Vill bli gravid efter avbruten graviditet

Jag har inte avbrutit men förlorat en son i magen i vecka 22. Jag tror att jag kan förstå en del av det du känner. Det var det värsta min man och jag har varit med om. Jag brottades med skuldkänslor ganska länge, jag ville ju ha ett barn men jag ville ju inte ersätta min lille pojke. Jag fick också höra olika, en del sa vänta, andra sa kör på... Vi bestämde oss dock för att försöka direkt. Jag tyckte att efter 3-4 månader hade jag sörjt färdigt och förstod inte varför det dröjde. Det tog oss 10 månader att bli gravida igen, och det var lite jobbigt. Gör som ni känner är rätt! Efter förlossningen hade jag så mycket kärlek kändes det som, och jag hade ingen bebis att ge den till. Jag hade kunnat ge båda mina armar och ben för att få tillbaka min lille pojke. Känner så med er. / Kram

MrsP79

Äldre 12 Feb 15:56

#6

hope27 skrev 2014-02-12 00:06:32 följande:

Tack för ditt svar =) Beklagar så hemsk mycket. Jag tror du har helt rätt, man får nog känna efter hur det känns. För jag har nog aldrig hört från läkare så många olika svar på en fråga. Har nog nästan kommit fram till att jag helt enkelt ska försöka känna efter på kroppen och psyket hur det känns efter första mensen. Och känns det bra så kör vi nog på direkt. Rädslan är precis som du skriver att det ska ta tid och all den oro som det kommer medföra. Men samtidigt när jag läser ditt inlägg så blir jag lite glad, för även om det tar tid så kommer det förr eller senare. Och ni lyckades till slut =) Tog det ungefär den tiden att bli gravid tidigare också, eller upplevde du att kroppen på något vis förändrats, att de tog längre tid efteråt än tidigare? Och kanske men dum fråga, men kände du mycket oro under den nya graviditeten? Är så orolig för att jag inte kommer kunna slappna av. Jag var redan stressad under denna graviditet (pga jobbet) och i mina tankar känner jag ständig skuld för att min stress skulle ha inverkat på graviditeten och att det var mitt fel att min pojke fick en hjärtmissbildning. Läkaren sa att det finns ingen chans i världen att jag har orsakat detta, men hjärnan tänker inte logiskt när man är i chock och sorg. Jag känner igen mig så i det du skriver, känner jag har hur mycket kärlek att ge, vill ha och älska ett barn. Men jag har inget barn att ge det till. Känner mig som en mamma men utan ett barn. Det skapar en enorm ångest. Kram =)

För det första, om du känner dig som en mamma så ÄR du en mamma, en mamma till en änglabarn! Det kan ingen ta ifrån dig. Jag var väldigt frustrerad och arg och rädd att jag inte skulle bli gravid igen. Jag blev gravid på första försöket med vårt änglabarn, så jag trodde att det skulle gå fort. Men det var ju vår lille pojke (som nu är 7 månader) som vi väntade på! Jag fick utslag på ägglossningstest två månader efter. Så egentligen kan man väl säga att det tog 8 månader. Helt inom det normala (men jobbigt ändå)! Kan kanske ha lite med min ålder att göra (skulle fylla 33 när vi förlorade sonen). När jag väl blev gravid så var jag naturligtvis världens lyckligaste! Men så rädd! Jag gick hos kurator både efter missfallet ( han räknas som missfall, var 21+2 veckor) och under den nya graviditeten. Jag accepterade rädslan, den fanns där bara liksom, kunde inte göra mig av med den. Och du, det var INTE ditt fel, du kan INTE ha orsakat det. Jag kände samma sak, att jag hade gjort något fel, något som dom inte kunde se. Jag kan ibland känna lite av det fortfarande, men jag har accepterat att jag i vilket fall som helst inte kunde ha gjort något annorlunda. För vad jag än eventuellt gjorde fel (vilket jag ju inte gjorde) så kunde jag inte hjälpa det. Blev lite invecklat, men hoppas du förstår. Herregud, kvinnor blir ju gravida och föder barn mitt under pågående krig! Det kommer att gå bra för dig/er, det är en resa du är på just nu, bara att åka med! Kram

MrsP79

Äldre 12 Feb 15:57

#7

snerkan skrev 2014-02-12 10:39:24 följande:

Jag sitter i precis samma sits. Fick avbryta graviditeten i v 18 efter att de upptäckte på RUL att våran lilla pojke var allvarligt missbildad och inte skulle överleva. Imorgon är det två veckor sedan aborten genomfördes. Jag blev också sövd och skrapad efter. De tog prover o skulle även obducera för att vi ska få svar på vad som gått fel. Jag känner också att jag vill bli gravid igen så snart det bara går.. har köpt både gravtest o äl test, gravtest en visade negativt redan efter en vecka. Skönt! Har läst o läst allt jag kommer över på nätet och så som jag förstår det så ska det inte vara någon fara att bli gravid direkt. Är kroppen redo så går det annars dröjer det. Jag tänkte börja m äl tester sen men vet inte när jag borde börja:s

Beklagar er förlust också! Kram

MrsP79

Äldre 25 Feb 19:58

#16

snerkan skrev 2014-02-25 16:02:28 följande:

Hur hanterar situationer där ni träffar gravida? Det är flera i min omgivning, grannar," släkt" med flera som väntar barn o vi skulle ha fått ungefär samtidigt. Jag vet inte hur jag ska bete mig.. jag tycker det är skit jobbigt rent ut sagt.

Jag tyckte att det var jättejättejobbigt. Det gjorde ont i hela mig. En kollega var gravid och henne kunde jag ju inte undgå att träffa när jag började jobba. Det var naturligtvis väldigt jobbigt för henne också. Jag utvecklade tyvärr lite social fobi, gick nästan aldrig ut, och lät bli att gå på släktkalas när min mans gravida kusin skulle komma. För vissa är det kanske inte alls jobbigt, och vissa tycker kanske att det är fel att undvika andra gravida. Men jag kände inte att jag skulle behöva tvingas att må sämre än jag redan gjorde. Jag mådde bättre av att vara hemma, medans min man gick på kalas. Så här var det för mig ända tills jag blev gravid igen, vilket tog 10 månader. Jag har inga direkta råd att ge, men gör det som känns rätt för dig, bry dig inte om vad någon annan tycker. Kram till dig och er andra i tråden, det blir bättre, jag lovar!

MrsP79

Äldre 25 Feb 23:47

#20

Måste bara säga att det är väldigt skönt att veta att fler känner som jag kände. Trodde att jag var konstig! Önskar att ni och jag inte behövde känna så, men man styr ju inte över sina känslor.

MrsP79

Äldre 24 Jun 21:47

#192

hope27 skrev 2014-06-24 21:16:30 följande:

Hej på er allihopa,

Börjar kännas riktigt tungt nu med försöken.... 4 försök och INGET. Nästa månad blir det 5 försöket.... och jag har inga förhoppningar alls. låter kanske överdrivet men just nu känns det som att jag aldrig kommer bli gravid :( känns så overkligt.

och inte nog med detta... var hos gyn som säger att det ser ut som att jag har en cysta på ena äggstocken........ det bör inte påverka, men det visste hon inte heller helt.... ska på nytt besök efter mensen.........

någon annan som försökt ett tag nu utan resultat?

skit, skit, skit har jag bara lust att säga

Precis så kände jag mig efter några månaders försök! Hade (har fortfarande) också en cysta på ena äggstocken, men läkaren sa att det inte påverkade alls. Kom ihåg att du väntar på någon speciell! Jag vet att det är jättejobbigt och att det förmodligen inte hjälper vad någon annan säger. Jag var själv helt övertygad om att jag inte skulle bli gravid igen, så pass att vi kontaktade en fertilitetsklinik. När vi hade fått klartecken från dom att vi kunde återkomma om några månader (ett år efter förlossningen), så blev jag gravid månaden efter! Jag håller alla tummar och tår för er skull! Kram

MrsP79

Äldre 24 Jun 23:38

#195

hope27 skrev 2014-06-24 23:07:43 följande:

tack för ditt svar =) det hjälpte faktiskt. tyckte om det du skrev att man ska komma ihåg att man väntar på någon speciell. det ska jag lägga på minnet och påminna mig själv om när väntan känns outhärdlig, så kanske det blir lite lättare för stunden =)

skönt att höra att cystan inte påverkade för dig =) har aldrig haft någon cysta tidigare och har kollat mig regelbundet så jag blev ju lite förvånad över det, men gyn sa att cystor ofta kan komma när det är stora hormonella förändringar t ex graviditet, så det är väl därför. och enligt henne så brukar de försvinna av sig själv.

ja, jag satt ju och kollade adoption härom dagen. känner mig helt löjlig, för egentligen är väl 4 månader inte mycket... men efter att ha varit med om det som man har, så är 4 månader en evighet. man var ju gravid och helt plötsligt är man inte..... man tänker inte riktigt rationellt efter det.

hur många försök tog det ungefär för er?

tack för svaret, verkligen. satt här och höll på att bli knäpp känns det som. känner mig som ett litet barn som hade kunnat sätta mig och skrika och böla för att jag inte får det jag vill ha =(

kram =)

:)

MrsP79

Äldre 21 Jul 09:23

#274

Räkans och Inzmra! Jag förstår helt hur ni känner, men JA! Såklart att det är ok att vilja bli gravid direkt igen! Ni vill ju ha barn! Inget kan ersätta er lilla bebis som inte kunde fortsätta livet, men en annan bebis kan förmodligen hjälpa till att läka såren i själen. Hen kommer inte bli en ersättningen, utan en alldeles egen liten person som ni kan ge all er kärlek till! En ny graviditet kommer förmodligen att vara fylld av oro, men det är bara att hänga med, det går liksom inte att ta bort oron efter att ha varit med om det ni (vi) har varit med om. Jag håller alla tummar och tår för er!

Hope27, grattis till plusset, jag blev så glad för din skull att det kom en tår! Även om du är orolig, försök att njuta så ofta du kan, om så bara i någon minut i taget!

Vill bli gravid efter avbruten graviditet

INNEHÅLL