lykantrophona skrev 2014-02-27 23:19:16 följande:
Grejen är ju mest det att om man frågar saker som andra tar för givet så får man så märkliga blickar... inte alltid, men det har hänt, och det är väldigt avskräckande.
Jag blev t ex uppläxad av en busschaufför för att jag inte visste hur man betalade på bussen på en ort där jag varit på bara en gång tidigare (och sedan dess hade de ändrat systemet). Så jag förstår att TS kan vara nervös över att be om hjälp, när folk är så ohjälpsamma. Hittar jag inte information på internet så föredrar jag oftast att be en vän, än att be om hjälp i kön på bussen/affären/flygplatsen.
Kan säga att min kompis (en annan ung vuxen) blev skitglad över att ha hittat en pärm i hyreshuset hon bor i, där det förklarades allt sådant som hur man rensar golvbrunnen i duschen, byter propp etc, för det är sådant som vuxna förväntas kunna men som hon inte visste.
Men, snälla nån. Ibland möter man människor (som busschaufförer) som har en dålig dag.. Det är liksom det som är livet
. Som vuxen möter man jätteofta situationer man inte har varit med om tidigare och där man inte vet hur man gör. Om man går runt och är rädd för vad andra tycker hela tiden så skulle ju livet bli bra besvärligt. Man kan vissa saker, andra inte.
Jag är snart 40 och har aldrig polisanmält någon så skulle behöva fråga massor av banala frågor om jag hamnade i den sitsen. Är jag på en ny ort och ska åka kollektivt så frågar jag givetvis på inköpsstället hur jag bär mig åt, vad jag ska köpa för biljett etc etc. Vi ska bygga hus nu vilket vi aldrig har gjort tidigare. Det mesta är alltså nytt och man får fråga helt enkelt den som kan. Inte sitter vi och googlar för allmänna svar utan vi pratar givetvis med kommunen, byggaren, mannen som ska utföra markarbetet etc etc. För två år sedan så lyckades inte jag få upp tanklocket på min bil när jag skulle tanka (ny bil). Fick gå in på macken och fråga. Och ja, kändes lite smålarvigt och både jag och killen på macken....liksom sambon när jag kom hem.....skrattade gott åt det hela.
.