Inlägg från: Anonym (Jag) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Jag)

    Abort trots planerad grav!

    Jag tror att du bara fått lite kalla fötter och panik. Jag blev gravid i höstas och helt plötsligt mådde jag illa av att se små barn, läsa gravidböcker fick mig att kräkas, bebiskläder i affärer gjorde mig yr och illamående. Jag ville inte ens tänka på att jag var gravid. Nästan hoppades på missfall. Nu har det gått några månader och jag är så lycklig över att det växer någon i min mage. Jag fick helt enkelt panik i början. Tror inte det är så ovanligt egentligen, bara det att ingen pratar om det.

  • Anonym (Jag)
    Bam01 skrev 2014-01-22 00:37:46 följande:
    Men du är ju fortfarande väldigt ung, enligt mig. Jag studerar nu sista året på universitet och fyller 27 i vår och känner mig inte alls redo. Jag känner ingen på det universitetet där jag pluggar som har eller ska ha barn snart och det är ett stort universitet. Lev livet innan du skaffar barn, det är verkligen inte försent vid 30 eller 30 plus. Det är en fantastisk ålder att skaffa barn i. När jag var 20 tyckte jag att 25 var mycket, jag trodde att jag vid 25 skulle säkert känna att det är dags. Men nu när jag fyller 27 förstår jag att jag fortfarande är ung och att det finns så mycket spännande saker att göra: jobba, resa, njuta av kvalitetstid med min sambo (och oj så vi njuter! Vi älskar det). Det kan låta som något som många säger och som andra, föräldrar oftast, kritiserar. Som att man kan göra allt det där med barn också, men det stämmer inte. Den friheten som jag och min sambo har idag skiljer sig verkligen från de som har barn. Vi behöver inte lägga någon, hämta från dagis, hjälpa med läxor osv. Det är säkert givande det med, men det är inget man behöver ha bråttom med. Det kommer komma. Stressa inte fram det. Och förresten, du kanske aldrig blir sugen på barn och det är helt ok det med. Jag känner några över 60 som aldrig fick barn eller adopterade och de verkar otroligt nöjda över sina liv. Det finns inget som säger att du måste känna på ett visst sätt. Och jag tycker att det är riktigt märkligt att folk frågar dig. Där jag bor är de flesta småbarnsföräldrar runt 40 och jag bor inte i Stockholm. Läs mer på nätet, det finns många som känner som dig. 
    Men till skillnad från dig har ju TS antagligen funderat på barn, planerat det och då velat ha. Hennes problem är snarare, som jag förstår det, att hon helt plötsligt efter plusset känner annorlunda.
  • Anonym (Jag)
    Anonym (Konstig) skrev 2014-02-02 08:33:03 följande:
    Tack för alla svar! Är nu i vecka 8 och mår illa som f*an, gör det hela inte lättare. Jag har fortfarande inte bestämt mig. Sambon vill ha barn, men säger att han står på min sida oavsett vad.  Har bokat gyn-undersökning på abortmottagningen nästa vecka, efter det besöket måste vi bestämma oss. 



    Jag mådde också illa som fasen i början. Mår fortfarande lite illa i vecka 18. I början fick det mig att bli ännu mer illvillig inställd till bebisen, men nu är jag så kär i den lilla varelsen i min mage så att hjärtat värker. Och då är detta en bebis som ALDRIG skulle ha blivit till, vi skulle ju leva utan barn.
Svar på tråden Abort trots planerad grav!