Babykilon som vägrar släppa!

därför att 6 kilo inte är speciellt mycket.

Ah, vart går gränsen då?

När blir du hjälpsam? När man väger 20 för mycket eller 60?

när det är ett allvarligt problem, men det är inte 6 kilo. 6 kilo är ju jättelite.

ok, men manmåste ju utgå från den som ber om hjälp.

Du vet ju inte något om ts. 

Jag har tex mist två barn och har en del vikt att göra mig av med sen. Ingen ser ju hur mycket sorg jag bär på insidan. Jag ler och skrattar och är glad. Sen om jag kommer omch ber om ett råd.. så kanske det tycks litet för dig. Men för mig kanske det är en hel värld och en hel ocean av känslor att ta mig förbi.

Jag kan tex börja gråta för att jag glömde köpa lök. Jag kan bli riktigt riktigt ledsen över det. Och får jag bara en lök så blir jag glad igen.

I de känslorna så ligger sorgen över de barn jag mist och allt annat jag gått igenom. Men om bara en sak blir bättre så mår man ju bättre. 

Är man missnöjd över vikt så spelar det ju ingen roll om det är 10 eller 20 eller 40. Mår man dåligt över det gör man ju.

Och om du kan hjälpa men inte vill så är det ok, men att bara vara otrevlig mot någon som är ledsen är ju bara onödigt.

Såvida du inte gillar det?

jag går på den informationen jag får, och i detta fallet utläser jag att det är en mycket fåfäng person som vill komma i sina kläder hon hade innan gravditeten.
får jag inte mer info än så, så dömer jag efter det.

Ok, men måste du tala om att du dömer ut den personen?
Varför känner du behovet av att vara nedlåtande mot någon du dömt ut?

Så är man fåfäng får man skylla sig själv? Då är det rätt åt en?

Jag är inte speciellt ytlig.. men jag kan nog uppfattas som fåfäng. 
Skulle du hjälpa mig om jag hade bett om hjälp? 

inte om du grät för 6 ynka kilon när det finns naturliga förklaringar.

och jag var inte nedlåtande till att börja med, jag blev nedlåtande när jag fick hackande på mig.
jag ifrågasatte dock hur vederbörande tänkte, eftersom det är vanligt att kroppen förändras efter en graviditet.

och är vederbörande sen började klaga över att hon inte kunde ha sina dyra kläder....ja då känns det väldigt fåfängt och barnsligt. herregud köp nya kläder.

ok, men jag har varit sängliggande gravid i över hundra dagar.. tvingats vara stilla när gravid coh gravid i fem år.

Så vad skulle du ge för tips då?

Jo, men alla vet att den förändras. Men det måste gå att försöka att få tillbaka figuren om man vill-för vissa går det och för andra inte men alla måste få testa? Och om det itnte går måste man väl få råd på hur man kan försöka att göra? Jo, men de dyra kläderna kanske var en gåva? Eller betydde något? 

Jag har en tröja som min mamma hade när hon var ung. jag har fått fina kläder av min syster i USA som är dyra men som jag inte kan ha just nu. Sen har jag fått fina dyra kläder av min man men nu har vi köpt hus och hat barn två på väg så vi får se om han kan fortsätta skämma bort mig på samma sätt eller inte sen.
Men jag skulle bli så hjärtans glad om jag kunde komma i mina gamla kläder.
Jag har så mycket minnen av dom. Klänningen när vi var på smekmånad..  kläderna jag köpte till den.
Så mycket fint och allt är för litet. 

Jag är nu rejält överviktig. Har maskiner hemma och levde på LCHF. Blev gravid. Då får jag inte träna eller äta så strikt LCHF. Jag föder i September men sen behöver jag träna som en galning.

Tips? 

om du är rejält överviktigt så ska du givetivs inte börja träna som en galning, man ska ju inte börja med tung fysisk aktivitet förrens någon eller några månader efter förlossningen i alla fall, och om du helammar så förbränner du ju i snitt 500kcal extra per dag....

men jag skulle råda dig till att börja med promenader när du känner att kroppen är redo alt har fått ok från BM.

Har som mål och gå ner helst tio men börja med att sikta på sex, 10 känns långt bort men tror att jag skulle vara mer nöjd om jag gick ner kanske sex kilo.. Och kläderna var ibte dyra, hm och Zara vanliga kläder men ni vet man har ju haft dom flera år och valt ut alla med omsorg. Jag har alltid blivit glad av att se dom. Hehe knäppt kanske men vanligt tror jag. Visst kanske lite fåfäng men vafan:p tråkigt. Men är väl ba försöka kämpa i sig dom eller sälja och köpa nya. Hade helst kommit i dom för har inte så mycket i mammapeng och det jag har vill jag ju inte lägga på nya kläder till mig själv. Då köper jag hellre något till bebisen:)

Men du Fjärilslarv; take a hike helt ärligt.. Vi vill alla (vi som bryr oss om hur vi ser ut alltså) gå ner babykilona. Det är varken fult eller skamligt! Det handlar om att trivas i sin kropp. Jag ger inte upp min kropp för att jag får barn! Trist för dig om du gör det, vi är mer än mammor vettu. Realitycheck..

Ja klart jag inte ska ge upp! Men får kolla lite på Google om jag hittar nå bra tränings/ät program:)

jag har inga barn.

Så varför skriva ens då?

För att bli av med mina gravidkilon började jag med promenader varje dag och att äta runt 1000-1500 kcal. Det tillsammans med amning tog mig ner de första 5 kg (hade typ 10 att gå ner). Sen stod det ganska still ett tag. Började löpträna 3 ggr i veckan samt hålla in på kcal. Efter några månader rasade jag de sista kilona.

Är tillbaka på startvikt efter 3 barn och kan ha alla gamla kläder så visst går det

Tänk vad olika det där är. Efter båda mina barn har jag fått på mig kläderna jag hade innan jag blev gravid.

Efter första barnet hade jag 6 kg kvar till den vikt jag hade innan jag blev gravid men kläderna passade ändå!?

Nu vet jag inte hur gammalt ditt barn är, men efter både andra och tredje barnet dröjde det ett tag innan kilona ville släppa, trots att jag åt bra och rörde mycket på mig. Min trea har precis fyllt ett och jag är nu tillbaka på min startvikt och kan ha alla kläder igen.