Baby blues

Hej!

Det är helt normalt det du känner och speciellt med första barnet så är det en stor omställning. Jag kommer ihåg att jag stod och grät i duschen några dagar efter första barnet kommit och det faktiskt en sorgens gråt över att inget skulle bli som det varit förut. Det är ju så men tids nog växer man in i rollen som förälder. Jag trodde det var något konstigt med äldste sonen eftersom han hade så svårt att somna men nu har jag förstått att han nog ville ligga vid bröstet alt hud mot hud mer än vad han fick. Så länge de får det behovet tillgodosedda så brukar de vara lugna. Se bara till att få avlastning ibland om möjligt.

Att bebisen vill vara nära är heller inget konstigt nu i början. Jag själv hade jättesvårt för det och kunde inte förstå varför bebisen inte bara kunde somna när man lade ner den i vaggan/vagnen. Tyvärr funkar det ju inte på det sättet utan småbebisar vill bli burna eller ligga hud mot hud. Påfrestande men accepterar man att det bara är så det är så är det lättare att hantera. Tids nog blir de mer självständiga och jag lovar att soffmyset med din sambo kommer tillbaka snart. Jag brukade lägga mellansonen på en kudde i soffan och sedan sov han där medan jag och mannen kollade på tv och åt godis. 

Om du känner att de jobbiga känslorna tar överhanden råder jag dig att kontakta BVC som kan förmedla samtalskontakt. Jag kan dock lugna dig med att du kommer att vänja dig vid omställningen att få barn samt att bebisen inte kommer ha ett lika stort närhetsbehov hela tiden. Det går över.