Abort trots planerad grav!

Jag tror att du bara fått lite kalla fötter och panik. Jag blev gravid i höstas och helt plötsligt mådde jag illa av att se små barn, läsa gravidböcker fick mig att kräkas, bebiskläder i affärer gjorde mig yr och illamående. Jag ville inte ens tänka på att jag var gravid. Nästan hoppades på missfall. Nu har det gått några månader och jag är så lycklig över att det växer någon i min mage. Jag fick helt enkelt panik i början. Tror inte det är så ovanligt egentligen, bara det att ingen pratar om det.

Tja att "döda ett foster" är inget problem för mig! Ser det inte på det sättet, det lever inte för mig, det är en cell än så länge. (Jag) du kan ha rätt att det är vanligt, synd att man inte hör och läser mer om det bara :(

Kan tillägga att jag är i vecka 5 bara

Gissar att du har lite panik... Antar att du och din sambo har pratat igenom detta innan och att du då var positivt inställd. jag tror inte att du har så mycket att oroa dig för - man har 9 månader på sig att förbereda sig av en anledning Försök att lugna dig och vänja dig vid tanken - det är ju inte andras barn som ska bli ditt, när du väl ser ditt barn, eller känner det sparka, så kommer du med största sannolikhet att bli helt såld. Rätt tid att få barn finns nog inte, men barn behöver i regel inte mycket mer än kärlek, mat och omsorg...

Jag kände samma som du och tycker fortfarande barn som inte har någon relation till mig är snoriga och jobbiga. Min dotter däremot är bäst och sötast och roligast och smartast och hon bajsar rosor osv osv...

Min Kurator som har 25 års erfarenhet säher att det är mucket vanligt känsla. Vissa genomgår IVF och sedan vill göra abort. Det är lite spel av naturen. Men ge det lite tid inna du bestämmer dig. Prata med din partner Lucka till

Jag känner precis som flera av er skriver. Det känns skönt att veta att det finns fler som känner samma! Jag har alltid velat ha barn och när jag nu fick veta det började jag bara gråta och blev inte alls glad. Min sambo däremot blev överlycklig. Har en massa konstiga känslor som gör att jag blir nere. Som (jag) skriver, så känner jag just nu.