Ångrar abort

Det är så sorgligt att läsa era historier. Vi får försöka komma ihåg att vi fattade beslutet där och då baserat på olika omständigheter. Självklart vill man att allt hade varit annorlunda, men ibland måste man fatta ett tufft beslut och försöka gå vidare.

Själv är jag väl halvvägs uppe i min abort nu, och det är mycket tankar och känslor. Tog första tabletten igår och andra ska tas imorgon bitti. Saknar min sambo som är bortrest just idag och imorgon, önskar att jag hade någon att prata med men det är ingen annan som vet om graviditeten.

Vi vill ha barn så småningom, när ekonomin är bättre, så jag vet att vi kommer gå vidare mentalt efter det här, men just nu känns det jobbigt.

Jag genomförde aborten själv idag, en medicinsk abort hemma. Var lite orolig över att göra det helt själv, men jag kunde smsa/ringa min sambo eller kontakta kliniken om något skulle kännas fel. Som tur var gick allt bra tror jag, det gjorde skitont i ungefär en halvtimme men sedan släppte smärtan.

Jag vet inte hur jag kommer må framöver eller i framtiden angående aborten, men kanske känner jag lite mer distans än andra har gjort i tråden. Det känns skönt att det är över nu, det kändes väldigt jobbigt att vara gravid och veta att vi inte kunde behålla det, att behöva smussla med illamående på jobbet och samtidigt känna sig tom och ledsen inuti. Nu känns det som att vi är på rätt spår igen, och vi har även fått en godkäntstämpel i rumpan på att vi kan få barn, så förhoppningsvis kan vi bli gravida igen i framtiden när vi känner oss mer redo.

Stor kram till er alla. Kämpa på och försök se det positiva i er livssituation just nu. Ett barn passar kanske mycket bättre om ett eller två år för er? Försök uppfylla era drömmar och mål fram tills dess, förbättra ekonomin/utbildningen eller hitta er drömprins eller vad det nu kan vara. Snart är vi här igen och då behåller vi!