Hon är 3 år och har slutat att lyssna igen....

Ibland får man prova att "skoja bort det" som händer lite...annars blir man trött på sig själv! ;) och man kan försöka få det att verka som om man är på barnets sida i många situationer genom att t.ex. först bekräfta och sedan komma med sitt budskap!

typ: "Ja jag hör och förstår att du vill ____. Det hade varit kul och det kan vi väl göra på lördag? Just nu så går det inte eftersom ____." nått i den stilen? 

Det är verkligen inte kul när man upptäcker att man bettet sig som en 3-åring själv (fast man är vuxen!) tillbaka mot sitt barn...ojojoj....men då kan man ju be om förlåtelse å säga att det var dumt gjort och vad/hur man borde gjort istället? :) 

Vår son har varit en riktig prövning genom 3-årsåldern! Nu, som nyss fyllda 4 år så är han betydligt mer resonerande och förstående och därmed även mindre sk. "trots" även om det såklart inte är helt fritt och väl heller aldrig kommer bli? ;)