• hope27

    Vill bli gravid efter avbruten graviditet

    För bara några dagar sen avbröt vi graviditeten (pga allvarligt hjärtfel) i v 16 (fick föda ut pojken och därefter fick de göra en skrapning för att få bort moderkakan, den ville inte komma ut själv). Det är det värsta jag någonsin har varit med om, och tomheten och saknaden efter min fina lilla pojke som jag känner nu går inte att beskriva med ord. Jag vet att jag aldrig kan ersätta min pojke med en annan bebis men jag kan inte sluta tänka på att bli gravid igen så fort som möjligt. Det är den enda tanken som håller mig från att inte bryta ihop helt nu. 


    Det jag nu funderar på är hur länge man bör vänta? Hur länge väntade ni som varit med om samma? Gör det någon betydelse i hur länge man bör vänta om man har fått göra en skrapning också? Alla läkare och barnmorskor säger helt olika så jag tänkte att det är bäst att höra med er som faktiskt varit med om detta och blivit gravida igen. Det som skrämmer mig lite är den läkaren som sa att det är större missfallsrisk om inte väntar 3 menscyklar.... 



    Jag vill försöka igen direkt efter första mensen. Bortsett från att jag blödde mycket på sjukhuset, har jag knappt haft någon blödning hemma. Inte heller någon smärta och det lilla som jag blöder nu börjar se ut som det sista... ja, ni vet nog hur jag menar. Så jag tror att min kropp återhämtar sig bra i alla fall. Detta var vårt första barn. Har aldrig haft missfall tidigare, blev gravid på andra försöket och enligt läkaren var detta bara en slump.... så jag hoppas innerligt på att jag har någon fördel i alla fall för att bli snabbt gravid igen och få ett friskt barn. 

    Kram till er alla som varit med om samma <3


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-02-11 16:33
    ingen som kan svara??? pls ni med erfarenhet...
  • Svar på tråden Vill bli gravid efter avbruten graviditet
  • la vie en rose
    plopp76 skrev 2014-05-13 21:34:48 följande:
    Ja vad ska man säga? :) Jag fick mens (eller nåt) i lördags och det har hållit i sig. Blödde inte så mycket i lördags, men desto mer i söndags och igår. Idag har det avtagit lite tror jag. Så jag får väl se om jag får nån ÄL här framöver, hoppas det!

    Med sorgen kämpar vi på, det börjar ändå kännas lite lättare när vi båda ser att min kropp verkar somma igång. Det enda vi vill är att börja försöka igen. Så nu laddar vi :)
    Grattis till ett viktigt delmål på vägen, kan man väl säga? :) Går själv och väntar på första mensen, det är mitt närmaste delmål.

    Sorgen kommer lite som vågor för mig. Jag är igång och jobbar och ibland kan jag hålla mig sysselsatt och må nästan som vanligt. Sedan kan jag se något som påminner, när jag är som minst beredd och då sköljer sorgevågen över mig.

    En vikarie på mitt jobb skulle på rutin-ultraljud igår. Jag blev gravid någon månad före henne. Fan vad ont det gör! Hon har dessutom två barn sedan innan. Jag vill inte heller vara bitter, barnlös och obekväm, så jag tvingar mig själv att ställa lite artiga frågor till henne emellanåt och försöker liksom stänga av känslorna...
  • snerkan
    la vie en rose skrev 2014-05-14 10:31:12 följande:
    Grattis till ett viktigt delmål på vägen, kan man väl säga? :) Går själv och väntar på första mensen, det är mitt närmaste delmål. Sorgen kommer lite som vågor för mig. Jag är igång och jobbar och ibland kan jag hålla mig sysselsatt och må nästan som vanligt. Sedan kan jag se något som påminner, när jag är som minst beredd och då sköljer sorgevågen över mig. En vikarie på mitt jobb skulle på rutin-ultraljud igår. Jag blev gravid någon månad före henne. Fan vad ont det gör! Hon har dessutom två barn sedan innan. Jag vill inte heller vara bitter, barnlös och obekväm, så jag tvingar mig själv att ställa lite artiga frågor till henne emellanåt och försöker liksom stänga av känslorna...

    Det känns verkligen som att sorgen aldrig kommer försvinna helt man kanske bara lär sig att hantera den. Vad starkt av dig att ändå engagera dig o försöka vara artig mot din gravida kollega! Jag klarar inte av att träffa andra gravida än faktiskt. Jag har flera i min omgivning som skulle ha fått barn samtidigt o strax efter, granne precis samtidigt i slutet på juni, och min sambos båda syskon ska ha i aug o sept. Men det känns fortfarande för svårt att träffa dem. Jag hoppas att det lilla pyret som växer i magen just nu får stanna kvar och att det hjälper mig att komma vidare! Kram till er allihop!♡
  • plopp76
    la vie en rose skrev 2014-05-14 10:31:12 följande:
    Grattis till ett viktigt delmål på vägen, kan man väl säga? :) Går själv och väntar på första mensen, det är mitt närmaste delmål.

    Sorgen kommer lite som vågor för mig. Jag är igång och jobbar och ibland kan jag hålla mig sysselsatt och må nästan som vanligt. Sedan kan jag se något som påminner, när jag är som minst beredd och då sköljer sorgevågen över mig.

    En vikarie på mitt jobb skulle på rutin-ultraljud igår. Jag blev gravid någon månad före henne. Fan vad ont det gör! Hon har dessutom två barn sedan innan. Jag vill inte heller vara bitter, barnlös och obekväm, så jag tvingar mig själv att ställa lite artiga frågor till henne emellanåt och försöker liksom stänga av känslorna...
    Tack och jo visst känns det som ett delmål :) Ska bli intressant att se om ägglossningen kommer under nästa vecka :)

    Känner igen det du skriver om sorgen, dte kommer i vågor. På hemmaplan är det mesta lite enklare och jag känner mig inte så utsatt. På jobbet är det tuffare. Men små steg åt rätt håll varje dag.

    Starkt att kunna kommentera din kollegas graviditet... jag klarar inte att rnga min bästa vän som fick sin lilla dotter 4 dagar innan jag fick mitt MF. Det gör så himla ont att ta sig över den tröskeln. Men jag ska över den, när jag känner mig redo.
    snerkan skrev 2014-05-14 18:07:40 följande:

    Det känns verkligen som att sorgen aldrig kommer försvinna helt man kanske bara lär sig att hantera den. Vad starkt av dig att ändå engagera dig o försöka vara artig mot din gravida kollega! Jag klarar inte av att träffa andra gravida än faktiskt. Jag har flera i min omgivning som skulle ha fått barn samtidigt o strax efter, granne precis samtidigt i slutet på juni, och min sambos båda syskon ska ha i aug o sept. Men det känns fortfarande för svårt att träffa dem. Jag hoppas att det lilla pyret som växer i magen just nu får stanna kvar och att det hjälper mig att komma vidare! Kram till er allihop!
    Kram tillbaka :) Har precis som du ett par som ska ha sina i samma tid som jag skulle fått min. Men nu får jag följa deras magar på FB instället... usch, inte roligt!
  • RockTheRebell

    Plopp!? Min bästa vän skulle ha 6 dagar efter mig och fick sin bör hon skulle. Det var nästan det jobbigare av allt i sorgen :( så vet era positioner. Vi har eller har haft.det väldoft lika allihop här känner jag.

  • Ee

    Hej!
    Jag hittade nyss den här tråden och det känns väldigt skönt att läsa om fler som varit med om samma sak.. För 6 veckor sedan upptäcktes en grav missbildning på hjärtat på vår pojk i magen. Läkarn gav ingen bra prognos så vi valde att avbryta grav... Sjukt jobbigt beslut och än jobbigare att genomföra det :( Men det kändes som rätt beslut för oss.

    I veckan ringde läkarn och svaren från fostervattnetsprovet och obduktionen hade kommit. Ingen kromosomavvikelse, däremot var hjärtat än mer missbildat än han sett på RUL.

    Vi mår rätt bra trots allt, vi valde att börja jobba igen rätt omgående efter avbrytandet. Nu har jag haft en mens och vi har planerat att börja försöka på nytt.. Har dock börjat bli riktigt nervös över detta.. Kommer det gå bra den här gången om vi blir gravid igen? Hur kommer det kännas? Innan denna avbrutna grav hade vi ett missfall i v. 14.. Vi vet inte vad som var fel då..

    Vi har iaf blivit lovade att få komma på tätare UL undersökningar för att göra hjärtspecifika ultraljud när och om vi blir gravida igen.. Det känns bra, men är så sjukt nervös att börja försöka igen.. Tack så mycket för att ni delar med er. Jag upplever att det är så få som vågar prata om det här. Det är väldigt få som vågar fråga om det..

  • la vie en rose

    Delmål nr två uppnått: mensen har kommit! Har väl aldrig varit så glad över det som idag ;D Precis i rättan tid dimper dessutom en 20% rabattkupong från apoteket ned i brevlådan. Reserveras till ägglossningstest.

    Ett steg i taget, blicken stadigt framåt...

  • la vie en rose
    Ee skrev 2014-05-16 10:38:57 följande:
    Hej!
    Jag hittade nyss den här tråden och det känns väldigt skönt att läsa om fler som varit med om samma sak.. För 6 veckor sedan upptäcktes en grav missbildning på hjärtat på vår pojk i magen. Läkarn gav ingen bra prognos så vi valde att avbryta grav... Sjukt jobbigt beslut och än jobbigare att genomföra det :( Men det kändes som rätt beslut för oss.

    I veckan ringde läkarn och svaren från fostervattnetsprovet och obduktionen hade kommit. Ingen kromosomavvikelse, däremot var hjärtat än mer missbildat än han sett på RUL.

    Vi mår rätt bra trots allt, vi valde att börja jobba igen rätt omgående efter avbrytandet. Nu har jag haft en mens och vi har planerat att börja försöka på nytt.. Har dock börjat bli riktigt nervös över detta.. Kommer det gå bra den här gången om vi blir gravid igen? Hur kommer det kännas? Innan denna avbrutna grav hade vi ett missfall i v. 14.. Vi vet inte vad som var fel då..

    Vi har iaf blivit lovade att få komma på tätare UL undersökningar för att göra hjärtspecifika ultraljud när och om vi blir gravida igen.. Det känns bra, men är så sjukt nervös att börja försöka igen.. Tack så mycket för att ni delar med er. Jag upplever att det är så få som vågar prata om det här. Det är väldigt få som vågar fråga om det..
    Välkommen till tråden Ee! Jag har precis som du ett missfall bakom mig, före avbrytandet. På onsdag ska jag och min man på återbesök och hoppas då få svar från obduktionen samt se om vi kan få extra stöd om vi blir gravida igen. Jag känner igen orostankarna inför att försöka igen. Kommer vi våga glädjas? Men vi vill ju båda så gärna, så att avstå från att försöka igen finns liksom inte.

    Skönt att höra att ni blivit lovade extra undersökningar nästa gång. Man går ju aldrig säker, men mesta möjliga stöd på vägen vore ju guld värt och denna gången vore det väl sjutton om det inte var vår tur! Tredje gången gillt ju!

    Stor kram till dig och alla andra här som kämpar och hoppas!
  • Ee

    Hej igen!
    Vi lyckades träffa en riktigt bra läkare. Han som gjorde RUL råkade vara hjärtspecialist på spec. Mödravården :) Han sa flera gånger då när vi träffade honom att vi specifikt ska be att få komma till honom nästa gång! Han sa det även nu när han ringde om obduktionssvaret. Samt då att få komma på tätare kontroller. Den läkaren skulle även starta ett projekt där han gör vul i typ v. 13-14 för att kolla fosterhjärtan, dock är projektet riktat mot överviktiga kvinnor, vilket jag inte är. Men om han hade hunnit lära sig tekniken så skulle han göra den kontrollen på oss också. Hjärtfelen går inte att se hur tidigt som helst dock.. Han trodde att han nog skulle ha kunnat se detta fel i v. 16, så lite tidigare iaf. Men då var ju hjärtat helt livsodugligt...

    Det är både spännande och läskigt detta med att starta om på nytt.. Jag tror det kommer dröja innan man vågar slappna av. Men vi vill också få en liten. Rädslan får inte ta över :)

  • Ee

    Helt sant att man aldrig går säker. Om det skulle bli lika fel nästa gång så skulle det vara skönt om man fick veta det lite tidigare.. Det hinner hända så mkt på kort tid när man är gravid. Det gick inte att mista att jag var gravid, hade hunnit få rätt stor mage redan.

    Jag upplever att det är så många aspekter som är lite småjobbiga i hela situationen. För det första mister man sitt barn.. Helt plötsligt är man ju inte gravid längre, det blir tomt i kroppen på nått vis. Man genomgår nån slags förlossning med smärtor och allt och får ingenting för det. Kroppen har hunnit förändras rätt mycket och nu ska man förändras tillbaka.. Sen vill man ju bli gravid på nytt och allt som hör till, illamående, trötthet och sånt som inte är guld och gröna skogar :) Jag kanske låter negativ men min upplevelse har varit att det finns fler saker som är jobbigt med det här än att mista barnet - som varit den absolut jobbigaste upplevelsen. När jag pratar med folk som inte varit med om det här kan de inte förstå att jag tycker det är jobbigt med den kroppsliga förändringen - upp och ner i vikt, brösten förändras, tomheten att bara vara jag osv, eller att det är lite småtungt med den första tiden i graviditeten..
    Upplever ni sånt som jobbigt?

  • la vie en rose
    Ee skrev 2014-05-17 23:42:14 följande:
    Hej igen!
    Vi lyckades träffa en riktigt bra läkare. Han som gjorde RUL råkade vara hjärtspecialist på spec. Mödravården :) Han sa flera gånger då när vi träffade honom att vi specifikt ska be att få komma till honom nästa gång! Han sa det även nu när han ringde om obduktionssvaret. Samt då att få komma på tätare kontroller. Den läkaren skulle även starta ett projekt där han gör vul i typ v. 13-14 för att kolla fosterhjärtan, dock är projektet riktat mot överviktiga kvinnor, vilket jag inte är. Men om han hade hunnit lära sig tekniken så skulle han göra den kontrollen på oss också. Hjärtfelen går inte att se hur tidigt som helst dock.. Han trodde att han nog skulle ha kunnat se detta fel i v. 16, så lite tidigare iaf. Men då var ju hjärtat helt livsodugligt...

    Det är både spännande och läskigt detta med att starta om på nytt.. Jag tror det kommer dröja innan man vågar slappna av. Men vi vill också få en liten. Rädslan får inte ta över :)
    Vilken tur mitt i allt elände, att råka på en sådan bra och omtänksam läkare! En bekant till mig har märkligt nog varit med om nästan samma sak som mig (liknande missbildning) och fick direktnummer till specialistläkaren att ringa om hon blev gravid igen. Hoppas det blir likadant för mig. Vore skönt att slippa bollas runt på många olika ställen och veta att man är i trygga händer som förhoppningsvis har förståelse för ens oro.

    Och visst är det jobbigt, ovanpå oron, att gå in i en ny graviditet, självklart! Den händer ju massor i både kropp och psyke. Märkligt med människor som inte har förståelse för det!
Svar på tråden Vill bli gravid efter avbruten graviditet