Står ni och tittar på era barn när de leker på exempelvis en lekplats?

Tycker att det hänger mycket på ålder och på om man har flera barn, eller om de leker med andra barn.
När de är små, 1-2-år, då är man ju med mer, fast kanske inte bredvid jämnt. Mina har kunnat gräva i sandlådan i timmar, och inte varit jätteintresserade av att jag skulle gräva med dem. Vill de gunga så gör man såklart fart.

Sedan kommer en mellanperiod i treårsåldern då de gärna vill att man ska följa med runt, titta på vad de gör, men kanske inte har börjat leka "lekar" på det sättet ännu. Mina barn vill bara gunga och klättra t ex. Och i den åldern kan de göra fart själv. 

Sedan börjar de alltmer sticka iväg på egna äventyr och vill inte ha mamma springande efter sig. Uteleken är ju den mest fria leken. När vi är inne händer det mer att vi leker, spelar eller pysslar tillsammans. När vi är ute vill de ut och utforska, gärna en bit bort. Då är det praktiskt att sitta på ett och samma ställe (om man har flera barn) eftersom de vill kunna hitta tillbaka till en.

Och ja, när man sitter där så blir det väl telefonen man sitter med, vilket är rätt tråkigt, men de vill liksom inte ha mamma rännande efter sig så man får sysselsätta sig själv så gott det går och ändå finnas där som en trygghet.

Sedan finns det återigen andra platser, som stranden eller skidbacken, där man kanske blir mer involverad, är med och simmar, spelar boll eller hjälper att cykla, flyga drake eller åka skidor. Men just lekplatsen är en sån där plats där åtminstone mina barn gärna springer runt själva, så där ser jag säkert dötrist ut som förälder....=)

Och när det gäller att klättra i klätterställning, nja, där tycker jag nog att de flesta klätterställningar inte riktigt är dimensionerade för att föräldrar ska klättra i dem. Samma sak med gungor - inte tillräckligt breda för mig...