• hope27

    Vill bli gravid efter avbruten graviditet

    För bara några dagar sen avbröt vi graviditeten (pga allvarligt hjärtfel) i v 16 (fick föda ut pojken och därefter fick de göra en skrapning för att få bort moderkakan, den ville inte komma ut själv). Det är det värsta jag någonsin har varit med om, och tomheten och saknaden efter min fina lilla pojke som jag känner nu går inte att beskriva med ord. Jag vet att jag aldrig kan ersätta min pojke med en annan bebis men jag kan inte sluta tänka på att bli gravid igen så fort som möjligt. Det är den enda tanken som håller mig från att inte bryta ihop helt nu. 


    Det jag nu funderar på är hur länge man bör vänta? Hur länge väntade ni som varit med om samma? Gör det någon betydelse i hur länge man bör vänta om man har fått göra en skrapning också? Alla läkare och barnmorskor säger helt olika så jag tänkte att det är bäst att höra med er som faktiskt varit med om detta och blivit gravida igen. Det som skrämmer mig lite är den läkaren som sa att det är större missfallsrisk om inte väntar 3 menscyklar.... 



    Jag vill försöka igen direkt efter första mensen. Bortsett från att jag blödde mycket på sjukhuset, har jag knappt haft någon blödning hemma. Inte heller någon smärta och det lilla som jag blöder nu börjar se ut som det sista... ja, ni vet nog hur jag menar. Så jag tror att min kropp återhämtar sig bra i alla fall. Detta var vårt första barn. Har aldrig haft missfall tidigare, blev gravid på andra försöket och enligt läkaren var detta bara en slump.... så jag hoppas innerligt på att jag har någon fördel i alla fall för att bli snabbt gravid igen och få ett friskt barn. 

    Kram till er alla som varit med om samma <3


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-02-11 16:33
    ingen som kan svara??? pls ni med erfarenhet...
  • Svar på tråden Vill bli gravid efter avbruten graviditet
  • RockTheRebell

    Nej inget mer än att livmodern mm har slappnat av nu. Jag har ätit tabletter som hjälper till med ägglossning så man blir lite svullen osv invändigt innan /under äl. Idag var testet helt blankt så nu har äl varit någon gång under igår :) jag tänkte inte känna efter förrän runt 27e där det tar 5-7 dgr för att babygöran ska komma ner i livmodern och någon gång mellan dag 7-10 börjar hormonerna bildas. :)

  • hope27
    Mollith skrev 2014-04-18 01:36:22 följande:
    Hej ts! År -10 förlorade jag mitt första barn, en pojke i vecka 35. Hans hjärta hade slutat slå, och dagen efter blev jag igångsatt och födde en så underbar och fin liten pojk. Två månader efter han födelse, visade stickan ett plus igen. Nu fyra år efter har jag två underbara små flickor, en på 3 och en liten ettåring. Jag ångrar aldrig vårt beslut om att bli gravid igen så fort efter vår sons bortgång, han finns med oss överallt! Lycka till!
    Beklagar så hemsk mycket. Men vad kul att läsa att det gick bra med ny graviditet. Och att det gick fort. Känns bra att läsa =) Nu sitter man bara och väntar och väntar på att ett plus ska dyka upp. Men det kanske gör det snart, vem vet =)

    Kram =)
  • Mollith
    hope27 skrev 2014-04-20 18:18:19 följande:
    Beklagar så hemsk mycket. Men vad kul att läsa att det gick bra med ny graviditet. Och att det gick fort. Känns bra att läsa =) Nu sitter man bara och väntar och väntar på att ett plus ska dyka upp. Men det kanske gör det snart, vem vet =)

    Kram =)
    Tack! Självklart har inte någon utav graviditeterna efteråt varit lätta, särskilt den första efter det hände. Men jag fick stor empati på mvc och fick extrakontroller titt som tätt vilket lättade på oron. :)
    Jag önskar er allihopa lycka till med era plus!

    Kram kram!
  • RockTheRebell

    Det fick sådär med att inte känna efter förrän 27e! Igår på äl +5 började det mola som rackarn. När vi fick sonen har jag inte ett enda tecken förrän efter bim. Men andra sonen som gick bort senare hade jag väldigt vattniga flytningar innan bim precis så är inte van vid o få några tecken så verkar det bli mens. Har du känt nåt? :)


    snerkan skrev 2014-04-20 00:20:09 följande:
    Då kan vi bara hoppas nu då!:)

  • la vie en rose

    Tack alla ni som delat med er av era berättelser! Önskar såklart ingen att gå igenom dessa helveten, men ensamheten känns mindre svår när vi delar den.

    För två veckor sedan avbröt jag min graviditet i v 19 efter att RUL visat vattenskalle, förstorat hjärta och att bebis hade betydligt mindre kropp än han borde. Vi hade fått några extra UL tidigare under graviditeten eftersom vi i höstas hade ett tidigt missfall. Ultraljuden fick vi för att lugna oss, för att vi skulle se att det fanns en liten där inne med ett tickande hjärta. För varje gång vågade vi tro lite mer att denna gången var det vår tur och när vecka 12 hade passerat vågade vi mer och mer slappna av, glädjas och planera för framtiden som en liten familj. Vi såg fram emot RUL en smula nervösa, men eftersom allt verkat så bra hittills så låg fokus mycket på att det skulle bli roligt att få en bild på bebis och kanske få reda på kön.

    Att livet gjorde en sån helomvändning den dagen känns så grymt! Tack och lov slapp vi vänta nån längre tid på att få avbryta. Fick komma tillbaka dagen efter för ytterligare ett UL som flera läkare medverkade på och samma dag fick jag de första tabletterna. Har i efterhand förstått att man ska ha socialstyrelsens godkännande när graviditeten gått så här långt, men tror att läkaren gick på storleken på fostret?

    De försökte göra ett fostervattenprov, men lyckades inte. De sa att det inte fanns så mycket fostervatten och att man istället kunde försöka göra en kromosomodling på fostret efteråt. Allt kändes kaos den dagen och vi tyckte att informationen var dålig. Jag och min man kunde tydligt se på skärmen de allt för stora mörka områdena i hjärnan och jag med min nålrädsla kände mig inte alls motiverad till något fostervattenprov. Vi såg ju att bebisen inte var stark nog att överleva ändå (när avbrytandet var över förstod jag att en tydlig diagnos kan vara bra att ha för framtida försök, men det var det ju ingen som förklarade då)!

    Jag kände mig så utlämnad där på britsen i rummet bland alla vita rockar. Den första läkaren ringde efter både den ena och andra kollegan och mumlade att detta ju faktiskt också kunde ses som ett lärotillfälle. Visst, välkomna att titta på vår missbildade bebis, på vår utfläkta olycka och sorg...

    Jag har varit sjukskriven sedan dess, men ska gå tillbaka till jobbet på måndag. Tror inte att jag blir bättre av att gå hemma längre än såhär, utan behöver nog komma tillbaka till en vardag. Men visst känns det tufft, framförallt att ställa om sig... jag ska inte längre gå hem på graviditetspenning i juli och föda mitt första barn i september...

    Vi kommer att försöka igen. Vi längtar båda två tillsammans mer än någonsin efter en liten bebis. Läkaren rådde oss dock att vänta med att ha sex till jag haft två helt blödningsfria veckor, pga infektionsrisken.

    Hoppashoppas att vår tur kommer!

  • RockTheRebell

    Hej tjejer! Vill lägga in lite hopp! Efter 10 månader fick jag hjälp av läkaren o ägglossning blev. Idag har jag fått ett svagt rosa plus eget mycket kämpa o tårar. Kram!

  • RockTheRebell

    Det är en process la vie en rose. Jag gick tillbaka till jobbet direkt med. Är iofs egenföretagare men det var bra för huvudet att ha något att bli störd av i grubblerierna för mig. Men tillåt dig bryta ihop och koma igen! Vet inte hur många gånger jag gjort det. I feel you <3

Svar på tråden Vill bli gravid efter avbruten graviditet