Vad ska jag göra med mitt förhållande?!

Jag tror nog du bör förutsätta att han kommer vara sen så som han är nu. Det är det enda rimliga antagandet. Vad säger han om saken?

Med tanke på att ni träffades så tidigt så tycker jag att du lämnar relationen och satsar på dig själv nu. Du behöver ha fler relationer bakom dig innan du satsar på giftemål.

Varje gång jag tar upp det så säger han att han har förbättrats. Och att han inte hinner så mycket mer då han jobbar 10h/dagen och att han inte kan laga mat

Ja och varje gång jag försökt så har han börjat gråta och sagt att han inte kan leva utan mig

Köp städhjälp, det är jättebilligt med Rut-avdraget.

Va? Nej, varför då? Har man träffat rätt första gången så har man. Att man kanske generellt sätt har träffat flera innan man slår sig ned är inte nödvändigtvis en pekpinne för att det är så det ska gå till.
Min farbror och hans fru träffades som 19- och 16-åringar och har varit tillsammans sedan dess, har två barn och driver en firma ihop.

TS: har du försökt kommunicera att du har mycket att göra just nu och inte hinner med städandet?
Kan du inte bara strunta i det så länge och bara göra det absolut nödvändigaste?
Kan ni inte städa och laga mat tillsammans kanske?

jättebilligt eller inte så har vi inte utrymme för det just nu. Bröllop i sommar som sagt. Men visst, det hade inte varit fel

Det är det som har varit lite unikt med oss. Vi är bådas första och jag tror inte jag skulle kunna hitta nån bättre heller. Jag vill lösa problemet på annat sätt än att göra slut. Älskar honom för mycket för att göra det och varje gång jag försökt så har jag varit glad över att han stoppat mig. 

Jag har ju försökt och han har sagt att jag får be honom om hjälp. Och om han har hjälpt till så har han uttryckt det som att han har hjälpt mig, som att det är mitt jobb att göra allt det där och att han vart snäll och hjälpt mig. Jag vill se det som att man hjälps åt. Jag har försökt med allt det där men det slutar upp med att jag bara blir arg för att han är så sjukt bortskämd vad gäller matlagning. Han behöver ju inte ens ställa undan tallriken när han är hos sina föräldrar. Urk!

Jag vet själv hur stressigt det kan vara med skola osv. Har bott själv sn jag var 16 år- MEN med tanke på att du både bor och äter gratis hos honom så tycker jag att städning och matlagning inte är så mycket begärt. Jag har varit på båda sider av denna historia, och tycker utifrån det att du kan göra det tills dess att ni båda betalar lika mycket- för då ska ni göra lika mycket också.

Satt i ungefär samma sits med mitt ex, vi träffades när vi va 16 och flytta ihop när vi va 18, gjorde slut när vi va 26, två år sedan. Jag tjänade alla pengar och hon var hemma hela tiden, hon pluggade dock ingenting. så här såg det ut för oss.

Hon gnällde på att jag aldrig tvättade, så jag började tvätta, då gnällde hon på att jag la grejerna i fel lådor när jag tvättat klart så då började jag blanda all tvätt så de blev missfärgat och krympt istället då bad hon mig aldrig mer att tvätta.

Hon bad mig att starta diskmaskinen, jag gjorde det. hon gnällde alltid på att jag inte ställde in grejerna rätt i skåpet och hon tyckte de va jobbigt när hon inte hitta. jag började fylla diskmaskinen proppfull så de knappt blev rent och ställde det som hon sa, hon bad mig aldrig mer diska igen.

Hon sa att jag städade för lite, jag började städa oftare, när jag hade städat så gnällde hon alltid på att de inte va 100% rent överallt, så jag började möblera om hela lägenheten varje gång jag städade och ställde allt i en hög i vardagsrummet så varenda litet damkorn kom med, då slapp jag städa också.

Jag gjorde gladeligen allt hon bad mig göra så länge hon inte gnällde på resultatet efteråt för då fick hon göra grejerna själv och de visste hon, så hon slutade gnälla efter ett tag och var tacksam över den hjälp hon fick istället

Det kanske är lite samma hos er?