar av det. Så. Nu har vi det avklarat. Problemet här verkar inte handla om den sårbarhet man plötsligt konfronteras med direkt efter en förlossning, utan snarare om gravida kvinnor som redan innan förlossningen inser att de fått någon slags makt över det som sker och genom denna makt gärna vill bedriva en obehaglig diktatur i form av "JAG bestämmer att ingen får hälsa på och JAG bestämmer att ingen får...." 

    Det är tragiskt. Det finns inget finare än att ha människor omkring sig som älskar en. Och det finns inget finare än att veta att barnen har det. Jag trodde inte att mitt hjärta kunde få sig en rejäl törn igen efter att jag höll mitt barn i famnen första gången. Gissa vad? Att se honom i famnen på mina föräldrar var så fint att det gjorde ont. Att se min mans mamma nästan gråta av lycka när hon äntligen fick hålla honom var nästan ännu finare. Jag vet att om något händer oss föräldrar kommer det att svärma av folk som vill ta hand om vårt barn. Och jag vet att dessa svärmande människor skulle samarbeta. Eftersom de har ett enda intresse. Nämligen att våra barn ska ha det bra. 

    Så varför bråkar ni, redan innan förlossningen? Varför suckar och klagar ni över normala ting? Har ni funderat över att ni en dag själva (förhoppningsvis) kommer att stå där och vara mor eller farföräldrar till ett nyfött barn? Och vad det skulle betyda att bara få säga hej? Få lukta på det lilla liv som blivit till av ett liv ni en gång själva födde fram? Se för fanken till att uppskatta det ni har i livet. Det är inte en självklarhet att det finns kvar. En dag gör det inte det. 


     


    (Tråden riktar sig som sagt inte till er som haft svåra förlossningar, mått dåligt eller haft andra anledningar att inte kunna ta emot besök. Tråden riktar sig till folk som redan tidigt i graviditeten bestämmer sig för att inget är ok efter förlossningen) 


    Ja antagligen bråkar vissa redan innan förlossningen därför att de påträngande familjemedlemmarna börjat planera och pressa och hetsa om dessa långdragna besök med boende i huset osv INNAN förlossningen. De klarar inte av att vänta in den tiden och se om föräldrarna orkar med utan de ska köpa biljetter och ditten och datten flera månader i förväg. Då sätter man stopp för man VET INTE hur man mår efter en fl. Man vet kanske inte om man orkar med att bo med sina svärföräldrar i en tvåa i en hel vecka när man precis är hemkommen. Har man då dessutom en mamma (i min bästa väns fall) eller en svärmor som inte hjälper till ett dugg utan som sliter till sig nyfödingen och vägrar släppa, som själv försökt få barnet att snutta vid SITT bröst (!!) och som inte drar sig från att gå in i föräldrarnas sovrum på natten och lyfta på täcket (de samsover) för att "titta till barnet" - ja då måste man sätta stopp redan innan dessa planer har eskalerat. Detta har jag full förståelse för. Sist min väns mamma höll i deras fem veckors bebis så vägrade hon släppa trots att det gått flera timmar och han var hungrig. Jag var där och såg hela cirkusen och hade nog hakan i backen i tre dagar efteråt. Tanten höll barnet stenhårt och värjde sig från deras försök att ta honom och detta pågick tills mannen helt sonika vred armarna upp på ryggen på henne. Sen åkte hon ut. Alla som vill besöka är inte fulla av kärlek, vissa är bara fruktansvärt ego...och jävligt störda. Själv har jag ytterst respektfulla egna föräldrar, svärfar är den underbaraste som finns och även om svärmor kan vara extremt krävande (läs: kontrollerande martyr) så har jag än så länge gott med tolerans för hennes tilltag ;) De kommer alla vara välkomna att hälsa på bebis på BB när den tiden kommer men hade jag haft en likadan mamma som min vän så har så hade jag nog murat in mig..
  • Wira
    Mariohn skrev 2014-01-06 20:05:33 följande:
    Vilken del av trådstarten missade du? Var det möjligen den där jag förklarade att jag undanber mig berättelser som denna? Dvs berättelser om onormala situationer? 

    Men du länkar ju hit från en tråd där svärmodern INTE är normal som bosätter sig veckovis hos ts. Där tanten inte beter sig speciellt hälsosamt med barnen heller dessutom. Tycker du brukar skriva jävligt bra inlägg men efter ditt surpissiga svar här så hoppas jag bara du lyckas pilla ur julgranen ur r*ven. Vad vill du med tråden liksom? Påminna alla som HAR bra relationer att de ska uppskatta dessa? - ja det gör dom nog redan. De som å andra sidan har ett litet helvete (som ts, i tråden du länkar hit från då) ska alltså bara hålla käft och acceptera "kääärleken" oavsett normalitetsgrad i den? För om samtliga med problem bara är gnälliga jävlar som bör omfamna sina halvstörda släktingar kan jag bara gratulera dig för att du aldrig behövt ta hand om sådana bojsänken. Lycka till med granen som sagt, du var mycket roligare utan den.
  • Wira
    Mariohn skrev 2014-01-06 20:45:54 följande:
    Absolut! Jag menar bara att man inte måste vända taggarna utåt och börja kriga för att man har makten. 

    Och varför tror du att man börjar kriga för att man tror sig ha någon makt? Ts har ju förklarat att detta börjat för att just SVÄRMODERN börjat. Hon har ju inte börjat svinga någon maktklubba? Läser du i syne?
  • Wira
    Mariohn skrev 2014-01-06 22:39:15 följande:
    Det myntet trillade ner långsamt. Jag förstår ditt inlägg bättre nu. Jag postade där baserat på de inlägg som förekommer i tråden, inte på ts eget. Men det var nog inte helt supersmart. Jag ber om ursäkt för min spydighet! 

    Sorry, tolkade din länkning som ett direkt svar till ts. Har nästan bara läst hennes inlägg i den tråden så om någon gnäller på underbara och respektfulla svärisar kan jag hålla med om att det är gnäll. Drar tillbaka min egen spydighet!
  • Wira
    Mariohn skrev 2014-01-06 22:45:11 följande:
    Man kan inte BESTÄMMA det. Men man kan önska och drömma om det. Och det är just dessa önskningar och drömmar som verkar bringa fram monstret i en del gravida kvinnor.

    Ja så länge man lägger fram det som en öppen fråga är det väl bara att säga tack men nej tack. Om släktingen vägrar ta emot ett artigt nej eller helt enkelt spikar planerna klart helt utifrån egna drömmar kan jag förstå krigsförklaring.
  • Wira
    Mariohn skrev 2014-01-06 22:47:05 följande:
    Och granen? Vad var det om? :´)

    Ja...jag skyller på..nä jag kommer inte på ngt 🌲 👉🌹?
  • Wira
    Mariohn skrev 2014-01-06 22:55:10 följande:
    Jag kan också förstå irritationen där. Men en krigsförklaring hade jag nog inte langat fram enbart baserat på det Då får man helt enkelt stå på sig och säga ifrån på ett trevligt sätt. Ett "Nej vi har faktiskt bestämt att vi..." och sedan fortsätta med "ska vi duka nu?" och inte lämna en öppning för fortsatt diskussion. Fortsätter den ändå får man överlämna åt sin partner att säga ifrån på skarpen på det vis den anser lämpligt. Och sedan släpper man det. För faktum är och kvarstår. Ingen kommer in på förlossningen och rycker barnet ur armarna på en. Det händer inte. Och tanken, önskan, viljan, i detta fallet, är av omtanke. Illa uttryckt sådan. Krigsförklaringar sparar jag till folk som aktivt gör mig illa och som behöver oskadliggöras. Lyckligtvis händer det aldrig Utom för ett år sedan när en sverigedemokrat slog ner mig helt höggravid men han har sig självc att skylla att han aldrig kommer att få komma på grillfest!! 

    Mja. Hade jag sagt nej till min kära svärmor OM hon insisterat på ngt liknande som jag inte varit ok med hade ett nej inte accepterats. Det hade inte spelat någon roll om man avslutar diskussionen tydligt, hon hade blivit helt galen och röjt som en besatt tills man ger med sig. Nu snackar vi stirrande ögon, flaxande armar och gälla skrik. Och eftersom jag inte är en sån som viker ner mig hade det inneburit att hon sagt upp kontakten. Hon gjorde nämligen så med sambons syrra, i tre år. Detta för att hon inte fick ha deras barn på övernattning vid en ålder på fem dagar. Så där hade det nog blivit krig...av isande tystnad. Vissa människor förstår inte artighet, de förstår bara verbala raketgevär ;) Kan förhoppningsvis behålla mitt i garderoben i många år till men vem vet, snart har man väl en egen tråd här...
Svar på tråden Om ni bara kunde uppskatta kärlek....