Inlägg från: Natulcien |Visa alla inlägg
  • Natulcien

    Står ni och tittar på era barn när de leker på exempelvis en lekplats?

    Det beror ju helt på vad vi gör.
    Vi är ofta ute i skogen och går, och då deltar jag ju hela tiden i vad vi gör (promenerar/springer/hoppar/klättrar). Men gungar vi så måste jag ju stå och ge fart eftersom sonen inte klarar det själv än. Sandlådan tycker jag är trist, så där får han leka själv. Klätterställningar och rutschkanor är inte heller något jag ägnar mig åt...

    Men man måste ju ge utrymme för barnet att leka själv också, och inte alltid lägga sig i. Sonen kan berätta långa historier om vad han gör medan han leker i sandlådan.

    Inomhus leker jag gärna tillsammans med honom när det handlar om smålego, pussel eller lera. Men rita och leka med tågbanan eller bilarna gör han oftast själv. Rollspelslekar deltar jag i, men mer motvilligt... Flört

    Som sagt, man får göra en avvägning mellan hur mycket man ska leka med sitt barn och att låta barnet få leka och upptäcka själv.

  • Natulcien
    Alexi skrev 2014-03-20 08:29:13 följande:
    Hur gör ni för att inte vara med i leken på en lekplats utan att visa för barnet hur tråkigt sån lek är för er? Dvs vad säger ni för anledning till att inte vara med, till att sitta på bänken osv, framför allt om barnet vill att ni ska vara med på något, en kort stund eller längre?
    Just på lekplatsen brukar det faktiskt lösa sig själv eftersom jag bara säger att jag är för stor/tung för klätterställning, gungor, rutchkana etc. Skrattande
    Men ibland vill han att jag ska leka i sandlådan, vilket jag tycker är sanslöst tråkigt. Och hur jag väljer att göra handlar lite om dagsformen. Ibland anstränger jag mig och leker med honom där och gräver lite, men andra dagar säger jag bara att "Nej, jag vill inte leka i sandlådan, kan vi inte ta en skogspromenad istället?" eller liknande.
  • Natulcien
    Alexi skrev 2014-03-20 20:58:26 följande:
    Det blir underbart den dagen barn och föräldrar har lika stort utbyte av att gå på en promenad och bara prata, utan behov av att gå förbi lekplatser och sånt. Vi går ju på lite promenader nu också men barnen vill ju gärna hitta på små avstickare och utforska medan jag så klart låter dem det men helst bara skulle vilja promenera på.
    Ja...alltså, en skogspromenad med 3,5-åringen betyder ju inte rask promenad utan stopp... Flört

    Nä, det betyder att springa en stund, gå supersakta en stund, gå tillbaka en bit och titta på det omkullblåsta trädet, lämna stigen och gå rakt ut i skogen, stå och kasta stenar i en bäck en låååång stund, pilla på en snigel etc.
    Men det tycker jag faktiskt är kul och avkopplande, till skillnad från sandlådegrävande som jag blir ohyggligt uttråkad av.
  • Natulcien
    Lindsey Egot the only one skrev 2014-03-20 10:17:42 följande:
    Jo mina barn tycker också om att vara med oss föräldrar men att ALLTID ha med föräldern i leken, då har inte barnet tillräckligt fantasiförmåga.
    Jodå, självklart kan ett barn ha en hejdundrande fantasi ändå!
    Vår son vill gärna att vi är med och leker, och då gärna rollekar. Och han har mer än tillräckligt av fantasi. Han regisserar och berättar och hittar på, och vi behöver bara hänga med... Det kan vara de mest fantastiska historier som utspelar sig!
    Jag förstår inte riktigt hur du kan koppla önskan om sällskap till en brist på fantasi...? Hur tänker du då?
  • Natulcien
    Lindsey Egot the only one skrev 2014-03-20 22:23:12 följande:
    Att barn som måste ha med vuxna i leken hämt inte kan aktivera sig själv och bjuda in tex Molgan eller Karlssons på taket dvs fantasi figurer i leken utan måste ha en fysisk person. Dvs de har ingen fantasi fullt ut utan måste ha ett substitut.

    Läs om reggio Emilia inspekterad pedagogik så förstår du!
    Det handlar ju inte om att inte kunna aktivera sig själv. Vår son aktiverar både sig själv och oss. Och fantasin flödar.
    Självklart är det fantasi fullt ut.

    Jag känner mycket väl till Reggio Emilia. Jag har läst mycket om det. Men det handlar ju bara om att man som vuxen inte ska styra eller påverka leken. Det handlar inte om att man ska vara helt frånvarande. Man kan mycket väl närvara och delta som ett stöd. Jag vet inte om du har missuppfattat RE-pedagogiken, kanske?
  • Natulcien
    MalinEddie skrev 2014-03-20 23:34:04 följande:
    Jag tror att det viktiga är att man som förälder spenderar tid med sina barn och inte att man gör allt enligt deras villkor. Det är okej att vara sig själv, säga nej också som förälder.
    Det där tror jag också är superviktigt...att man visar för sina barn att man är en egen individ som har behov och önskemål och inte bara dansar efter deras pipa.
Svar på tråden Står ni och tittar på era barn när de leker på exempelvis en lekplats?