Står ni och tittar på era barn när de leker på exempelvis en lekplats?

Ska jag vara helt ärlig så tycker jag att det är aptråkigt att besöka lekparker och än mer sitta i sandlådan och bygga sandslott. Jag är den där mamman som ser på och uppmuntrar dem att leka själva. Nu har vi barn tätt som gärna leker med varandra och de har många kompisar i området som de leker med också så jag tror inte de lider av att jag inte är med och låtsas. Vi gör mycket annat tillsammans istället som vi alla uppskattar.

Där är jag nu med 6-åringen. Varje morgon och nästan varje kväll tar vi en promenad och pratar om allt mellan himmel och jord och det är underbart Något jag älskar är att prata med mina barn. Leka däremot är inte min grej och har aldrig varit men visst har jag tvingat mig till det ibland för deras skull.

Det är mycket möjligt. Kanske spelar det inte in alls även om jag kan inbilla mig det ibland då de är ganska nära varandra också utvecklingsmässigt. Jag har väl inte direkt någon erfarenhet av annat. Min egen syster är visserligen 10 år äldre än mig och jag minns inte att vi lekte i lekparken tillsammans, hon var intresserad av annat när jag var liten än vad lekparken erbjuder. Det är säkert olika, härligt att det fungerar så fint för er

Vi har inte det "problemet" då våra barn hellre leker tillsammans, med andra barn. Ofta är vi i lekparker här där vi bor och grannbarnen är också där. Ibland besöker vi givetvis andra lekparker men de brukar hitta lekkamrater snabbt också där eller leka med varandra eller själva. Detta gäller alltså lekparker. Hemma kan de ibland önska att vi ska vara med och jag brukar vara ärlig om jag inte vill och säga att det är en lek jag inte tycker är rolig och ge förslag på något annat vi kan göra tillsammans som vi alla tycker om eller ge förslag på vad de kan leka om det inte kommer spontant vilket det ofta gör. Ibland säger jag att jag ska göra något annat (t.ex laga mat) och de får välja på att vara med eller hitta på något på egen hand eller tillsammans. Jag försöker vara ärlig, har svårt att låtsas. De får mycket tid med oss men vi gör oftast annat än att leka då. De verkar nöjda med det. Sedan beror det väl på vad man menar med att leka. Jag spelar gärna spel med dem och vi läser galet mycket böcker men att gräva i sandlådan eller spela prinsessa har jag svårt för. Skola kan jag dock tycka är kul att leka om jag får vara lärarenDet brukar leda till mycket intressanta diskussioner
Jag tror att det viktiga är att man som förälder spenderar tid med sina barn och inte att man gör allt enligt deras villkor. Det är okej att vara sig själv, säga nej också som förälder.

Jag tror också att det är väldigt viktigt ska tilläggas.

Ja, vi promenerar till skolan. Har rätt till skolskjuts, har bil och cyklar osv men jag gillar våra morgonpromenader och då jag pluggar just nu och kan planera min tid mycket själv känner jag ingen stress. Ofta blir det en promenad sen eftermiddag eller tidig kväll också innan eller efter middagen.